Sunkadelica

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sunkadelica är ett svenskt begrepp för artister och musikaliska fenomen som angränsar till det amerikanska uttrycket incredibly strange music.[1] Enligt forskarna Mats Brusman, Anna Eskilsson och Magdalena Hillström omfattar begreppet bland annat outsiders, svenska dansband och svensktopp från framför allt 1970-talet, smal humor och kändisars musikaliska försök.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det amerikanska uttrycket fokuserar på vinylskivans genombrott under 1950- och 1960-talen, då en enorm mängd skivor gavs ut på spekulation. Eftersom produktionen var långt större än efterfrågan fylldes loppmarknader och lågprisaffärer med ratade LP-skivor. Under 1980-talet uppstod en samlarkult kring de värsta fadäserna ur denna rika skörd, och genom V. Vales och Andrea Junos böcker Incredibly Strange Music, Vol. I-II (två volymer, 1993 och 1994) fick fenomenet ett samlande namn.

I begreppet kan räknas genrer som exotica, easy listening, muzak, celebrity singing (kändisar sjunger) och i viss mån även vanity pressings (egenfinansierade privatutgåvor).

Begreppet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det främsta svenska forumet för incredibly strange music är Stockholmsklubben Sunkit, som startade 1996, delvis inspirerade av Vales och Junos böcker. Klubben, och webbtidningen med samma namn, har även rötter i en rad svenska radioserier, kanske främst Bättre sänt än aldrig, Ännu bättre sänt än aldrig och Platt-etyder. På senare tid sändes Kvart i två-dansen som ett inslag i Så funkar det i samarbete med Sunkit.

Sunkit fokuserade, liksom de svenska radioprogrammen hade gjort, på svenska artister och man började snart lägga till svensk dansbandsmusik från 1970-talet till genren. Sunkit myntade därför ordet sunkadelica för att markera den egna definitionen.

Nuvarande användning[redigera | redigera wikitext]

Med tiden började man i Sverige använda begrepp som Sunkit-musik och sunkadelica som liktydiga med incredibly strange music, många gånger frikopplat från själva klubben och webbtidningen Sunkit. Detta märks till exempel i radioprogrammet P3 Sunk och klubben Sunkadelic i Malmö.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ P3 Sunk, Sveriges Radio
  2. ^ Mats Brusman, Anna Eskilsson och Magdalena Hillström: "En kväll på Klubb Sunkit – när lågt blir högre" (PDF) (Linköpings universitet, 2009)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]