Strykjärn
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Strykjärn används för att göra textilier släta genom strykning efter tvätt.
Den äldsta förekommande varianten är pressjärnet, en massiv sulformig järnklump med handtag som värmdes direkt i elden. Dessa brukades främst på avigan av kraftiga ylletyger för att pressa ut sömmarna, då de efterlämnade rejäla sotspår efter sig. Pressjärnet är känt sedan slutet av medeltiden.[1]
Eugène Viollet-le-Duc hävdade att européerna skulle fått strykjärnet från Asien där man under sasaniderna bar dräkter med pressade veck, och att modet introducerats i Frankrike vid slutet av 1000-talet. De äldsta strykjärn han kände till härrörde dock från 1700-talet och ett strykjärn från 1500-talet han avbildar härrör i själva verket från 1700-talet. I stället har det troligen handlat om andra redskap för att pressa eller släta ut textilier som brukats, som glättestenar och mangelbräden, eller liknande den senare förekommande linnepressen.[1]
Lodstrykjärnet gör troligen sin entré i slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet. Strykjärnen hade under 1600-talet en rundad framända, som omkring 1700 blir spetsig. De äldsta lodstrykjärnen tillverkas genomgående av mässing, men på 1800-talet börjar gjutjärn bli vanligt.[1]
Därutöver brukades redan på 1600-talet koleldade strykjärn med en utstående sula och fot, oftast tillverkade i mässing men efterhand allt oftare i gjutjärn. De äldre koleldade strykjärnen har en rad ventilationshål längs övre kanten, på 1800-talets skräddarjärn ersattes dessa av en skorsten.[1]
Med järnspisens introduktion vid mitten av 1800-talet börjar man i stället tillverka massiva strykjärn.
En typ av strykjärn omtalas i Kina redan på 300-talet e.Kr. Kinesernas strykjärn bestod av små kastruller av mässing eller koppar med glödande träkol som fördes fram över de plagg som skulle pressas.
Textilier stryks enklast när de är lite fuktiga, dock inte våta, och dänkflaskor gjorde man av glasflaskor vars lock försågs med hål. Nuförtiden är dänkflaskor gjorda av plast.
Nästa steg i utvecklingen var strykjärn som värmdes elektriskt och i dagens läge är det fåtal strykjärn, det vill säga pressjärn, som inte är försedda med möjlighet att få ånga för de textilier som tål sådan hög temperatur.
Om mängden ånga och värmen i sig ändå inte ger ett skrynkelfritt resultat kan man strykpressa istället, det vill säga använda en väl urvriden pressduk emellan, och stryker trasan torr mot den textil som skall strykas.
Det elektriska strykjärnet uppfanns 1882 i USA, men spridningen dröjde till 1920-talet. År 1924 uppfanns termostatstrykjärnet och 1926 ångstrykjärnet.
Se även
- Tvättsymbol
- Klädångare
- Mangel - Valsning av tvätt
- Glättesten - Sten eller glastrissa för att släta ut kläder som användes före strykjärnets intåg
- Linnepress - Press som används för släta ut dukar och servetter i linne
- Gelbgjutare - Hantverkare som gjuter föremål
- Textilsladd - sladdtyp som ofta används till elektriska strykjärn
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Strykjärn.
