Ericsson Information Systems

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ericsson Information Systems
HuvudkontorSverige Sverige
NyckelpersonerGunnar Wedell, Lars Ramqvist
Historia
Grundat1981-01-01
Bildat avDatasaab, Facit AB
Uppköpt avNokia 1988
Struktur
ModerbolagEricsson

Ericsson Information Systems AB var ett av Ericssonkoncernens viktigaste delbolag på 80-talet. Företagets ursprung fanns i de båda företagen Stansaab, sedermera DataSAAB och Facit. Huvuddelen av företaget köptes upp av finska Nokia och slogs samman med Nokia Information Systems för att 1 april 1988 bilda Nokia Data.

Affärsidé[redigera | redigera wikitext]

Runt år 1975 hade minst sex USA-baserade företag satsat på affärsidén att runt en central telefonväxel utveckla ett informationssystem för företag och myndigheter, vad som i dag kallas back office-system. I början av 1980-talet avreglerades den amerikanska telekommarknaden, vilket ledde till en kraftigt ökande efterfrågan på företagsväxlar och integrerade informationssystem. I detta läge tvingades Ericsson att köpa in kompletterande produkter för att möta efterfrågan från kunderna. Ericsson Information Systems ville utveckla den efterfrågade produktfloran med affärsväxeln Ericsson MD110 i centrum. Mot bakgrund av denna marknadsanalys köpte man Datasaab och Facit och gjorde en stor satsning på informationsprodukter.[1]

Uppbyggnad av verksamheten[redigera | redigera wikitext]

Kompetensen kring datorer och datortillverkning hade kommit till Ericsson utifrån. I början av 1980-talet blev Datasaab olönsamt och företaget ingick i en fusion med Ericsson den 1 januari 1981, vilket berörde 3 900 Datasaab-anställda. 90.5% av bolaget gick up i Ericsson, resterande 9.5% överfördes till det statliga Televerkets dotterbolag Teleinvest.[2][3][4] Den före detta Datasaab-avdelningen kom därigenom att bilda bolaget Ericsson Information Systems AB (EIS). Den 1 januari 1983 uppgick även den svenska delen av Facit AB i EIS. Facit hade då cirka 1400 anställda i 13 länder, varav 350 i Sverige.[3] År 1985 köptes de återstående 9.5% av Datasaab som var kvar i statens (Teleinvest) ägo och Ericsson ägde hela före detta Datasaab och Facit AB.[5] I Ericssons årsredovisning för 1983 anges att affärsområdet informationssystem då utgjorde 30% av verksamheten,[6] vilket var ungefär konstant fram till 1988, och antalet anställda i EIS var som mest runt 20 000 personer. Omsättningen var 1983 7,2 miljarder kronor i dåtidens penningvärde.[7]

Verksamhetsområden[redigera | redigera wikitext]

När verksamheten stod på sin höjd indelades EIS i fyra sektorer:[7][8][9]

  • Kommunikationssystem, omfattande den egna kontorsväxeln Ericsson MD110, det X.25-baserade nätverkssystemet ERIPAX samt E-post-systemet ERIMAIL. Ett avtal tecknades med Honeywell för att sälja denna lösning i USA. Denna del av EIS finns kvar i Ericsson än idag.
  • Affärssystem, omfattande ett minidatorsystem vid namn Serie 2000 (1983) och Serie 2500 (1984) med inriktning på så kallad back office som sålts in till bland annat Skandinaviska Enskilda Banken och Sparbankerna i order omfattande 700 miljoner kronor (dåtidens penningvärde). Denna del ingick i datordivisionen som såldes till Nokia år 1988.
  • Arbetsplatsutrustningar, innefattande Alfaskop-terminalen, skrivmaskiner samt senare Ericsson PC. Denna del ingick i datordivisionen som såldes till Nokia år 1988.
  • Kontorsutrustningar, innefattande kalkylatorer, kontorsmöbler och telefonapparater. Denna del såldes till Design Funktion A/S år 1988.

År 1985 bytte sektorerna namn till divisioner och Affärssystem och Arbetsplatsutrustningar slogs samman till divisionen Datasystem. De övriga två sektorerna bytte bara namn från sektor till division och fortsatte med samma verksamhet som innan.[10]

Därutöver anges även bolagen AutoTank (betalningsterminaler och betalsystem för bensinstationer), Ericsson Security and Tele Systems (larm, snabbtelefon, tidsrapporteringssystem) samt Facit Data Products (matrisskrivare) som delar av EIS. Man anger även att EIS äger företaget Ericsson Programatic tillsammans med företaget Programator.

