Hoppa till innehållet

Ångermanland

Ångermanland
Landskap
Ångermanlands vapen.svg
Ångermanland.svg
Ångermanlands läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelNorrland
LänVästernorrlands län,
Jämtlands län,
Västerbottens län
StiftHärnösands stift,
Luleå stift
Största sjöTåsjön
Högsta punktTåsjöberget[1], 635 m ö.h.
Yta19 800 km²[2]
Folkmängd129 860 (2021-12-31)[3]
Befolkningstäthet6,56 invånare/km²
HertigPrins Nicolas
LandskapsblommaStyvmorsviol
Landskapsdjur
Fler symboler...
Bäver

Ångermanland är ett landskap i Norrland. Landskapet gränsar i söder till Medelpad, i väster till Jämtland, i norr till Lappland och Västerbotten och i öster till Bottenhavet.

Blasonering: I blått fält tre bjälkvis ställda laxar av silver över varandra, den mellersta vänstervänd, samtliga med röd beväpning, därest dylik skall komma till användning.

Vapnet finns tryckt på Norrlands Gulds flaskor och burkar. Anledningen till det är att ölet började bryggas i ångermanländska Sollefteå år 1965.

Vapnet ingår också som en del i prins Nicolas vapen, eftersom han är hertig av Ångermanland.

Landskapets namn (gammalsvenska Angermannaland) härleds ur gammalsvenskans anger, 'fjord, havsvik' och syftade ursprungligen på Ångermanälvens nedersta del.[4]

Karta över Ångermanland från 1714.

Fram till 1600-talet

[redigera | redigera wikitext]

Ångermanland är en gammal bygd, vittnar de många ättehögar från den yngre järnåldern som går ända upp till Resele socken, inemot 100 kilometer från havsbandet. Nära 20 kilometer längre upp efter älven, i Näsåker, finns en större samling av hällristningar. Utefter älven ligger även Sveriges nordligaste funna fornborg, Rogstaklippen.

Ångermanland var länge den nordligaste delen av landet när Sverige formades till ett rike. Bebyggelsen följde Ångermanälven uppåt, medeltidskyrkorna och kyrkoruinerna i detta område samt enskilda dokument vittnar om detta.

Landskapet omnämns för första gången i slutet av 1100-talet i den latinska källskriften Historia Norvegiæ, då under namnet Angaria[5], som uppgavs vara ett av de land som gränsade mot Norge. I det äldsta dokument som tar upp alla socknar inom området, sexårsgärden från 1314, återfinns den senare ångermanländska socknen Häggdånger under Medelpad, samtidigt som de senare västerbottniska socknarna Umeå och Bygdeå ligger under rubriken Angermannia.[6] Umeå och Bygdeå hörde dock aldrig helt och fullt till Ångermanland, att döma av formuleringar i Hälsingelagen.[7]

År 1585 fick Ångermanland sin första stad, Härnösand.

Indelningar från 1600-talet och framåt

[redigera | redigera wikitext]
Socknarna i sydvästra Ångermanland i Västernorrlands län
Dessa bildades huvudsakligen under medeltiden.

Sydöstra Ångermanland

Sydvästra Ångermanland

Nordvästra Ångermanland

Nordöstra Ångermanland

Utanför socknarna och med egen jurisdiktion fanns Härnösands stad från 1585 med Härnösands rådhusrätt till 1971. Örnsköldsviks stad bildades 1894 med Örnsköldsviks rådhusrätt till 1938, Sollefteå stad 1917 (utan egen jurisdiktion) och Kramfors stad 1947 (utan egen jurisdiktion).

1645 bildades Hudiksvalls län (blått) och Härnösands län (gult). Dessa sammanslogs 1654 till Västernorrlands län (både gult och blått), som 1762 delades i Gävleborgs län (blått) och Västernorrlands län (gult). Dagens länsgränser kan ses i rött.

När den moderna länsindelningen infördes som en följd av 1634 års regeringsform kom Ångermanland att tillhöra Västernorrlands län. Detta delades under perioden 1646–54 upp i Hudiksvalls län och Härnösands län, varvid Ångermanland hörde till det senare. Sedan dessa län åter sammanslogs 1654 har nästan hela landskapet hört till Västernorrlands län.[8]

En liten del av Hässjö och Ljustorps socknar, annars i Medelpad, tillhör landskapet. Delar av Ramsele socken och Fjällsjö socken överfördes i slutet av 1800-talet till Ströms socken och Borgvattnets socken och Jämtlands län. Tåsjö socken, Bodums socken och Fjällsjö socknar i landskapet tillhör sedan 1974 Jämtlands län (Strömsunds kommun)[9]. Till Västerbottens län hör sedan 1810 Nordmalings och Bjurholms socknar.

