Susan Hayward

Från Wikipedia
Susan Hayward
Susan Hayward, 1940-tal.
Susan Hayward, 1940-tal.
FöddEdythe Marrenner
30 juni 1917
Brooklyn, New York, USA
Död14 mars 1975 (57 år)
Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA
Utbildad vidProspect Heights High School och Erasmus Hall High School
Aktiva år1937–1972
MakeJess Barker
(1944–1954; skilda)
Floyd Eaton Chalkley
(1957–1966; hans död)
IMDb SFDb

Susan Hayward, ursprungligen Edythe Marrenner, född 30 juni 1917 i Brooklyn i New York, död 14 mars 1975 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare.[1][2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Susan Hayward började sin karriär som fotomodell och kom till Hollywood 1937. Hon provspelade för rollen som Scarlett O'Hara i Borta med vinden, som dock gick till Vivien Leigh. Efter att ha medverkat i några mindre kända filmer fick hon 1947 sin första Oscarsnominering för sin roll som alkoholist i filmen Vinddriven. Susan Hayward kom att bli Oscarsnominerad ytterligare fyra gånger och var under 1950-talet en av Hollywoods större stjärnor.

År 1955 försökte Hayward ta sitt liv till följd av en bitter rättslig kamp om tvillingsönerna från sitt första äktenskap (1944–1954)[3] med skådespelaren Jess Barker. Under det privat svåra året gjorde hon en stark karaktärsroll (mot Clark Gable) i filmen Möte i Hongkong. Därifrån är det i vykortsformat mest spridda idolkortet på Hayward.[4] Det trycktes för Europas del i Västtyskland och blev relativt vanligt bland anhängare även i Sverige.

Susan Hayward fick en Oscar[5] för sin roll som den prostituerade och för mord dödsdömda Barbara Graham, i filmdramat Jag vill leva från 1958.[6] Samma år spelade hon mot Jeff Chandler i den mer traditionella nybyggarstoryn De drog västerut.[7] Haywards filmer i början av 1960-talet, varav tre under 1961, blev inga kassasuccéer och hade heller inte satt hela hennes kunnande på prov. Susan Hayward drog sig temporärt tillbaka från filmen 1964 i och med äktenskapet med sin andre man, Floyd Eaton Chalkley, men återkom 1967 med två filmer, bland annat Dockornas dal. Därefter dröjde det till 1972, då hon gjorde tre filmer; den sista blev TV-filmen Say Goodbye, Maggie Cole.

Hayward diagnosticerades med hjärntumör 1973 och avled 1975.[8] Begravningen hölls på Our Lady of Perpetual Help Cemetery.[9]

Susan Haywards morföräldrar kom från Vankiva i Skåne.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers Film och TV-lexikon, del 1: "Hayward, Susan", sid 195, Bra Böcker, Höganäs / Svenska Filminstitutet, Stockholm 1985
  2. ^ Kim R. Holston: "Susan Hayward : Her Films and Life", McFarland & Company, Jefferson, North Carolina 2002
  3. ^ Vi Damer nr 4, 1947, sid 42, Saxon & Lindströms, Stockholm 1947
  4. ^ 20th Century Fox: "Susan Hayward in Soldier of Fortune", Printed in Germany, ISV, A 37, första distribution 1955
  5. ^ "Årets största händelser i bilder 1959" (Utdelning 6 april 1959 av 1958 års Oscars), Diana Bildreportage, tryck: Ernst Bergsten, Helsingborg 1960
  6. ^ Bonniers Stora Film & Video-guide, sid 294, Bonniers, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002, ISBN 91-0-057848-7
  7. ^ (Distribuerat svartvitt filmfoto 24x18 cm:) Paramount Pictures Corporation: "Thunder in the Sun", 1958, Made in U.S.A.
  8. ^ The Free Lance-Star: Cancer Deaths linked to fall out (1979-07-08)
  9. ^ "Susan Haywards funeral simple", The Tuscaloosa News, 17 mars 1975, sid 3. Läst 29 oktober 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]