Visa källa för Spanska tronföljdskriget

{{Slagfakta
|         namn = Spanska tronföljdskriget
|         bild = [[Fil:Vendome-and-PhilipV.jpg|300px|Filip V av Spanien och Louis Joseph de Vendôme vid slaget vid Villaviciosa av [[Jean Alaux]] (1840).]]
|     bildtext = ''[[Filip V av Spanien]] och [[Louis Joseph de Vendôme]] vid [[slaget vid Villaviciosa]]'' av [[Jean Alaux]] (1840).
|     konflikt = 
|        datum = 1701 – 1714
|        plats = [[Europa]], [[Nordamerika]] och [[Västindien]]
|       utfall = 
|     resultat = [[Freden i Utrecht|Freden i Utrecht 1713]]<br />[[Freden i Rastatt|Freden i Rastatt 1714]]<br />[[Filip V av Spanien|Filip]] erkänns som kung av Spanien, men frånsäger sig alla anspråk på den [[Tidigmoderna Frankrike|franska]] tronen.<br />[[Spanska imperiet|Spanien]] och [[Kungariket Storbritannien|Storbritannien]] skriver under ''[[Asiento]]''.
|   casusbelli = 
|  territorier = Spanien överlåter [[Spanska Nederländerna]], [[Kungariket Neapel]], [[Hertigdömet Milano]] och [[Sardinien]] till [[Habsburgska monarkin]], [[Sicilien]] till [[Hertigdömet Savojen]] och [[Gibraltar]] och [[Menorca]] till Storbritannien.<br /><br />Frankrike garanteras alla sina tidigare erövringar men erkänner brittisk överhöghet över [[Ruperts land]] och [[Newfoundland (ö)|Newfoundland]] och överlåter [[Akadien]] och sin halva av [[Saint Kitts]] till [[Kungariket Storbritannien|Storbritannien]].<br /><br />[[Republiken Förenade Nederländerna|Nederländska republiken]] behåller olika fort i [[Södra Nederländerna]] och annekterar en del av [[Spanska Geldern]].
|   stridande1 = [[Fil:Armoiries Charles VI de Habsbourg.svg|22px]] '''[[Karl VI (tysk-romersk kejsare)|Spanien lojal mot ärkehertig Karl]]'''<br />{{flagga|Habsburgska monarkin}}<br />{{flaggbild2|Kungariket Storbritannien}} <small>(före 1707: {{flaggbild2|Kungariket England}})</small><ref>{{flaggbild2|Kungariket England}} (1701–6); {{flaggbild2|Kungariket Storbritannien}} (1707–13) [[Unionsakterna (1707)|Unionsakterna 1707]] enar Englands och Skottlands krona och bildar Kungariket Storbritannien. Under stor del av kriget betalades skotska enheter enligt nederländsk lön och opererade som en del av armén i den nederländska republiken.</ref><br />{{flagga|Republiken Förenade Nederländerna}}<br />{{flagga|Hertigdömet Savojen}}<br />{{flagga|Preussen|1701}}<br />{{flaggbild|Portugal|1707}} [[Kungariket Portugal]]
|   stridande2 = [[Fil:Escudo_del_Principe_de_Asturias_1700-1761_(sin_diferencias).png|22px]] '''[[Filip V av Spanien|Spanien lojal mot Filip V av Spanien]]'''<br />{{flagga|Kungariket Frankrike}}<br />{{flaggbild|Bayern}} [[Kurfurstendömet Bayern]]
| befälhavare1 = [[Fil:Armoiries Charles VI de Habsbourg.svg|22px]] [[Karl VI (tysk-romersk kejsare)|Ärkehertig Karl]]<br />
[[Fil:Armoiries Charles VI de Habsbourg.svg|22px]] [[Joan Baptista Basset]]<br />
[[Fil:Armoiries Charles VI de Habsbourg.svg|22px]] [[Rafael Casanova]]<br />
{{flaggbild|Habsburgska monarkin}} [[Eugen av Savojen]]<br />
{{flaggbild|Tysk-romerska riket}} [[Ludvig Vilhelm av Baden-Baden|Markgreven av Baden]]<br />
