Stuttgarts stadsbana
| Stuttgarts stadsbana | |||
 Två tåg vid ändhållplatsen för linje U1. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Plats |  Stuttgart | ||
| Antal linjer | 15 | ||
| Organisation | |||
| Invigd | 1985 (normalspår) | ||
| Trafikoperatör | Stuttgarter Strassenbahn | ||
| Tekniska fakta | |||
| Banlängd | 114,5 kilometer | ||
| Linjelängd | 192 kilometer | ||
| Spårvidd | 1435 millimeter (Normalspår) | ||
| Matning | Luftledning | ||
| |||
Stuttgarts stadsbana, Stadtbahn Stuttgart, är sedan 1985 en del av Stuttgarts kollektivtrafik. Stadsbanan är en vidareutvecklling utifrån det tidigare smalspåriga spårvägsnätet som från 1960-talet stegvis byggdes om och blev underjordiskt i centrala Stuttgart. Trots att det rör sig om en snabbspårväg används symbolen för tunnelbana i Tyskland, ett U, för stationerna.
Historia
Stuttgarts stadsbana skapades ur spårvägsnätet som under många år var typiskt för Stuttgarts innerstad. 1961 beslöt staden att man skulle lägga spårtrafiken i innerstaden under jord och att skilja det från övrig trafik i stor utsträckning från övrig trafik. Charlottenplatz blev 1966 den första underjordiska hållplatsen. 1972 stod tunneln mellan Neckartor och Marienplatz klar. Under samma period diskuterade man en övergång till ett rent tunnelbanesystem. 1976 beslöt man att satsa på stadsbana.
Fram tills idag har man byggt ytterligare elva tunnlar. Idag går 25 kilometer av systemet under jord. Det är byggt för att kunna byggas om till en fullvärdig tunnelbana.
Arnulf Klett arbetade med att förbättra kollektivtrafiken och det var på hans initiativ som stora delar av dagens Stadtbahn skapades. När Stuttgart Hauptbahnhof byggdes samman med den underjordiska spårvagnsstationen och S-Bahnstationen fick den nya platsen sitt namn efter Klett 1976.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Stadtbahn Stuttgart.