Stångvapen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Handhavande av stångvapen

Stångvapen är vapen med långt skaft, vanligen längre än den som bär vapnet och hanterat med båda händerna. Det var avsett i första hand för strid till fots. Stångvapen är ett gemensamt begrepp för alla stöt-, hugg-, slag- och kastvapen med längre skaft.

Ur det enklaste stångvapnet spjutet, som var ett både stöt- och kastvapen, utvecklades på 1100-talet lansen och på 1400-let piken. Under medeltiden uppträdde spikklubban, skäggyxan och det förenade stöt- och huggvapnet hillebarden som på 1500-talet åtföljdes av ett stort antal varianter, bland annat bardisanen och spontonen.

Källor[redigera | redigera wikitext]