{{flaggbild|Tysk-romerska riket}} [[Guido Starhemberg|Greve Starhemberg]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Storbritannien}} [[John Churchill, hertig av Marlborough|Hertigen av Marlborough]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Storbritannien}} [[Henri de Massue|Markisen de Ruvigny]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Storbritannien}} [[George Rooke]]<br />
{{flaggbild|Republiken Förenade Nederländerna}} [[Hendrik van Nassau-Ouwerkerk|Greve Overkirk]]<br />
{{flaggbild|Portugal|1707}} [[António Luís de Sousa|Markisen av Minas]]<br />
{{flaggbild|Hertigdömet Savojen}} [[Viktor Amadeus II av Savojen|Viktor Amadeus II]]
| befälhavare2 = [[Fil:Escudo_del_Principe_de_Asturias_1700-1761_(sin_diferencias).png|22px]] [[Filip V av Spanien]]<br />[[Fil:Escudo_del_Principe_de_Asturias_1700-1761_(sin_diferencias).png|22px]] [[James FitzJames, 1:e hertig av Berwick|Hertig av Berwick]]<br />[[Fil:Escudo_del_Principe_de_Asturias_1700-1761_(sin_diferencias).png|22px]] [[Francisco Castillo Fajardo|Markisen av Villadarias]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[Ludvig XIV av Frankrike]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[Claude Louis Hector de Villars|Duc de Villars]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[Louis Joseph de Vendôme|Duc de Vendôme]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[Louis-François de Boufflers|Duc de Boufflers]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[François de Neufville de Villeroy|Duc de Villeroi]]<br />
{{flaggbild|Kungariket Frankrike}} [[René de Froulay de Tessé|Comte de Tessé]]<br />
{{flaggbild|Bayern}} [[Maximilian II Emanuel]]
|      styrka1 = 232 000 år 1702<ref>{{bokref |efternamn=Lynn |förnamn=John |titel=The Wars of Louis XIV: 1667–1714 |år=1999 |utgivare=Longman |utgivningsort=New York |sid=271 |språk=engelska |isbn=0582056292 |citat=De allierade siffran är styrkan år 1702: Riket (90 000), den Nederländska republiken (60 000 + 42 000 garnisonstrupper) och England (40 000). Den omfattar inte mindre tyska stater eller flottor.}}</ref>
*Habsburgska monarkin och Spanien: 90 000-100 000
*Nederländska republiken: 102 000-120 000
*Storbritannien: 40 000
|      styrka2 = Spanien: 18 000 år 1702<ref>{{bokref |förnamn=Simon |efternamn=Barton |titel=A History of Spain |utgivare=Palgrave Macmillan |sid=136 |år=2004 |språk=engelska |isbn=0333632575 |citat=Men med hennes egen militära styrka är nu en blek skugga av sitt forna jag&nbsp;— I början av kriget kom Spanien knappt upp i 13 000 infanteri och 5000 kavalleri}}</ref>–Över 100 000 år 1713<br />
Frankrike: 255 000<ref>{{bokref |efternamn=Lynn |förnamn=John |titel=The Wars of Louis XIV: 1667–1714 |år=1999 |utgivare=Longman |utgivningsort=New York |sid=271 |språk=engelska |isbn=0582056292 |citat=Dock större på pappret. Den franska arméns faktiska styrka var cirka 255 000. Till detta måste inledningsvis läggas kontingenter från Bayern och Savojen.}}</ref>
|   förluster1 = 
|   förluster2 = 
|      kampanj = Spanska tronföljdskriget
|        noter = 
}}

