Sven Leijonmarck

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sven Leijonmarck, född 25 februari 1649 i Finland, död 26 juli 1728Finsta, Uppland, var en svensk ämbetsman. Han var stamfader till den adliga ätten Leijonmarck, där några medlemmar skrivit namnet Leyonmarck, däribland sonsonen Gustaf Adolph Leyonmarck.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Leijonmarck föddes i Finland som son till prosten och kyrkoherden i Uskela Christiernus Agricola och hans hustru och Britta Forssenia. Såsom den förste i släkten att beträda ämbetemannabanan, ändrade han sitt fädernenamn till Åkerman och Åkermarck och fick slutligen, när han adlades, namnet Leijonmarck.

Han hade efter idkade studier i Åbo och Uppsala blivit förordnad till landssekreterare i Uppland, varifrån han 1683 befordrades till krigsfiskal och ett par år senare till advokatfiskal i kammarrevisionen. 1686 utnämndes han till sekreterare i Riksarkivet. Adlad sistnämnda år, förordnades han 1689 till ledamot i lagkommissionen, blev 1701 vice president i Åbo hovrätt, från vilket ämbete han 1721 tog avsked med landshövdingetitel. Han avled på sin egendom Finsta i Uppland den 26 juli 1728.

Såsom sekreterare i Riksarkivet erhöll han i uppdrag att med ledning av de där förvarade handlingar söka utreda frågan om det gamla kopparkompaniet och dess förmodade försnillningar från kronan. Hans efterforskningar ledde honom till den övertygelsen att flera av de beskyllningar som reduktionskommissionen framställt mot kompaniet, var orättvisa. Detta, under då varande förhållanden, djärva påstående förfäktade han inte bara inför kommissionen utan även hos kungen, vilket hade till följd att Leijonmarck blev kastad i fängelse. Han slapp likväl undan med att göra reduktionsledamöterna offentlig avbön, men den undergångna behandlingen kvarlämnade en djup ovilja hos honom mot enväldet, och införde honom i den opposition som under Karl XII:s senare regeringsår förberedde och efter hans död genomförde en inskränkning i regeringssättet.

Leijonmarck fullbordade utgivandet av beskrivningarna till Dahlbergs Suecia antiqua samt författade en stor mängd betänkanden i juridiska och politiska frågor. Han ansågs vara en av sin tids lärdaste män.

Han gifte sig första gången 1680 med Magdalena Adlersköld och andra gången 1696 med Elisabet Berghult.

Referenser[redigera | redigera wikitext]