Svenska Stålpressnings AB

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svenska Stålpressnings AB
Svenska Stålpressningsaktiebolaget Olofström.jpg
Olofströms bruk 1894
HuvudkontorOlofström
BranschMetallvaruindustri
ProdukterOlika över tiden, bland annat emaljerade kärl, rostfria diskbänkar och bilkarosser
Historia
Grundat1785
1887 (aktiebolag)
Uppköpt avAB Separator, senare Alfa Laval, 1887
Gick upp iAB Volvo, 1969

Svenska Stålpressnings AB var ett svenskt industriföretag.

Företaget har sina rötter i ett järnbruk som grundades vid Holje by (numera Olofström) vid ett vattenfall i Holjeån. Järnbruket hette först Pertifors efter sin förste ägare, Petré. Denne grundade bruket 1732.[1] 1735 fick bruket ett privilegiebrev undertecknat av Bergskollegiet.[2] Bruket baserades till en början på utvinning av myr- och sjömalm. Järnbruket övertogs 1759 av Olof Ohlsson, som gav det namnet Olofströms bruk och drev det som järnbruk.[3] I slutet av 1700-talet lades järnbruket ned och istället anlades ett kopparförädlingsverk. Dessutom fanns här bl.a. järnsmedja, färgeri, garveri och vadmalsstamp.[3] Bruket var under 1700- och 1800-talet till största delen inriktat på svartsmide och tillverkning av halvfabrikat av järn, t.ex. stångjärn och järnplåt. Carl von Dannfelt köpte bruket 1811.[4] Med tiden förändrades tillverkningen successivt. På 1870-talet inriktades brukets produktion på kärl av järnplåt.[3] Dessa kärl belades med emalj.[5] I januari 1881 köpte brukspatron Lars Wilhelm Larsson bruket för 107 000 kronor.[3] Kärl av emaljerad plåt blev mycket populärt under det sena 1800-talet. Något som också började tillverkas var separatorer för den kände svenske uppfinnaren och industrimannen Gustaf de Laval, som köpte verksamheten år 1884. Han gav verksamheten det nya namnet Svenska Stålpressnings AB.[2] År 1884 övertogs bruket av ett konsortium av industrimän under ledning av Gustaf de Laval och John Bernström.[6] Svenska Stålpressningsaktiebolaget Olofström bildades 1887–88 och blev ett dotterbolag till AB Separator.[3] År 1885 registrerades varumärket Olofström, som är ett av de äldsta varumärkena i Sverige.

År 1883 bildades AB Separator, som senare blev Alfa Laval, av Gustaf de Laval och Oscar Lamm. Detta företag övertog Olofströms bruk, som blev ett dotterbolag under namnet Svenska Stålpressnings AB 1887. Året därpå installerades en turbin i Holjeån.

Emaljerade kärl var en stor produkt för bruket under sent 1800-tal, men blev senare omoderna. År 1927 inleddes därför tillverkning av rostfria diskbänkar och kokkärl.

Olofström började 1926 tillverka karossdetaljer till det nystartade AB Volvos första bilprojekt ÖV4 Jakob. Sedan dess tillverkades karossdetaljer till alla Volvos följande personbilsmodeller och under flera år på 1950- och 1960-talen levererades också kompletta personbilskarosser till Volvos sammansättningsfabrik i Göteborg. Efter tillkomsten av Torslandaverken 1964 inriktades produktionen åter mot karossdetaljer. År 1960 flyttades karosstillverkningen av Volvo Duett till en nybyggd fabrik i Mörrum och samtidigt började också köksprodukter tillverkas i Mörrum. År 1962 flyttades tillverkningen av diskbänkar och badkar till Mörrum för att frigöra Olofströmsfabriken för leveranser till Volvo.

AB Volvo köpte företaget 1969 företaget och döpte om det till Volvo Olofströmsverken.

Konga bruk[redigera | redigera wikitext]

Svenska Stålpressnings AB köpte 1956 Konga bruk och drev det som en filial till Olofströmsfabriken för pressning och sammansättning av tjockare plåtdetaljer.[7] Verksamheten i Konga blomstrade under 1960- och 1970-talen under Svenska Stålpressnings AB, och senare Volvo Personvagnar. År 1975 utökades verksamheten med svetsning av bakaxelkåpor till tunga fordon. Antalet anställda låg på omkring 250 under en följd av år.

Volvo avyttrade Kongafabriken 1988.

Senare utveckling[redigera | redigera wikitext]

Volvo avyttrade efter köpet av Stålpressningsbolaget 1969 Mörrumsfabriken till Euroc-koncernen, i vilken ingick Ifö-verken. Ifö-verken köpte 1972 Motala diskbänkar och flyttade dess produktion från Motala till Mörrum, varigenom produktionen fördubblades till 400 000 diskbänkar per år. Varumärket Olofström ersattes under 1990-talet av varumärket Ifö.

Verksamheten drevs från 2013 i det nybildade bolaget Contura Steel AB, vilket 2015 köptes av Småris Holding AB.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet. 2003. sid. 244 
  2. ^ [a b] ”Volvo Personvagnars fabrik i Olofström firar 275 år”. https://www.media.volvocars.com/se/sv-se/media/pressreleases/35091. Läst 10 juni 2020. 
  3. ^ [a b c d e] ”KulturmiljöprogramOlofströms kommun”. https://s3-eu-west-1.amazonaws.com/static.wm3.se/sites/202/media/51658_kulturmiljoprog.pdf?1446726868. Läst 10 juni 2020. 
  4. ^ ”Holje park”. https://olofstrom.se/holje-park. Läst 10 juni 2020. 
  5. ^ ”Emalj från Olofström”. http://bildarkiv.olofstrom.se/user?picture=1869. Läst 10 juni 2020. 
  6. ^ ”Berättelsen om när elektriciteten kom till Olofström”. Olofströmskrafts webbplats. https://www.olofstromskraft.se/berattelse-om-nar-elkraften-kom-till-olofstrom. Läst 20 juni 2020. 
  7. ^ Konga Bruk historia Arkiverad 15 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.