'''Spanska tronföljdskriget''' var ett [[Europa|europeiskt]] storkrig 1701–1714 som bottnade i oenighet angående tronföljdsfrågan i [[Spanien]]. Det fördes mellan [[Kungariket Frankrike|Frankrike]], [[kurfurstendöme]]na [[Kurfurstendömet Bayern|Bayern]] och [[Kurfurstendömet Köln|Köln]] samt hertigdömena [[Hertigdömet Mantua|Mantua]] och (till 1703) [[Savojen]] å ena sidan och [[Habsburgska monarkin|Österrike]], [[Kungariket England|England]], [[Republiken Förenade Nederländerna|Förenade Nederländerna]], [[Preussen]], [[Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg|Hannover]] och [[Tysk-romerska riket]] samt längre fram [[Kungariket Portugal|Portugal]] och det från det franska förbundet avfallna Savojen å den andra.

== Historik ==

=== Bakgrund ===
[[Fil:Louis XIV of France.jpg|miniatyr|200px|[[Ludvig XIV av Frankrike|Ludvig XIV]] (1638-1715), kung av Frankrike 1643-1715, gjorde anspråk på [[Spanien]] för sin sonson [[Filip V av Spanien|Filips, hertig av Anjou]], skull.]]
[[Fil:John Churchill Marlborough porträtterad av Adriaen van der Werff (1659-1722).jpg|miniatyr|200px|[[John Churchill, hertig av Marlborough|John Churchill Marlborough]], 1702 hertig av Marlborough, (1650-1722), engelsk militär och politiker, var en av de främsta fältherrarna under spanska tronföljdskriget med segrar i bl.a. [[slaget vid Blindheim]] 1704, [[slaget vid Ramillies]] 1706, [[slaget vid Oudenaarde]] 1708 och [[slaget vid Malplaquet]] 1709.]]

Den spanska tronföljdsfrågan sysselsatte den europeiska [[diplomati]]n från 1600-talets mitt. Ett delningsfördrag ingicks 1668 mellan Frankrike och Österrike. Då spanske kungen [[Karl II av Spanien|Karl II]] var barnlös, sjuklig och själv den siste manlige medlemmen av det spansk-habsburgska huset, blev problemet alltmer aktuellt. Arvsanspråk framställdes såväl av [[Ludvig XIV av Frankrike|Ludvig XIV]] i Frankrike som av [[Leopold I (tysk-romersk kejsare)|Leopold I]] i Österrike, vilka båda var söner till Karl II:s fastrar och förmälda den förre med hans äldre syster, [[Maria Teresia av Spanien|Maria Teresia]], den senare med hans yngre, [[Margarita Teresa av Spanien|Margareta Teresia]]. Ludvig XIV:s gemål hade visserligen vid sitt [[giftermål]] avsagt sig sina anspråk, men detta hindrade inte hennes make från att göra dem gällande. Förvärvandet av hela det spanska väldet stod 1689 som mål för den franska politiken. De kejserliga arvsanspråken erkändes av Frankrikes motståndare i 1689 års alliansfördrag. För att inte väcka de europeiska makternas fruktan överlät Ludvig XIV emellertid sina anspråk på sin andre sonson [[Filip V av Spanien|Filip, hertig av Anjou]], vilket exempel följdes av Leopold I, som till spansk [[tronföljare]] föreslog sin yngre son i ett tredje äktenskap, [[ärkehertig]] [[Karl VI (tysk-romersk kejsare)|Karl]]. Svårigheten att genomföra vare sig de franska eller österrikiska anspråken ledde till förhandlingar för bevarande av den europeiska jämvikten, varvid framställdes arvsanspråk även för den bayerske kurprinsen [[Josef Ferdinand av Bayern|Josef Ferdinand]], som var son till kejsar Leopolds dotter [[Maria Antonia av Österrike|Maria Antonia]] och enda barnet i hennes [[äktenskap]] med [[Maximilian II Emanuel]].

