Stagg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stagg
NardusStricta.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Gräsordningen
Poales
Familj Gräs
Poaceae
Släkte Staggar
Nardus
Art Stagg
N. stricta
Vetenskapligt namn
§ Nardus stricta
Auktor Carl von Linné
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Hitta fler artiklar om växter med

Stagg (Nardus stricta) är en växt i familjen gräs, den enda i släktet Nardus ("staggar"). [1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens
Borstgräs [1]
Finnskägg Norra Närke, Värmland [2] [3]
Getskägg [1]
Hera Medelpad, Västerbotten [1]
Hära Dalarna, Delsbo i Hälsingland, Ångermanland [1] [4]
Stålgräs [4]
Äng(s)borst Dalarna, Hälsingland, Ångermanland [1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Detta gräs växer i tuvor och är grönt året om. De blågröna trådsmala bladen är rörformat invikta och står rakt upp. De skott som ska bära blommor sträcker sig över tuvans blad och får senare gulaktiga fröställningar. Blomman har 3 ståndare med violetta märken och 1 pistill.

Växten är diploid med kromosomtal 2n=26.

Den blir 5–10 cm hög, blomställningar kan dock nå 20 cm. Blomningen sker i maj (i södra Skandinavien).[4]

Boskap ratar ofta stagg vid bete vilket beror på dess höga innehåll av lignin och kiseldioxid (kiselsyra). Detta sliter också hårt på lien vid slåtter, varför stagg blivit avskydd av bonden.[4]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Den trivs bäst där den inte alls är skuggad. I fjälltrakter finns stagg i söderlägen, i Jotunheimen upp till 1 750 m ö h; i norra Norge upp till ca 600 m ö h.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Mager gräsmark. Stagg kan ta rollen som pionjärväxt på helt humusfri jord och kan ses till exempel i bilspår, på vägrenar och på sanddyner. Den är kalkskyende, och trivs alltså bäst på sura jordar.[4]

Förväxlingsart[redigera | redigera wikitext]

Fårsvingel
Axet skiljer sig från staggens
Teckning av Otto Wilhelm Thomé i Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera 1885

En liknande art är Fårsvingel, Festuca ovina. Den skiljs från stagg lättast genom vippans utseende.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Stagg är vanlig i hela Sverige, utom övre Norrland. Vanlig i hela Danmark och Norge och södra Finland. Vanlig i större delen av Centraleuropa.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Norden [3]
  • Norra halvklotet [4]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Nardus kan härledas från grekiska nardos, en växt (borstgräs) nämnd i skrifter sen långt före Kristus.[5] Nardos kan i sin tur härledas från hebreiska nerd = vasstrå, av sanskrit nalah med samma betydelse.[6]
  • Strikta kommer av latin strictus = rak, styv

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Bilder ur Nordens flora
  2. ^ Svedjebruk
  3. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 138 [1] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ [a b c d e] Hävdgynnade växter i Dalarna
  5. ^ Den virtuella floran
  6. ^ Shenet [2] Se avsnitt Historia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]