Sportvagns-VM 1981
| Sportvagns-VM 1981 | |
← 1980 1982 → |
Sportvagns-VM 1981 kördes över totalt 15 omgångar.
1981 infördes även en förartitel. Mästerskapets första världsmästare blev amerikanen Bob Garretson.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
 Daytona 24-timmars
|
Bob Garretson Bobby Rahal.svg){kind=small} Brian Redman
|
Porsche |
| Sebring 12-timmars
|
Al Holbert Hurley Haywood Bruce Leven
|
Porsche |
 Mugello 6-timmars
|
Giorgio Francia Lella Lombardi
|
Osella |
| Monza 1000 km
|
 Edgar Dören Jürgen Lässig Gerhard Holup
|
Porsche |
| Riverside 6-timmars
|
John Fitzpatrick Jim Busby
|
Porsche |
| Silverstone 6-timmars
|
Harald Grohs Walter Röhrl Dieter Schornstein
|
Porsche |
| Nürburgring 1000 km
|
Hans-Joachim Stuck Nelson Piquet
|
BMW |
 Le Mans
|
.svg){kind=small} Jacky Ickx Derek Bell
|
Porsche |
| Pergusa 6-timmars
|
Guy Edwards Emilio de Villota
|
Lola |
| Daytona 6-timmars
|
Roger Mandeville Amos Johnson
|
Mazda |
| Watkins Glen 6-timmars
|
Riccardo Patrese Michele Alboreto
|
Lancia |
| Spa 24-timmars
|
Tom Walkinshaw Pierre Dieudonné
|
Mazda |
 Mosport 6-timmars
|
John Fitzpatrick Brian Redman
|
Porsche |
| Road America 500 miles
|
Harald Grohs Rolf Stommelen
|
Porsche |
| Brands Hatch 1000 km
|
Riccardo Patrese Walter Röhrl
|
Lola |
Förar-VM[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | Bob Garretson
|
127 |
| 2 | Harald Grohs
|
116,5 |
| 3 | Bobby Rahal
|
109 |
| 4 | Edgar Dören
|
107,5 |
| 5 | Giorgio Francia
|
101 |
Märkes-VM[redigera | redigera wikitext]
>2000 cm³[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Märke | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | Porsche
|
100 |
| 2 | BMW
|
52 |
| 3 | Ferrari
|
15 |
| 4 | Lancia
|
6 |
| 5 | Morgan
|
2 |
<2000 cm³[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Märke | Poäng |
|---|---|---|
| 1 | Lancia
|
100 |
| 2 | BMW
|
59 |
| 3 | Opel
|
15 |
| 4 | Ford
|
15 |
| 5 |  Toyota
|
4 |
| 6 | Alfa Romeo
|
1 |
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| |||||