Stångjärn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppställd stångjärn vid järnvågen i Järngraven, Stockholm. Illustration av Johan Fredrik Julin, 1830-tal.

Stångjärn är en form av förädlat tackjärn. Avsikten med att framställa stångjärn var att sänka kolhalten i järnet, från över fyra procent till under två procent, så att det skulle bli smidbart. Då största delen av det smidbara järnet, innan götstålsprocesserna kom till användning, fördes ut i handeln i form av stänger, var ordet stångjärn i de flesta fall förr liktydigt med "smidbart järn".

Tillverkningen av stångjärnet skedde genom att tackjärnet åter smältes ner under inverkan av bläster och flytande slagg i bottenhärden. Detta gjorde att kolhalten i järnet reducerades. Samtidigt steg smältpunkten i det renade järnet och det bildades segare stycken – färskor – i smältan. Dessa samlades samman med ett spett, s.k. brytning. Det halvsmälta, renade, järnet lades på städet till den vattendrivna stångjärnshammaren. Under bearbetning av hammaren pressades ytterligare kol och slagg ut. Därefter delades det smälta järnet upp i fyrkantiga smältstycken, vilka åter måste värmas upp – vällas – i vällugnar, varvid bildades välljärn. Därefter smiddes eller valsades järnet till långa stänger – stångjärn.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]