Urocitellus columbianus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Spermophilus columbianus)
Hoppa till: navigering, sök
Urocitellus columbianus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Urocitellus columbianus Alberta Martybugs.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Ekorrar
Sciuridae
Släkte Urocitellus
Art Urocitellus columbianus
Vetenskapligt namn
§ Urocitellus columbianus
Auktor (Ord, 1815)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Spermophilus columbianus (Ord, 1815)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Urocitellus columbianus[3][4][5][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av George Ord 1815. Den ingår i släktet Spermophilus och familjen ekorrar.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Urocitellus.[10][11]

Catalogue of Life och Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan två underarter:[5][8]

  • Urocitellus columbianus columbianus (Ord, 1815) samt
  • Urocitellus columbianus ruficaudus (A. H. Howell, 1928)

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den totala kroppslängden är 32 till 41 cm, inklusive en 8 till 12 cm lång svans, och vikten är 340 till 810 g. Pälsen har på ovansidan en gråaktig färg med många vita prickar. Kännetecknande är den rödbruna nosen och dessutom är främre delen av halsen, bröstet och de främre extremiteterna blekt rödbruna. Den yviga svansen har samma färg som ovansidan.[12]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna sisel förekommer i västra Nordamerika i delstaterna British Columbia och Alberta (Kanada) samt i Washington, Montana, Oregon och Idaho (USA). Arten vistas i kuperade områden och bergstrakter upp till 2 450 meter över havet. Habitatet utgörs av öppna landskap med gräs och med arter av malörtssläktet (Artemisia). Arten hittas även på skogsgläntor av barrskogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hannar och honor försvarar området kring det underjordiska boet. Ofta har flera individer sina bon nära varandra i vad som liknar en koloni. Urocitellus columbianus äter främst växtdelar som rötter, stjälkar, blad, frön och bär. Dessutom ingår smådjur som insekter, gnagare och fiskar i födan. Arten går främst på marken men kan klättra i de glest fördelade buskarna och träden.[1]

Individerna håller vinterdvala två tredjedelar av året.[12] När de blir aktiva under senvåren börjar parningstiden. Dräktigheten varar cirka 24 dagar och sedan föds oftast 2 till 4 ungar, ibland upp till 7 ungar. Ungarna diar sin mor cirka 30 dagar. De blir könsmogna 1 till 2 år efter födelsen.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] 2008 Spermophilus columbianus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”titel= Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+columbianus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  3. ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  4. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  5. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus columbianus
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  8. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”titel= Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/urocitellus+columbianus/match/1. Läst 28 februari 2016. 
  9. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  10. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus” (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen%20et%20al%202009.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  11. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  12. ^ [a b] Kays & Wilson (2009) Columbian ground squirrel, Mammals of North America, sid. 62

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]