Det ''första delningsfördraget'' ingicks mellan Frankrike, England och Nederländerna i [[Haag]] (oktober 1698) och innebar att [[Neapel]], [[Sicilien]], [[Markis (titel)|markisatet]] [[Markisatet Finale|Finale]] och [[Baskien|baskiska]] [[Spaniens provinser|provins]]en [[Guipuzcoa]] skulle tillfalla Ludvig XIV:s son Ludvig, [[Milano]] ärkehertig Karl av Österrike och den övriga spanska monarkin kurprinsen av Bayern. Denne utsågs av Karl II till arvinge av hela det spanska riket. Genom kurprinsens plötsliga död (februari 1699) kullkastades dock dessa bestämmelser. I ett ''andra delningsfördrag'', avslutat 1700 mellan Frankrike, England och Nederländerna, överläts Spaniens krona på ärkehertig Karl och tilldelades Frankrike, jämte de i första fördraget bestämda områdena, även [[Lothringen]], vars hertig gottgjordes med Milano. Men emedan Österrikes intressen i [[Italien]] därvid åsidosattes, vägrade denna makt att gå med på överenskommelsen.

=== Alliansernas formering ===
Karl II avled den 1 november 1700. Genom franska inflytanden hade han drivits att i sitt [[testamente]] insätta Filip av Anjou till arvtagare av alla sina stater. Efter någon tvekan beslöt Ludvig XIV att låta sonsonen mottaga den erbjudna kronan. Den 18 februari 1701 höll den 17-årige kungen under folkets jubel sitt intåg i [[Madrid]], och samtidigt lät Ludvig franska trupper besätta de [[fästning]]ar i [[Spanska Nederländerna]], som fördragsenligt innehades av nederländska [[garnison]]er. Dessa tilldragelser ledde dock inte genast till krig. Endast efter fortsatta franska utmanande åtgärder lyckades [[Vilhelm III av England|Vilhelm III]] vinna engelsmännen för kriget. Den spanske kungens arvsrätt i Frankrike förklarades fortfarande bestående, franska [[handelskompani]]er bildades för [[handel]]n på de spanska [[koloni]]erna. Efter den landsflyktige [[Jakob II av England|Jakob II]]:s död i september 1701 proklamerades hans son som kung av England. I Haag ingicks den 7 september 1701 den s.k. stora alliansen mellan Österrike, England och Nederländerna, sedermera biträtt av Preussen, Hannover, Tysk-romerska riket, Portugal och Savojen (från 1703).

Alliansens syften var att genomföra de kejserliga anspråken i Italien och Nederländerna, däremot inte att fördriva Filip från Spanien. I samband med att Portugal vanns för alliansen 1703 förband sig sjömakterna (England och Nederländerna) att söka vinna Spanien för ärkehertig Karl. Själen i förbundet var Vilhelm III av England. Denne fick likväl inte själv leda det vittomfattande kriget. Han avled 19 mars 1702, men hans planer fullföljdes med enighet och kraft av de engelska och österrikiske fältherrarna [[John Churchill, hertig av Marlborough|hertigen av Marlborough]] och [[Eugen av Savojen]] samt den nederländske [[rådspensionär]]en [[Anthonie Heinsius]]. Frankrike vann på sin sida Köln, Bayern, Savojen och [[hertigdömet Mantua]].

