Sten Kindlundh

Från Wikipedia
Sten Kindlundh
FöddBo Sten Gunnar Kindlundh
26 juli 1936
Malmö, Sverige
Död29 mars 2019 (82 år)
Lund, Sverige
YrkeLitteraturvetare
Översättare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Noterbara verkSturlunga I–III

Bo Sten Gunnar Kindlundh, född den 26 juli 1936 i Malmö,[1] död den 29 mars 2019 i Lund,[2][3] var en svensk litteraturvetare, översättare och filosofie licentiat i litteratur.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kindlundh föddes den 26 juli 1936 i Malmö Caroli församling, Skåne.[1] Han blev filosofie licentiat i litteratur 1972 vid Lunds universitet, med en avhandling om Jan Fridegårds författarskap.[4] Kindlundh påbörjade under 1970- talet även doktorandstudier vid Lunds universitet, men fullföljde inte dessa.[5][6]

Kindlundh anställdes 1966 som assistent vid litteraturvetenskapliga institutionen på Lunds universitet men kom även att inneha andra tjänster vid universitet.[7] Under fjorton år, mellan 1985-1999, var Kindlundh utbildningsledare för Teaterhögskolan i Malmö.[8] Genom att premiera konstnärligt utvecklingsarbete, det vill säga ett undersökande arbete som lärarna kunde ägna sig åt inom tjänsten, bidrog Kindlundh till utvecklingen av Teaterhögskolans forskningsverksamhet.[8] Fram till sin pensioneringen 2001 verkade han som prefekt vid institutionen för kulturvetenskaper.[7] Året då han gick i pension förärades han och kollegan Anja Edén en festskrift, Kulturanatomiska studier.[9] Kindlundh var även verksam som recensent vid Skånska Dagbladet från 1990 omkring och framåt.[7][10][11]

Kindlundhs forskning från 1993 och framåt ägnades närmast uteslutande åt de medeltida isländska sagorna.[7] Vad som får sägas vara Kindlundhs magnum opus är den postumt utgivna och fullständiga översättningen av Sturlungasagan i tre band från 2021.[12] Kindlundh blev med det verket den första att i helhet översätta Sturlungasagan till svenska, något som ansetts vara en stor kulturgärning.[7][13]

Kindlundh var en erkänt kunnig och initerad lekman i frågor om finländsk historia och kultur.[10] För sina insatser i finlandsfrågor utsågs han till hedersmedlem i föreningen Sydsveriges finska krigsbarn 2017.[10]

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Furuland, Lars; Kindlundh, Sten; & Schön, Ebbe. Tre uppsatser om Jan Fridegård. Särtr. ur: Svensk litteraturtidskrift ; 4/1970. Stockholm. 1971.
  • Kindlundh, Sten (red.). Journalistikens former: en klippbok om dagspress och populärpress. Gleerup. Lund. 1973.
  • Kindlundh, Sten. Motivstudier i Jan Fridegårds författarskap. Särskilt hävdelse behovet och erotik, ockultism, faderslängtan. Licentiatavhandling. Lunds universitet. 1972.
  • Kindlundh, Sten (övers.). Hansson, Gunnar D; Jóhannesson, Kristinn; & Lilljegren, Joakim (red.). Sturlunga I−III. Anthropos. Göteborg. 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/2895 (1936), bildid: A0032734_00499 Arkiverad 9 augusti 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtad 2022-02-23.
  2. ^ Sveriges Dödbok 1830–2020, Sveriges Släktforskarförbund. 2021
  3. ^ ”Dödsannons Sten Kindlundh”. Sydsvenskan. 7 april 2019. 
  4. ^ Se Kindlundh (1972).
  5. ^ [a b] Ulf Wittrock (1974). Ulf Wittrock. red. Förteckning över ämnen för doktorsavhandlingar i litteraturvetenskap: Lunds universitet.. Samlaren (Uppsala: Svenska Litteratursällskapet) 95: sid. 146. Arkiverad från originalet den 21 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220121000620/https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1263863/FULLTEXT02. Läst 24 februari 2022. 
  6. ^ ”Sten Kindlundh (1936-2019)”. libris.kb.se. Kungliga Biblioteket (KB). Arkiverad från originalet den 23 februari 2022. https://web.archive.org/web/20220223002203/http://libris.kb.se/hitlist?q=WFRF:(Kindlundh+Sten+1936+2019)&d=libris&m=10&p=1&hist=true&noredirect=true. Läst 23 februari 2022. 
  7. ^ [a b c d e] Lars Svensson (28 april 2019). ”Minnesord om Sten Kindlundh”. Sydsvenskan (Jonas Kanje). Arkiverad från originalet den 21 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220121000619/https://www.sydsvenskan.se/2019-04-28/minnesord-om-sten-kindlundh. Läst 21 januari 2022. 
  8. ^ [a b] Rynell, Erik; Lundström, Håkan (2 maj 2019). ”Sten Kindlundh har gått bort.”. www.lu.se. Lunds universitet: Konstnärliga fakulteten. Arkiverad från originalet den 21 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220121000616/https://www.konstnarliga.lu.se/artikel/sten-kindlundh-har-gatt-bort. Läst 10 januari 2022. 
  9. ^ ”Kulturanatomiska studier tillägnade Anja Edén och Sten Kindlundh (2001)”. libris.kb.se. Kungliga Biblioteket (KB). Arkiverad från originalet den 21 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220321075637/http://libris.kb.se/bib/8255881. Läst 21 mars 2022. 
  10. ^ [a b c] Jean Cronstedt (15 april 2019). ”Minnesord efter Sten Kindlundh”. Norra Skåne (NSK) (Jörgen Svensson). Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809181342/https://www.nsk.se/2019/04/15/minnesord-efter-sten-kindlundh/. Läst 21 oktober 2022. 
  11. ^ Sten Kindlundh (2015). ”Islands bidrag till världskulturen”. Axess Magasin (PJ Anders Linder) (nr 5/2015). 
  12. ^ Dick Harrison (20 januari 2022). ”Ett verk värt sin vikt i kulturhistoriskt guld”. Svenska Dagbladet (SvD) (Anna Careborg). Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809181310/https://www.svd.se/a/G385pV/sturlunga-ar-en-av-de-senaste-arens-framsta-svenska-kulturgarningar. Läst 21 januari 2022. 
  13. ^ [a b] Eva Lundgren (10 november 2021). ”Sturlunga – en dokumentär om ond bråd död”. www.gu.se. Göteborgs universitet: Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi. Arkiverad från originalet den 21 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220121000611/https://www.gu.se/nyheter/sturlunga-en-dokumentar-om-ond-brad-dod. Läst 21 januari 2022. 
  14. ^ ”Tre uppsatser om Jan Fridegård”. libris.kb.se. Kungliga Biblioteket (KB). Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809181313/http://libris.kb.se/bib/854013?vw=full. Läst 21 januari 2022. 
  15. ^ ”Journalistikens former”. http://libris.kb.se. Kungliga Biblioteket (KB). Arkiverad från originalet den 21 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220121004641/http://libris.kb.se/bib/7270122?vw=full. Läst 21 januari 2022.