Svartstrupig berghöna

Från Wikipedia
Svartstrupig berghöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteAlectoris
ArtSvartstrupig berghöna
A. philbyi
Vetenskapligt namn
§ Alectoris philbyi
AuktorLowe, 1934

Svartstrupig berghöna[2] (Alectoris philbyi) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3] Den förekommer enbart på sydvästra delen av Arabiska halvön. Trots det begränsade utbredningsområdet anses den inte vara hotad.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Svartstrupig berghöna liknar berghönan (Alectoris chukar) med sin gråbruna dräkt och flankerna tydligt bandade i svart och blekbeige. Den skiljer sig dock genom att ha svarta kinder och svart strupe, och en tunn vit linje som skiljer dessa från det blågrå huvudet. Näbb och ben är rosa.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet liknar berghönans (A. chukar), i engelsk litteratur återgivet som ett rytmiskt och upprepande "chuk chuk-a-chuk-kar" eller liknande. Vid uppflog hörs explosive "chork chork chork" eller mer babblande "chuk-a-chuk-oo". Arten hörs oftast tidigt eller sent på dagen.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer endast i klippöknar i sydvästra Saudiarabien och norra Jemen.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten är nära släkt med stenhöna (A. graeca), berghöna och lössbergshöna (A. magna)[6] Dessa har alla tidigare behandlats som en och samma art.

Utbredning för arterna i släktet Alectoris.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i klippiga sluttningar och sparsamt bevuxna områden.[4] Den är höghöjdslevande och ses generellt över 2700 meters höjd.[1] Den lever på marken av frön, annat växrmaterial och små ryggradslösa djur.[4] Fågeln häckar från april till juni och lägger fem till åtta ägg i ett bo på marken.[4] De skärfläckade beigea äggen ruvas i 25 dagar.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Trots sin begränsade utbredning bedömer internationella naturvårdsunionen IUCN inte som hotad och kategoriserar den därför som livskraftig.[1] Världspopulationen anses stabil[1] och den rapporteras vara lokalt vanlig till sparsam.[7][8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Harry St John Bridger Philby (1885–1960), brittisk upptäcktsresande och rådgivare till Ibn Saud, kung av Saudiarabien.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Alectoris philbyi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d e] Cowell, Dan. ”Philby's rock partridge (Alectoris philbyi)”. Philby's rock partridge (Alectoris philbyi). gbwf.org. Arkiverad från originalet den 9 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190609002215/http://www.gbwf.org/francolin/philby2.php. Läst 25 september 2014.  Arkiverad 9 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190609002215/http://www.gbwf.org/francolin/philby2.php. Läst 31 maj 2018. 
  5. ^ McGowan, P.J.K. och G. M. Kirwan (2020). Philby's Partridge (Alectoris philbyi), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.phipar1.01
  6. ^ Randi, E. (1996) A mitochondrial cytochrome B phylogeny of the Alectoris partridges. Mol. Phyl. & Evol. 6(2): 214–227.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]