=== Krigets förlopp ===
Kriget började i Italien, där Eugen av Savojen segrade i [[slaget vid Chiari]] den 1 september 1701 och trängde fram ända till [[Oglio]], men under de båda följande åren med framgång bekämpades av den franske [[fältherre]]n [[Louis Joseph de Vendôme]]. I Spanska Nederländerna ryckte Marlborough fram med en engelsk-holländsk här och erövrade 1702 landet kring nedre [[Meuse]]. I Sydtyskland åter segrade den franske fältherren [[Claude Louis Villars]] över [[markgreve]]n av [[Baden]] i [[slaget vid Friedlingen]], oktober 1702), och följande år lyckades han genom [[Schwarzwald]] förena sig med [[kurfurste]]n av Bayern, vilken, under det fransmännen skyddade hans land, genom Österrike sökte bana sig väg till den i norra Italien stående Vendôme. Därifrån hindrade honom visserligen tyrolarnas resning under Sterzinger, men, återkommen till Bayern, vann han med Villars en seger i [[slaget vid Höchstädt]] den 20 september 1703 över österrikaren Styrum och trängde sedermera på nytt mot österrikiska gränsen. För att omintetgöra dessa oroande operationer ryckte Marlborough i maj 1704 plötsligt in i [[Tyskland]], sammanträffade nära [[Heilbronn]] med Eugen av Savojen och markgreven av Baden, rikshärens [[överbefälhavare]], vilka skyndat till hans möte, samt slog med den senares hjälp kurfursten av Bayern vid Schellenberg nära [[Donauwörth]] den 2 juli 1704, vilket slag är känt som [[slaget vid Donauwörth]].

Understödd av Eugen av Savojen besegrade hertigen av Marlborough den med bayrarna förenade franska hären under marskalk [[Camille d'Hostun, hertig av Tallard|Camille d'Hostun Tallard]] i grund i slaget vid Höchstädt den 13 augusti 1704 eller, som engelsmännen kallar det, [[slaget vid Blenheim]]. Följden av denna seger var att fransmännen måste återtåga över [[Rhen]] och att Bayern prisgavs åt fienderna. Villars lyckades visserligen 1705 återupprätta de franska vapnens övervikt vid Rhen, men i Nederländerna segrade Marlborough i [[slaget vid Ramillies]] den 23 maj 1706 över den oduglige Villeroi, och i Italien var Eugen herre, sedan hans store motståndare Vendôme sänts att rädda Nederländerna. Eugen tillfogade fransmännen ett nederlag i [[slaget vid Turin]] den 7 september 1706 samt intog hela övre Italien, varefter en österrikisk här under Daun besatte kungariket Neapel 1707, och engelsmännen erövrade [[Sardinien]] 1708.

Även till själva Spanien hade striden förgrenat sig. Från Portugal, som genom [[Methuenfördraget]] 1703 anslutit sig till koalitionen, hade visserligen till en början inget mera betydande infall gjorts, men redan 1704 satte sig engelsmännen i besittning av [[Gibraltar]], och följande [[år]] landade ärkehertig Karl, i [[Wien]] i september 1703 utropad till [[Karl III av Spanien]], med en tysk-engelsk-holländsk här vid [[Barcelona]]. [[Katalonien]], [[Kungariket Aragonien|Aragonien]] och [[Kungariket Valencia|Valencia]] förklarade sig för honom, [[Cartagena, Spanien|Cartagena]] och [[Estremadura]] föll i hans händer, och han proklamerades som [[kung]] i Madrid den 2 juli 1706. Omedelbart därefter skedde dock en allmän resning inom de kastilianska provinserna, och den franske marskalken hertigen av Berwick kunde genom en lysande seger i [[slaget vid Almansa]] den 25 april 1707 tränga fienderna tillbaka till Katalonien.

Med yttersta ansträngning rustade sig Ludvig XIV till krigets fortsättande, men drabbades inte dess mindre 1708 av svåra motgångar. Efter att i det närmaste ha rensat Italien från fiender och gjort en diversion till södra Frankrike tågade Eugen av Savojen mot norr och slog i förening med hertigen av Marlborough Vendôme i [[slaget vid Oudenaarde]] i [[Östflandern]] den 11 juli 1708, varefter den viktiga gränsfästningen [[Lille]] erövrades. Då en ny fransk här efter av Ludvig XIV inledda fruktlösa [[fred]]sunderhandlingar blivit uppställd, sammandrabbade den, under anförande av Villars, med de allierade i [[slaget vid Malplaquet]] nära [[Mons]] den 11 september 1709. Slaget var det mest blodiga i detta långvariga krig. Det unga, till stor del oövade, franska manskapet försvarade sig, men måste slutligen retirera. Trots segern kunde de allierade inte tänka på en invasion i Frankrike. Alliansen blev allt svårare att sammanhålla, varför de allierade var benägna att underhandla om fred. Ludvig XIV uppgav, liksom vid förhandlingarna i maj-juni 1709, anspråken på Spanien och dess [[biland|biländer]], men kunde inte avge försäkran om, att [[Filip V av Spanien|Filip V]] skulle nedlägga spanska kronan; han erbjöd slutligen till och med subsidier till fördrivande av Filip V från Spanien, dock utan resultat.

