Stångvapen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Handhavande av stångvapen

Stångvapen är vapen med långt skaft, vanligen längre än den som bär vapnet och hanterat med båda händerna. Det var avsett i första hand för strid till fots. Stångvapen är ett gemensamt begrepp för alla stöt-, hugg-, slag- och kastvapen med längre skaft.

Ur det enklaste stångvapnet spjutet, som var ett både stöt- och kastvapen, utvecklades på 1100-talet lansen och på 1400-let piken. Under medeltiden uppträdde spikklubban, skäggyxan och det förenade stöt- och huggvapnet hillebarden som på 1500-talet åtföljdes av ett stort antal varianter, bland annat bardisanen och spontonen.

Källor[redigera | redigera wikitext]