Standard Radio & Telefon

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Standard Radio & Telefon AB)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Standard Radio & Telefon AB
HuvudkontorSverige Sverige
ProdukterCensor 932
Alfaskop
Antal anställda18001968
Historia
Grundat1938
Gick upp iStansaab 1971
Ekonomi
Omsättning140 milj kr1968
Struktur
ModerbolagITT

Standard Radio & Telefon AB var ett svenskt företag som tillverkade telekommunikationsutrustning, radarbaserad flygledningsutrustning och datorer.

Företagshistoria[redigera | redigera wikitext]

Standard Radiofabrik inledde sin verksamhet den 16 december 1938 i Johannesfred i Bromma under namnet Standard Radiofabrik som ett dotterbolag till ITT i USA. Företaget ändrade 1956 namnet till Standard Radio och Telefon AB (SRT) för att markera att tillverkning även omfattade utrustning för telefoni.[1]

I början på 1960-talet blev lokalerna vid Bällsta bro och Ulvsunda för trånga och företaget köpte upp en tomt i Veddesta industriområde, där de lät bygga ett kombinerat kontors- och fabrikshus. Den 1 juni 1964 invigdes den nya fastigheten av landshövdingen Erik Westerlind och ITT-chefen Harold S. Geneen.[2]

1971 bröts datadelen av Standard Radio och Telefon ut och det nya företaget fick namnet Stansaab. Bolaget kom att ägas av Svenska staten, Saab-Scania och ITT.

ITT avvecklade sitt engagemang i Stansaab år 1973. Samma år överfördes Facits terminaldel till Stansaab.

Datasaab-divisionen från Saab-Scania (i Linköping) och Stansaab (i Barkarby) slogs ihop 1978 i företaget Datasaab AB. Ericsson-koncernen bildade företaget EIS (Ericsson Information Systems) 1981 bl.a. med Alfaskopdelen från Datasaab AB. Radardatasystem (Ledningssystem) gick till SRA.

STRIL[redigera | redigera wikitext]

Sture Janson trimmar räknekretsar i en Censor 120 från SR&T i fabriken i Ulvsunda industriområde. (Bild från Televerkets tidskrift Tele nr 4 1964.)

Företaget levererade flera delsystem till flygvapnets STRIL-system. Första stora ordern var på Indikatorsystem m/59 för flygvapnets PS-08 radarstationer som vanns i konkurrens med etablerade utländska aktörer som Decca och Marconi. Systemet var i grunden analogt men med vissa delar uppbyggda med digitalteknik. Systemet skulle ge stöd till operatörena på radarstationen inom stridsledning, luftbevakning, presentation och kommunikation.[3]

STRIL 60[redigera | redigera wikitext]

Det stora genombrottet för den militära avdelningen hos Standard Radio & Telefon kom i samband med utbyggnaden av STRIL 60. När Marconi hade fått ordern för de nya Luftförsvarscentralerna för STRIL 60 som skulle baseras på digitaltekniska lösningar, var den rådande uppfattningen att Decca skulle få ordern på radargruppcentralerna baserade på analog teknik som tröst. KFF anmodade Standard Radio & Telefon att lämna in en offert på radragruppcentraler baserade helt på digital teknik, då man kunde vissa upp en prototyplösning i labmiljö så fick man ordern den 18 november 1961.[4]

För användning som centraldator i de nya centralerna utvecklade man den befintliga Censor 120 till en riktig programminnesstyrd dator, som försågs med ett arbetsminne på 4096 ord med 40 bitars ordlängd. För att den skulle hinna med att utföra de stora mängderna trigonometriska beräkningarna som krävdes för stridsledningen så försågs datorn med ett snabbminne med dioder för makroinstruktioner till beräkningar som utfördes ofta. Den färdiga datorn fick namnet Censor 220, den kompletterades med en Facits DS 9000 som satellitdator i centralerna.

För att öka kapaciteten i radargruppcentralerna så beställde KFF 1967 en uppgradering med den nyutvecklade Censor 932 som hade 32-bitars ordlängd och en liknande arkitektur som IBM 360.

Civil flygledning[redigera | redigera wikitext]

Under tiden som SRT utvecklade radargruppcentralerna till STRIL 60 planerade Luftfartsverket att datorisera den då ganska nya flygplatsen Arlanda och man lade en beställning på ett civilt trafikövervakningssystem år 1963. Detta fick namnet Arlanda ATC (Air Traffic Control), levererades år 1965 och var baserat på samma teknik som radargruppcentralerna använde, med styrkulor, PPI och målföljning med hjälp av datorn Censor. För civil flygtrafikledning utvecklades en korrelator/extraktor för sekundärradar så att de civila flygplanen kunde identifieras med transponder.[3]

Alfaskop[redigera | redigera wikitext]

Företaget (och sedermera Stansaab) tillverkade bildskärmsterminalen Alfaskop som var en av företagens mest lönsamma produkter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Larsson, Arne; Bo Lindestam, Göran Kihlström (2014-09-25). ”Standard Radio och Telefon AB (SRT)”. Försvarselektronik från svenska leverantörer. Enköping: Försvarets Historiska Telesamlingar. ISBN 978-91-637-6639-8. http://www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/forsv_elektro/Standard%20Radio%20och%20Telefon%20AB/srt_20140805_andr.pdf. Läst 23 juli 2020 
  2. ^ ”Järfällaboken II: SRT-Stansaab-Datasaab”. http://se.services.fujitsu.com/veteran/litt/jrfbok.htm. Läst 19 maj 2010. 
  3. ^ [a b] Mellberg, Kjell; Gunnar Wedell, Bo Lindestam (1997). ”Hur det hela började - epoken Standard Radio & Telefon AB (SRT)”. Fyrtio år av den svenska datahistorien - Från Standard Radiofabrik till..?. Stockholm: Veteranklubben Alfa. sid. 5-15. Libris länk. ISBN 91-630-5456-6. https://www.veteranklubbenalfa.se/veteran/litt/jub97v3_2.pdf. Läst 14 oktober 2020 
  4. ^ Kjell Mellberg. ”Det stora språnget”. JUBILEUMSSKRIFTER 1997. http://www.veteranklubbenalfa.se/veteran/litt/jub97_40.htm. Läst 19 maj 2010.