Under befäl av den österrikiske generalen Starhemberg och den engelske [[James Stanhope, 1:e earl Stanhope|lord Stanhope]] intog de allierade Madrid för andra gången i september 1710. Redan i december samma år måste de dock, efter motgångarna i [[slaget vid Brihuega]] och [[slaget vid Villa Viciosa]], ånyo dra sig inom det tillgivna Kataloniens gränser. Frankrikes ställning var förtvivlad; alla dess tillgångar syntes uttömda. Helt plötsligt förändrades emellertid situationen. I England ägde 1710 en fullständig omsvängning rum. [[Nyval]]en till [[parlament]]et gav [[Tories|torypartiet]] en överväldigande [[majoritet]]. [[Anna av England|Drottning Annas]] brytning med Marlborough och dennes [[gemål]] [[Sarah Churchill, hertiginna av Marlborough|Sarah Jennings]] inledde en förändring i [[ministär]]ens sammansättning och förde till en fullständig omdaning av denna. Hemliga fredsunderhandlingar med Frankrike inleddes i juli 1710. Öppen form tog dessa då kejsar [[Josef I (tysk-romersk kejsare)|Josef I]], sedan 1705 sin fader Leopold I:s efterträdare, avlidit i april 1711 och hans bror, ärkehertig Karl, bestigit tronen. Att under dennes spira förena Österrike och Spanien låg ingalunda i koalitionens intresse, och fredspreliminärer undertecknades i [[London]] i oktober 1711. Såväl [[Whigs|whigpartiet]]s som kejsarens försök att förändra situationen misslyckades.

=== Frederna och efterspel ===
I januari 1712 började den stora kongressen i [[Utrecht]] sina förhandlingar, och den 11 april 1713 slöts [[freden i Utrecht]] mellan Frankrike å ena sidan samt England, Preussen, Nederländerna, Savojen och Portugal å den andra. Enligt densamma behöll Filip av Anjou Spanien med dess utomeuropeiska besittningar, under villkor att Spaniens och Frankrikes kronor aldrig förenades. England fick av Frankrike [[Newfoundland]], [[Nova Scotia]] och [[Hudson Bay]]-länderna samt av Spanien Gibraltar och [[Menorca]], varjämte det genom ett så kallade [[assientofördrag]] erhöll uteslutande rättighet att under 30 år införa [[slav]]ar i [[Spanska imperiet|Spanska Amerika]]. Det som [[kungariket Preussen]] erkända [[Mark Brandenburg|Brandenburg]] erhöll övre [[Gelderland]], men avstod sina anspråk på furstendömet [[Oranien]]; av det oraniska [[arv]]et erhöll Preussen [[Neuchâtel]] och [[grevskap]]en [[Grevskapet Moers|Mörs]] och [[Grevskapet Lingen|Lingen]] vid Rhen. Nederländerna tillförsäkrades vissa handelsförmåner och en [[fästning]]s[[barriär]] mot Frankrike. Savojen tilldelades [[Sicilien]] som [[kungarike]], och Portugal utverkade sig Frankrikes avsägelse av [[sydamerika]]nska kusten mellan [[Amazonfloden]] och [[Oyapok]], det portugisiska [[Guyana (region)|Guyana]] (numera brasilianska [[Amapá]]).