Storlek och ekonomi[redigera | redigera wikitext]

År Antal anställda Fakturering MKR Orderingång MKR Resultat MKR Ref
1982 13 239 4 410 4 130 ? [7]
1983 19 318 7 166 7 823 237 [7]
1984 21 703 9 295 10 160 -217 [8]
1985 20 785 10 561 10 313 -806 [11]
1986 16 755 9 187 8 867 -284 [12]
1987 14 481 9 205 8 985 -58 [13]

Efter försäljningen av datadivisionen till Nokia, och av affärsområdet Kontorsutrustning (Facit) till Design Funktion A/S anges det kvarvarande antalet antällda i området Företagskommunikation vara 7 138 personer år 1988.[9]

Fallet[redigera | redigera wikitext]

Ericssons satsning på datorer föll inte väl ut. Till och med i den egna tidningen Kontakten skriver man: Den stora satsningen på datamarknaden från de inledande åren på 1980-talet lyckades inte. Svårigheterna angavs ha uppstått 1984 och 1985, delvis på grund av att datorprodukterna och de därmed sammanhängande företagsväxlarna som Ericsson MD 110 förts ut på marknades för snabbt och med för låg kvalitet, men också för att lanseringen av Ericsson PC i USA varit en missbedömning. Redan i januari 1988 såldes hela datorverksamheten, huvudsakligen innefattande såväl före detta Datasaab som Facit, till Nokia. Detta omfattade då de tidigare sektorerna Affärssystem och Arbetsplatsutrustningar.[14] Marknaden uppskattade Ericssons försäljning av EIS, och Ericssonaktien steg med 25% på två veckor. Företaget fokuserade efter försäljningen av EIS verksamheten på växelsystem som AXE, Ericsson MD 110 och mobiltelefoni.[15] De två sektorerna som såldes till Nokia kallades då sammantaget för Division Datasystem och hade cirka 5000 anställda varav 3200 i Sverige. Sektorn för Kontorsutrustning med c:a 2600 anställda bytte samtidigt namn till Facit och såldes till det norska företaget Design Funktion A/S. Sammanlagt fick c:a 7000 personer lämna Ericsson. Ericsson behöll dock en ägarandel av 20% i Nokias datorföretag.[13]

Nokia Data hade även de svårigheter att få lönsamhet i bolaget och sålde det vidare till det brittiska företaget International Computers Limited (ICL) år 1990.[16] År 2002 köptes ICL av Fujitsu och resterande verksamhet finns idag kvar inom Fujitsus sverigeorganisation.

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Serie 2000[redigera | redigera wikitext]

Serie 2000 var ett minidatorsystem som ersatte den tidigare Serie 15 och Serie 16 som blivit en del av EIS produktflora i och med införlivandet av Datasaab. Systemet hade rötter ända tillbaka till 1974 då Datasaab tog över Facit 6501 från Facit AB.[17] Dessa maskiner hade ursprungligen utvecklats i samarbete med CAI i USA, och hade ett operativsystem i form av en bytekod-variant av COBOL kallad E-Cobol (exekveringscobol).[16] Det var ett så kallat back office-system med stödfunktioner för kontorsarbete. Det levererades i två olika varianter:[18]

  • System E2100 för banker
  • System E2500 för annan affärsverksamhet

Systemet bestod av tre olika klasser av datorer som kopplades samman i ett lokalt nätverk med upp till 100 datorer:

  • Terminal Computer (TC) - detta var vad vanliga operatörer använde. De hade en minneskapacitet på 128-256 KiB, och till dessa kunde flera terminaler anslutas, det var alltså ett fleranvändarsystem.
  • Local Computer (LC) även kallad E250 var en dator speciellt designad för att köra COBOL-program och databaser. Dessa kunde bestyckas med mellan 128 KiB och 2 MiB minne. Denna modell hade en realtidsklocka med batteri, så att transaktioner kunde tidsstämplas.
  • Communication Computer (XC) - denna dator var konstruerad för att utgöra navet i ett nätverk av ovanstående stationer. Denna kunde anslutas till 16 arbetsstationer över tvåtrådsprotokollet SS3. En XC kunde ha upp till fyra sådana SS3-bussar. Den hade en 16-bitars CPU.

