Stenhöna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stenhöna
Status i världen: Nära hotad[1]
Steinhuhn.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hönsfåglar
Galliformes
Familj Fasanfåglar
Phasianidae
Släkte Alectoris
Art Stenhöna
A. graeca
Vetenskapligt namn
§ Alectoris graeca
Auktor (Meisner, 1804)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Stenhöna[2] (Alectoris graeca) är en sydeuropeisk bergslevande hönsfågel i familjen fasanfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Stenhönan är en medelstor hönsfågel, 33-36 centimeter i längd[4], mycket lik sin nära släkting berghönan (Alectoris chukar). Den har en ljusbrun rygg, grått bröst, gulbrun buk och de för släktet vertikala bandade mönstret på flankerna. Benen är röda. Det vita ansiktet och vita hakan är inramat av en svart bård. Jämfört med berghönan är den vit på halsen snarare än gulaktig och ryggen är gråare.

Steinhuhn Alectoris graeca.jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Stenhönan förekommer i bergstrakter i södra Europa, huvudsakligen i Alperna. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Underarten whitakeri har föreslagits utgöra en egen art.

Stenhönans ungefärliga utbredning i rosa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Stenhönan häckar på steniga alpsluttningar, gärna där det finns ris och buskar, och främst på höjder mellan 1 000 och 2 000 meters höjd.[4] I Sicilien och i Grekland påträffas den närapå ner till havsnivån.[1] När den störs springer den hellre iväg än tar till vingarna. Den lägger fem till 21 ägg i boet som inte är mer än en uppskrapad grop i marken. Fågeln intar olika sorters frön men också insekter.

Stenhönans ägg, av nominatformen

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och jakt.[1] IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen tros bestå av 41.800-73.400 par.[1] Framför allt populationen på Sicilien tros vara extra utsatt.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • McGowan, Philip J. K. (1994): 11. Rock Partridge. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (editors): Handbook of Birds of the World, Volume 2: New World Vultures to Guineafowl: 485, plate 43. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-15-6

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Alectoris graeca Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-09.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 54-55. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Randi, Ettore (2006): Evolutionary and conservation genetics of the rock partridge, Alectoris graeca. Acta Zoologica Sinica 52(Supplement): 370–374. PDF fulltext

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]