Omkring 1400 fanns Sveriges nordligaste fogdeborg i Styresholm i Ådalen. Annars lydde Ångermanland under senmedeltiden vanligen under fogden för Hälsingland.[10]

Socknarna i hela Ångermanland hörde till 1668 till Ångermanlands fögderi.[källa behövs]

Mellan 1668 och 1918 fanns följande fögderier:

  • Från 1668 till 1868 Södra Ångermanlands fögderi för socknarna i sydvästra, nordvästra och sydöstra Ångermanland (dock endast till 1811 för Nordingrå, Ullånger och Vibyggerå socknar.)
  • Från 1668 till 1900 Norra Ångermanlands fögderi för socknarna i nordöstra Ångermanland (dock Nordmalings och Bjurholms socknar bara till 1810) och från 1811 Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar
  • Från 1868 till 1918 Södra Ångermanlands nedre fögderi för några socknar i sydvästra Ångermanland (Boteå, Styrnäs, Överlännäs, Ytterlännäs, Sånga, Torsåker och Dal) och de i sydöstra Ångermanland (förutom Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar)
  • Från 1868 till 1918 Södra Ångermanlands övre fögderi för några socknar i sydvästra Ångermanland (Multrå, Sollefteå, Ed, Långsele och Graninge) samt de i nordvästra Ångermanland
  • Från 1900 till 1918 Norra Ångermanlands nedre fögderi för Nätra, Sidensjö, Skorpeds, Anundsjö, Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar
  • Från 1900 till 1918 Norra Ångermanlands övre fögderi för Björna, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda, Gideå och Trehöringsjö socknar

Från 1918 till 1991 fanns följande fögderier

  • Skogens fögderi till 1946 för Nora, Skog, Bjärtrå, Nordingrå, Ullånger, Vibyggerå, Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Sånga, Nätra, Sidensjö och Skorpeds socknar
  • Mellansels fögderi till 1946 för Anundsjö, Björna, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda, Gideå och Trehöringsjö socknar
  • Ådals fögderi till 1946 för Multrå, Sollefteå, Ed, Långsele och Graninge, Helgums och Resele socknar; till 1971 för Edsele, Ramsele, Ådals-Lidens, Junsele, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö socknar
  • Kramfors fögderi för Gudmundrå, Bjärtrå och Ytterlännäs socknar; till 1946 för Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö, Hemsö, Torsåkers och Dals socknar; till 1971 för Högsjö socken; från 1946 till 1971 för Nora och Skogs socknar; från 1971 för Ullångers, Nordingrå, Vibyggerå och Styrnäs socknar
  • Härnösands fögderi för Gudmundrå socken; från 1946 för Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö och Hemsö socknar; från 1946 till 1971 för Ullångers och Nordingrå socknar; från 1971 för Högsjö, Nora och Skogs socknar
  • Sollefteå fögderi från 1946 för Boteå, Överlännäs, Sånga, Torsåkers, Dals, Multrå, Eds, Långsele, Graninge, Helgums och Resele socknar samt Sollefteå stad; till 1971 för Styrnäs socken; från 1971 för Edsele, Ramsele, Ådals-Lidens och Junsele socknar; från 1971 till 1974 för Fjällsjö, Bodums och Tåsjö socknar (dessa övergick 1974 till Östersunds fögderi)
  • Nordanskogs fögderi från 1946 till 1971 för Vibyggerå, Sidensjö, Skorpeds, Björna, Mo, Grundsunda, Gideå och Trehörningsjö socknar
  • Örnsköldsviks fögderi från 1946 för Nätra, Anundsjö, Själevads och Arnäs socknar; från 1971 för Sidensjö, Skorpeds, Björna, Mo, Grundsunda, Gideå och Trehörningsjö socknar

Nordmalings och Bjurholms socknar bytte länstillhörighet 1810 och hörde därefter till Västerbottens första fögderi (till 1843 alt 1886) därefter Umeå fögderi till 1946, därefter till Umeå södra fögderi till 1970.