Till datorerna kunde anslutas en så kallad SMD (Storage Module Device) vilket var hårddiskar av Winchestertyp med lagringskapacitet på 24, 38, 48, 60, 70 eller hela 220 MiB och flera olika arbetsstationer.

Arbetsstationerna var enklare terminaler baserade på Alfaskop-serien[16] men innehöll mikroprocessorer och 64 KiB minne för att styra skärm och buffra inmatning och anslöts till datorerna med SS3. Även skrivare kunde anslutas direkt till arbetsstationerna. Arbetsstationerna stödde IBM 3270 för att direkt anslutas som terminal till en stordator. De kunde visa 25x80 tecken text och vissa modeller hade stöd för färg.

Operativsystemet i 2000-serien var utformat för att sprida ut lasten över de olika specialdatorerna. Mjukvaran utvecklades till stor del av AU-System, och bestod bland annat av affärssystemet ODEN II, material- och produktionsstyrningsverktyget MIMER II (ej att förväxla med databassystemet med samma namn) senare namnändrat till Ericsson Manufacturing System,[17] samt Office-83 som erbjöd bland annat ordbehandling, dokumentlagring och telefonkatalog. Office-83 bestod av:

  • ordbehandlingsprogrammet SAGA II
  • Telefonipaketet TOPAS med vars hjälp systemet kunde länkas samman med telefonväxeln MD110 och hantera vidarekoppling och telefonsvarare
  • Dokumentsystemet ASK II med en enkel sökmotor för elektroniska dokument
  • Högnivåspråket GENIUS som i sin tur genererade COBOL
  • E-Postklienten och konferenssystemet EMBLA som stödde det egna E-postsystemet ERIMAIL
  • Kalenderprogrammet Diary DAY

Vi uppköpet av Nokia år 1988 bytte E2500 namn till S2500.[16]

S10, S20 och S30[redigera | redigera wikitext]

I och med köpet av Datasaab började Ericsson intressera sig för att flytta Serie 2000 till Unix, specifikt Sun Microsystems Sun OS (senare Solaris). Detta konverteringsarbete tog fart i och med en upphandling av Unix-system från statskontoret 1985. Motsvarigheten till Serie 2000 fick då namnet S20. Istället för den egenutvecklade databasen köpte man in Informix, och en ny COBOL-kompilator från Micro Focus. Samtliga programpaket från Serie 2000 konverterades till denna plattform. När Sun bytte CPU från Motorola 68k till SPARC bytte systemet namn till S30. När Nokia köpte upp EIS år 1988 flyttades system S20 till Nokias egna Intel-baserade PC-datorer med SCO UnixWare och det systemet fick namnet S10 men såldes i Finland även under namnet Mikko. Systemen avvecklades inte förrän ICL köpte Nokia data 1990.[16]

Ericsson PC[redigera | redigera wikitext]

Ericsson PC from 1984 från Tekniska museets samlingar

Ericsson PC var en serie IBM PC-kompatibla datorer som utvecklades av Ericsson Information Systems sektor för Arbetsplatsutrustning, senare divisionen för Datasystem under början och mitten av 1980-talet.

Det är belagt att konsultfirman McKinsey & Company hade övertygat Ericssons ledning att utveckla en PC-produkt i form av ett "garageprojekt", i en lokal avskild från övriga verksamheten, utan byråkrati och med en budget på 2 000 000 kr och en löptid för projektet på 3 månader. Efter att detta lyckats någotsånär produktifierades resultatet och presenterades på Hannovermässan 1984.[19]

