Solresol
Solresol är ett konstgjort språk som bygger på musik och utvecklades av fransmannen François Sudre från 1817 fram till hans död (den sista publikationen kom postumt 1866).
Solresol baseras på musiknoter i form av kombinationer av glosorna do, re, mi, fa, so, la, si. I kombination kan dessa glosor generera 11 732 ord med fem bokstäver (7 + 7*7 + 7*7*7 + 7*7*7*7 + 7*7*7*7*7); därtill kommer betoningsskillnader för olika grammatiska former. Språket kan spelas, sjungas, nynnas, trummas, målas, talas eller skrivas.
En av de mest intressanta aspekterna av just Solresol är att det var det första konstruerade språk som spreds över större områden och som faktiskt användes. Det är ganska vanligt att Solresol glöms bort då man diskuterar vilket språk som slog igenom först; Volapük är oftast det språk som oftast nämns. Att betänka är dock att Volapük är något mer utvecklat som språk. En annan sak som Solresol erbjuder är att inga språk är på något vis besläktade, varvid nationalistiska invändningar minimeras, något som inte ens Esperanto kan erbjuda.
Solresol har haft anhängare som Victor Hugo, Alphonse de Lamartine, Wilhelm von Humboldt och Napoleon III. Språket slutade användas i början av 1900-talet.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Umberto Eco. The Search for the Perfect Language. 1993. ISBN 0-631-20510-1
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||||||||||||||
|