Vinylskiva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vinylskiva; ABBA:s Super Trouper från 1980.

En vinylskiva är en grammofonskiva av vinylplast. Den var det dominerande uppspelningsmediet i musikbranschen mellan cirka 1950 och 1990.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Skivan som oftast är 7, 10 eller 12 tum (motsvarande 178, 254 och 304 mm) i diameter och 1–3 mm tjock spelas upp med hjälp av en grammofon/skivspelare, där en nål (fäst på ett tonhuvud eller "pickup") på en (ton)arm läser av de graverade spåren i skivan. Under tiden roterar skivan med en hastighet av 33⅓ (LP) eller 45 (EP, singel) varv per minut (rpm).

Med vinylskivan kom stereon (stereofonin) som ljudåtergivningsmetod.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Föregångaren till vinylskivan var den så kallade 78-varvaren vilken byggde på samma grundläggande teknik men på grund av skillnader i material och gravyr hade kortare speltid och lättare gick sönder. Ljudet återgavs i mono (monofoni).

De första vinylskivorna kom den 21 juni 1948 då skivbolaget Columbia lanserade den första LP:n med varvtalet 33 varv/minut. Columbias störste konkurrent RCA följde snabbt efter och lanserade i februari 1949 vinylsingelskivan med 45 varv/minut. Dessa båda, ursprungligen konkurrerande, format skulle bli de två dominerande typerna av vinylskivor.

1954 gick försäljningen av vinylskivor för första gången förbi 78-varvare i USA, och 1957 upphörde produktionen av 78-varvare helt i USA liksom i stora delar av västvärlden (i bland annat Sovjetunionen, Asien och Sydamerika dröjde vinylskivans genomslag dock längre.)

Vinylens återkomst[redigera | redigera wikitext]

2006 såldes 858 000 vinylskivor i USA[2]. Sedan dess har försäljningen av vinylskivor i USA och Storbritannien stadigt ökat och var år 2008 uppe i två miljoner sålda skivor enligt mätinstitutet Nielsen Company.[3], en ökning på mer än 100%. Internationellt erkända skivbolag som EMI records, Warner music och Universal music försöker nu möta efterfrågan på vinylskivor genom att släppa flertalet nya album i det analoga formatet[4].

Tekniska detaljer[redigera | redigera wikitext]

Vinylskivans ljudmässiga kvalitet beror på en rad faktorer. Ju fler varv per minut skivan roterar, desto högre frekvenser kan återges. Med andra ord kan en skiva som spelas i 45 rpm återge ett större frekvensområde än vad en skiva som spelas i 33⅓ rpm kan. Detta upplevs som att 45 rpm-standarden låter ljusare och tydligare än 33⅓ rpm, vilken kan uppfattas som stum och otydlig. Fördelen med 33⅓ rpm är att det tar längre tid att fullborda ett varv, och logiskt nog då även hela skivan, vilket ger en längre uppspelningstid.

Vidare reproducerar spåren längst ut på en vinylskiva ljudet bättre än spåren längst in. Detta medförde att man ofta lade de bästa låtarna så tidigt som möjligt på sida A och B[källa behövs]. Detta har sedan blivit något av en tradition och man finner därför inte sällan de mest självklara singellåtarna även på cd-skivor som produceras idag som nummer ett, två, sex och sju. Låtarna sex och sju var inte sällan de första spåren på B-sidan av en LP.

Några andra faktorer som är avgörande för att uppnå ett bra ljud är PVC-materialets kvalitet, samt hur exakt tillverkningstekniken är. Därtill torde naturligtvis pickup, skivtallrikens lagring, tonarmens styvhet/lagring, förstärkare och högtalare vara av så god kvalitet som möjligt för en maximal upplevelse.

Vanliga format[redigera | redigera wikitext]

Folsom Prison Blues av Johnny Cash på en singel utgiven av Columbia Records.
  • LP ("long-playing") 12" (30 cm) 33⅓ rpm
  • Singel på 7" (17.5 cm) 45 rpm
  • EP på 7" (17.5 cm)(med flera låtar på vardera sida) 45 rpm
  • Maxisingel på 12" (30 cm) 45 rpm

Mindre vanliga format[redigera | redigera wikitext]

  • EP ("extended play") på 7" (17.5 cm) i 33⅓ rpm, kallas oftast sjutums-EP, sjua etc.
  • EP på 12"-skiva (30 cm) i 45 rpm, 12"-singlar, Maxisinglar, och Maxi-EP. Kallas ofta Tolvor.
  • 10" (25 cm) med 33⅓ rpm.
  • EP på 10" (25 cm) med 45 rpm
  • 16⅔ rpm för röstinspelning, men användes även för musik en väldigt kort tid på slutet av 60-talet och början på 70-talet.
  • Andra storlekar (5" (12 cm), 6" (15 cm), 8" (20 cm), 9" (23 cm), 11" 28 cm), 13" (33 cm))
  • "Bildskivor" eller speciella former i 12" (30 cm), 10" (25 cm) och 7" (17.5 cm)
  • "Flexi-disc" (på svenska: flexi), gjorda av ett tunt sladdrigt plastmaterial, medföljde oftast musiktidningar.
  • MP 1980 uppfann skivbolaget Sonet ett nytt format, ett mellanting mellan EP och LP. Formatet döptes till MP, en förkortning, av ”medium play”. Storleken på en MP var densamma som en LP men med 45 varvs hastighet och tre låtar på varje sida.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "vinylskiva". NE.se. Läst 11 augusti 2014.
  2. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/musik/vinyl-varmer-i-mp3-kylan
  3. ^ Larsson, David, "Musikförsäljningen minskar", Dagens Nyheter 2 januari 2009 (Läst 2 januari 2009)
  4. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1452217.svd

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]