Namn Introducerad Operativsystem CPU RAM Tillverkare Antal tillverkade Referenser
Ericsson step/one 1983 MS DOS 1.25 Intel 8088 128 kiB Panasonic 600 - 700 [20][21]
Ericsson PC 1984 mars MS DOS Intel 8088 256 kiB ? > 50 000 [20][21][22][23][24]
Ericsson Portable PC (EPPC) 1985 mars MS DOS Intel 8088 128 kiB Panasonic 10 000 - 15 000 [20][21]
WS 286 1986 augusti MS DOS 3.10 Microsoft Windows 1.0 Intel 80286 640 kiB ? ? [12][20][25]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eliasson, Gunnar (1995). ”13. Affärs-, kontors- informations- och ledningssystem”. Teknologigenerator eller nationellt prestigeprojekt? : exemplet svensk flygindustri. City University Press. sid. 100-192. Libris 7648013. ISBN 91-7562-078-2 
  2. ^ Dahlgren, Göran; Per Witt (1988). Ledning av Fusionsförlopp – En analys av bildandet av Ericsson Information Systems AB. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan. Libris 7628454. ISBN 91-7258-255-3 
  3. ^ [a b] Ramqvist, Lars (1983). ”Facit AB joins the Ericsson Group”. Ericsson Review (1): sid. 2-. http://www.ericssonhistory.com/global/Ericsson%20review/Ericsson%20Review.%201983.%20V.60/Ericsson_Review_Vol_60_1983_1.pdf. Läst 6 november 2012. 
  4. ^ DATASAAB!”. Kontakten (1): sid. 2. 1981. http://www.ericssonhistory.com/Global/Kontakten/Ericsson%20Kontakten%201981/Ericsson_Kontakten_1981_01.pdf. Läst 7 november 2012. 
  5. ^ ”Viktigare förändringar inom koncernen”. Verksamhetsberättelse 1985. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 15. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1985.pdf 
  6. ^ ”Ericssonkoncernen utvecklas positivt”. Verksamhetsberättelse 1983. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 3. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1983.pdf 
  7. ^ [a b c d] ”Integrerad informationshantering”. Verksamhetsberättelse 1983. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 9-10. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1983.pdf 
  8. ^ [a b] ”Affärsområde Informationssystem”. Verksamhetsberättelse 1984. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 8. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1984.pdf 
  9. ^ [a b] ”Företagskommunikation”. Årsredovisning 1988. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 38. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1988.pdf 
  10. ^ ”Informationssystem”. Årsredovisning 1985. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 38. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1985.pdf 
  11. ^ ”Informationssystem”. Verksamhetsberättelse 1985. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 39. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1985.pdf 
  12. ^ [a b] ”Informationssystem”. Årsredovisning 1986. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 37. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1986.pdf 
  13. ^ [a b] ”Informationssystem - Från 1 april 1988 Företagskommunikation”. Årsredovisning 1987. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. sid. 37. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1987.pdf 
  14. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Ericsson starkare - orkar satsa offensivt”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 10. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 7 november 2012. 
  15. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Vice VD Lars Ramqvist: "Nödvändig anpassning inför framtiden"”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 10. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 7 november 2012. 
  16. ^ [a b c d e] Fernius, Ingemar (2002). ”Från D5 till Unix och Sun”. i Conny Johansson. Bits & bytes ur Datasaabs historia: tema gudar. Bits & bytes ur Datasaabs historia. Linköping: Datasaabs vänner. sid. 13-20. ISBN 91-972464-41 
  17. ^ [a b] Ericsson, Sören (2002). ”Gudarnas rötter och födelse”. i Conny Johansson. Bits & bytes ur Datasaabs historia: tema gudar. Bits & bytes ur Datasaabs historia. Linköping: Datasaabs vänner. sid. 32. ISBN 91-972464-41 
  18. ^ Anglevik, Ove; Fernius, Ingemar; Johansson, Björn; Öfverström, Staffan (1983). ”Ericsson Series 2000”. Ericsson Review (3): sid. 119-129. http://www.ericssonhistory.com/global/Ericsson%20review/Ericsson%20Review.%201983.%20V.60/Ericsson_Review_Vol_60_1983_3.pdf. Läst 14 november 2012. 
  19. ^ Rittsel, Pär. ”Här föddes Ericssons PC”. IDG. http://www.idg.se/2.10186/1.340184/har-foddes-ericssons-pc. Läst 7 november 2012. 
  20. ^ [a b c d] Rune's PC-museum - Ericsson PC-sidan
  21. ^ [a b c] Björn Sölving (Veteranklubben Alfa): Persondatorer från Stansaab och EIS
  22. ^ Här föddes Ericsson PC
  23. ^ Jörgen Sjöström: Mina år inom Svensk Dataindustri
  24. ^ Pelikonepeijoonit - Ericsson Step/one color: (image)
  25. ^ Ericsson WS 286