Lagsaga, domsagor, tingslag och tingsrätter

[redigera | redigera wikitext]

Ångermanland omfattades under tidig medeltid av Hälsingelagen, ingick från senast 1401 i Upplands lagsaga och från 1611 i Norrlands lagsaga när den bildades. 1718–1719 ingick området i Ångermanlands läns lagsaga, för att från 1720 ingå i Ångermanlands och Västerbottens lagsaga tills denna avskaffaades 1849. Först 1671 inrättades häradsrätter i området som då delades in i tingslag och domsagor.[11]

Fram till 1811 tillhörde hela Ångermanland en domsaga, Ångermanlands domsaga, förutom under perioden 1757–1788 då området var uppdelat i Ångermanlands norra domsaga och Ångermanlands södra domsaga. Från början fanns det 17 tingslag men 1697 var de bara 10 (Boteå, Sollefteå, Ramsele, Nora och Gudmundrå, Säbrå, Nordingrå, Nätra, Själevad, Arnäs samt Åsele). 1757 delades tingslaget Nora och Gudmundrå i två. 1788 blev Nordmaling ett eget tingslag.[12]

Från 1811 till 1971 fanns domsagorna:

  • Sollefteå domsaga från 1970-1971 för socknarna i sydvästra och nordvästra Ångermanland med
    • Sollefteå domsagas tingslag

1971 uppgick tingslagen i Härnösands domsaga, Sollefteå domsaga och Örnsköldsviks domsaga. Dessa tre uppgick sedan 2002 i Ångermanlands domsaga.

För Nordmalings och Bjurholms socknar gällde efter 1820 att de till 1970 hörde till Västerbottens södra domsaga med Nordmalings och Bjurholms tingslag till 1948 därefter Västerbottens södra domsagas tingslag. Från 1971 till 1982 till Umebygdens domsaga, därefter till Umeå domsaga.

Kommuner 1952–1970

[redigera | redigera wikitext]
Kommunindelningen i Västernorrlands län 1952.

Städer (4 st):

Landskommuner (27 st):

Förändringar 1952–1970
1 januari 1963

1 januari 1967

1 januari 1969

Kommuner från 1971

[redigera | redigera wikitext]

Landskapet består sedan 1971 av följande kommuner ordnade i avtagande storleksordning, enligt SCB 30 september 2024:

Nr Kommun Folkmängd
1 Örnsköldsviks kommun &&&&&&&&&&055487.&&&&&055 487
2 Härnösands kommun &&&&&&&&&&024533.&&&&&024 533
3 Sollefteå kommun &&&&&&&&&&018429.&&&&&018 429
4 Kramfors kommun &&&&&&&&&&017595.&&&&&017 595
5 Nordmalings kommun &&&&&&&&&&&06944.&&&&&06 944
6 Bjurholms kommun &&&&&&&&&&&02351.&&&&&02 351
7 Strömsunds kommun (del av)
8 Umeå kommun (del av)
9 Dorotea kommun (del av)

Dessutom hör ett litet, obebott område i Lycksele kommun till Ångermanland. [källa behövs]

Befolkningsutveckling i Ångermanland 1910–2020
år folkmängd
1910[13]
  
165 165
1920[14]
  
172 195
1930[15]
  
182 717
1940[16]
  
185 472
1950[17]
  
191 407
1960[18]
  
187 118
1970[19]
  
166 981
1980[20]
  
161 252
1990[21]
  
155 706
2000[22]
  
143 031
2010[23]
  
131 867
2020[24]
  
130 133
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) via fiwp
Skuleberget vid E4 norr om Docksta

Ångermanland har närmast formen av en triangel, vars norra, djupt inbuktade sida begränsas av Lappland och Västerbotten, sydöstra av Bottniska viken och sydvästra av Medelpad och Jämtland. Gränsen mot de två sista landskapen går nästan i rak linje från Åvike, vid kusten, åt nordväst över Storsjön (63 meter över havet), förbi Lill-Roten (160 meter) och Stor-Roten (167 meter), över Eksjön (280 meter), Aldersjön (316,6 meter), Kälsjön (383,4 meter), Halasjön (332 meter) med flera småsjöar, tar sydöst om Ströms vattudal övervägande nordlig riktning, går genom Flåsjön (265,4 meter) åt nordväst upp till Steksundsholmen, där Ångermanlands, Jämtlands och Lapplands gränser möts. Steksundsholmen ligger i Saxälvens utlopp i norra änden av Tåsjön (247,6 meter), Ångermanlands största insjö, nära 40 kilometer lång, men ej bredare än 3 kilometer, varefter den gör en stor båge åt sydöst och nordöst, över Ångermanälven, Gide, Lögde och Öre älvar samt norr om Örträsk bryter av åt sydöst, mellan Öre älv och Ume älv till havet.

