Subdiakon
Vigningen till subdiakon är en del av prästvigningens sakrament. Subdiakoner förekommer i Östortodoxa kyrkorna och Romersk-katolska kyrkan.
Prästvigningens sakrament innehåller flera steg. Man talar om å ena sidan lägre vigningar (vigning till portvakt, lektor, exorcist och akolyt), och å andra sidan högre vigningar (subdiakon-, diakon- respektive prästvigning).
Historik
[redigera | redigera wikitext]Enligt katolsk och ortodox teologi inrättades prästvigningen samtidigt med mässoffret, på skärtorsdagsaftonen. Prästvigda och diakoner finns omvittnade i Apostlagärningarna. Övriga vigningar tillkom på kyrkans auktoritet redan före 300-talet.
Paulus VI:s reform 1972
[redigera | redigera wikitext]I den latinska riten gavs de olika vigningarna vanligtvis i en följd under prästkandidatens sexåriga utbildning (se prästseminarium), vilken utmynnade i själva prästvigningen. År 1972 avskaffade påve Paulus VI alla lägre vigningar samt subdiakonatet inom den nya romerska riten. Samtidigt kvarlever samtliga äldre vigningar inom ramen för de klerikalinstitut och religiösa ordnar som fasthåller vid den klassiska latinska liturgin, den så kallade tridentinska riten. I de östliga riterna, såväl i de Östkatolska kyrkorna och Östortodoxa kyrkorna, har den traditionella ordningen bevarats.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ”Subdeacon”. Catholic Encyclopedia. New Advent. http://www.newadvent.org/cathen/14320a.htm. Läst 14 april 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Subdiakon.
