Sven E. Svensson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sven Erik Emanuel Svensson, född 3 november 1899 i Västerås, död 22 april 1960 i Uppsala, var en svensk musikforskare, musikteoretiker och klarinettist, Director musices vid Uppsala universitet 1940–1960.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Svensson var till stora delar autodidakt på sitt område och utgick i sin harmonilära från Hugo Riemanns teori att varje ton har både en övertonserie och en undertonserie. Som teoretisk konstruktion är teorin klart intressant, men idén om undertoner är omdiskuterad och inte på något sätt bevisad.

År 1938 lät Svensson publicera sin fiktiva biografi över den gustavianske tonsättaren Gustaf Fredrici (1770–1801), ett alter ego i vars namn Svensson även komponerat flera wienklassicismimiterande verk, bland annat ett rekviem och en klarinettkvintett.

Med arbeten som Musikens instrumentala former (tillsammans med Carl-Allan Moberg och Per Lindfors, 1943) och Bonniers illustrerade musiklexikon (tillsammans med Erik Noreen, 1946) fick han stor betydelse också som musikalisk folkbildare.[1]

Sven E. Svensson är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.