Kejsar [[Karl VI (tysk-romersk kejsare)|Karl VI]], som inte ville minska sina anspråk, fortsatte kriget ännu ett år, men måste efter några motgångar bekväma sig till [[freden i Rastatt]] den 6 mars 1714. Enligt denna skulle Österrike behålla [[hertigdömet Mantua]], [[Mirandola]] och [[Comacchio]], kejsaren skulle behålla [[Spanska Nederländerna]], [[Kungariket Neapel|Neapel]], de toskanska [[Stati degli presidii|presidii]] och [[Kungariket Sardinien|Sardinien]], och de [[Huset Wittelsbach|wittelsbachiska]] kurfurstarna av Bayern och Köln skulle [[Restitution (juridik)|restitueras]].<ref>{{webbref|url=https://books.google.se/books?id=OOgzAAAAIAAJ&pg=PA473|författare=J. S. Bromley|titel=The New Cambridge Modern History: Volume 6, The Rise of Great Britain and Russia, 1688-1715/25|sida=473}}</ref> Mellan Frankrike och tysk-romerska riket, vilket senare återfick [[Freiburg im Breisgau]], [[Kehl]] och [[Breisach am Rhein|Altbreisach]], under det att Frankrike behöll [[Landau in der Pfalz|Landau]], bekräftades denna fred vid [[Freden i Baden (1714)|freden i Baden]] den 7 september 1714. I Spanien slöt striden med Berwicks erövring av [[Barcelona]] den 11 september 1714. Förbindelsen mellan Österrike och Spanien, som redan genom [[Westfaliska freden]] starkt försvagats, upplöstes fullständigt. I övrigt innebar krigets huvudresultat det slutgiltiga misslyckandet för Frankrikes strävan efter överhöghet i Europa. Den betydande ställning som Nederländerna under [[Vilhelm III av England|Vilhelm av Oranien]] intagit, övergick till England, som alltmera framstod som den främsta handels- och kolonialmakten.

Och i Spanien avskaffades 1716 [[Katalonien]]s självstyre.<ref>{{Webbref|url=https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/katalonien|titel=Katalonien|hämtdatum=2018-05-08|verk=ne.se|språk=}}</ref> Detta var ett sätt att bestraffa och lättare kontrollera den svårstyrda landsändan, som även ett halvt sekel tidigare fört [[Skördekarlarnas krig|ett uppror mot Spanien]].

==Se även==
* [[Danska trupper i det spanska tronföljdskriget]]

==Referenser==

===Noter===
<references/>

===Webbkällor===
* {{runeberg.org|nfcf|0306.html Spanska tronföljdskriget}}

== Vidare läsning ==
* {{Tidskriftsref|författare= Harrison, Dick|redaktör= |rubrik= Spanska tronföljdskriget|url= https://popularhistoria.se/artiklar/spanska-tronfoljdskriget|år= 2008|tidskrift= [[Populär Historia]]|volym= |utgivningsort= |utgivare= |nummer= nr. 7|sid= |hämtdatum= 20 mars 2018|id= }} {{Wayback|url=https://popularhistoria.se/artiklar/spanska-tronfoljdskriget |date=20180320170225 }}

==Externa länkar==
* {{Commonscat|War of the Spanish Succession}}
* {{wikisource|Karl II:s död|kung Karls testamente 1700}}
* {{wikisource|Alliansen mellan Frankrike, Spanien och Portugal 1701|alliansen mellan Frankrike, Spanien och Portugal 1701}}
* {{wikisource|Portugals övergång 1703|Portugals byte av allians 1703}}

[[Kategori:Spanska tronföljdskriget| ]]
[[Kategori:Brittiska krig]]
[[Kategori:Danska krig]]
[[Kategori:Franska krig]]
[[Kategori:Krig under 1700-talet (decennium)]]
[[Kategori:Krig under 1710-talet]]
[[Kategori:Nederländska krig]]
[[Kategori:Preussiska krig]]
[[Kategori:Spanska krig]]
[[Kategori:Österrikiska krig]]
[[Kategori:Tronföljdskrig]]