Större sjöar

[redigera | redigera wikitext]

Större tätorter

[redigera | redigera wikitext]

Följande tätorter hade fler än 10 000 invånare enligt tätortsavgränsningen den 31 december 2010:[25]

  1. Örnsköldsvik, &&&&&&&&&&028991.&&&&&028 991
  2. Härnösand, &&&&&&&&&&017556.&&&&&017 556

Tätorter med fler än 1 000 invånare 31 december 2010:[25]

  1. Sollefteå, &&&&&&&&&&&08562.&&&&&08 562
  2. Kramfors, &&&&&&&&&&&05990.&&&&&05 990
  3. Nordmaling, &&&&&&&&&&&02546.&&&&&02 546
  4. Bollstabruk, &&&&&&&&&&&01871.&&&&&01 871
  5. Bjästa, &&&&&&&&&&&01808.&&&&&01 808
  6. Husum, &&&&&&&&&&&01647.&&&&&01 647
  7. Långsele, &&&&&&&&&&&01584.&&&&&01 584
  8. Köpmanholmen, &&&&&&&&&&&01237.&&&&&01 237
  9. Bredbyn, &&&&&&&&&&&01186.&&&&&01 186

Den berömda delikatessen surströmming framställs vid Norrlandskusten; den viktigaste produktionsplatsen är ångermanländska Ulvön.[26] Kams framställt på kornmjöl kokas och äts med stekt fläsk och mesesås (från getmese). Även tunnbröd och halvtjockkakor är vanligt i Ångermanland.

Norrlands Guld kommer ursprungligen från Sollefteå, och har fortfarande Ångermanlands landskapsvapen i logotypen. Zeunerts bryggeri, uppköpt år 2000 av Kopparbergs Bryggeri, ligger i Sollefteå.

  1. ^ .”Highpointing i Sverige”. http://sverigestak.org/landskap/aml.shtml. 
  2. ^ Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 360. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 
  3. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2021”. Statistiska centralbyrån. 22 mars 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2021/. Läst 24 oktober 2022. 
  4. ^ Ångermanland i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  5. ^ Fisher, Peter (2006). Historia Norwegie. sid. s. 56. ISBN 87-635-0612-2. https://library.oapen.org/handle/20.500.12657/34942 
  6. ^ Gustafsson, Gustaf (1974). Ångermanland, Medelpad och Jämtland: riks-, läns- och landskapsgränser i forna tider. Härnösand: G. Gustafsson. Libris 287816 
  7. ^ Norstedt, Gudrun; Norstedt Staffan (2007). Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark. Umeå: Thalassa. Libris 10342433. ISBN 91-972374-3-4 (inb.) 
  8. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 253–255. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X (inb.) 
  9. ^ .”Jämtlands Lokalhistoriker och Släktforskare – Församlingarna i Jämtlands län”. http://www.genealogi.se/jamtland/karta.html. 
  10. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 366. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 (inb.) 
  11. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 420 
  12. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 430 
  13. ^ ”I. Areal och folkmängd för särskilda förvaltningsområden” (på (svenska)) (PDF). Folkräkningen den 31 december 1910. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1910_1.pdf. Läst 15 december 2012. 
  14. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1921” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1921.pdf. Läst 15 december 2012. 
  15. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1930” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1930.pdf. Läst 15 december 2012. 
  16. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1940” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1940.pdf. Läst 15 december 2012. 
  17. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1950” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1950.pdf. Läst 15 december 2012. 
  18. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1960” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1960.pdf. Läst 15 december 2012. 
  19. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1970” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1970.pdf. Läst 15 december 2012. 
  20. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1981” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1981.pdf. Läst 15 december 2012. 
  21. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 1992” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1992.pdf. Läst 15 december 2012. 
  22. ^ ”Statistisk årsbok för Sverige 2002” (på (svenska)) (PDF). Statistiska centralbyrån. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-2002.pdf. Läst 15 december 2012. 
  23. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2010” (på (svenska)). Statistiska centralbyrån. 9 maj 2012. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____333557.aspx. Läst 15 december 2012. 
  24. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2010” (på (svenska)). Statistiska centralbyrån. 14 mars 2021. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--forsamling-landskap-och-stad/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2020/. Läst 20 maj 2021. 
  25. ^ [a b] SCB; Statistiska meddelanden, Tätorter 2010 (pdf-fil) Arkiverad 26 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. Folkmängd 31 december 2010. Läst 8 augusti 2011.
  26. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsord Surströmming

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]