Visa källa för Sverige-klass

{{fartyg klass 
|             namn=''Sverige''-klass
|             bild=HMS Sverige.jpg
|         bildtext=''Sverige'' under [[andra världskriget]] med vita neutralitetsband målade på skrovet.
|flaggbild_noborder=Naval Ensign of Sweden.svg
|         klasstyp=[[Pansarskepp]]
|        klassnamn=''Sverige''-klass
|             varv=[[Götaverken]]
|             före=[[Oscar II-klass|''Oscar II''-klass]]en
|            efter=
|           fartyg=[[Sverige (1915)|''Sverige'']]<br>[[Drottning Victoria (1917)|''Drottning Victoria'']]<br>[[Gustaf V (1918)|''Gustaf V'']]
}}

'''''Sverige''-klass''' var en klass av [[pansarskepp]] i [[Sverige|svenska]] [[Svenska flottan|Kungliga flottan]]. Klassen bestod av tre fartyg, ''[[Sverige (1915)|Sverige]]'', ''[[Drottning Victoria (1917)|Drottning Victoria]]'' och ''[[Gustaf V (1918)|Gustaf V]]''. Det första fartyget i klassen, ''Sverige'', finansierades med pengar från en nationell insamling och levererades 1917, medan de övriga två finansierades med statliga medel och levererades åren 1921 respektive 1922. Fartygen i klassen var de största och tyngst bestyckade pansarskepp som funnits i den svenska marinen. Huvudbestyckningen bestod av två kanontorn med dubbla [[28 cm kanon M/12|28&nbsp;cm kanoner]], och sekundärbestyckningen av åtta 15,2&nbsp;cm kanoner. Under mellankrigstiden genomfördes flera ombyggnationer av fartygen, och under [[andra världskriget]] utgjorde de ryggraden i den [[svenska flottan]]. Fartygen utrangerades mellan 1953 och 1957.

==Bakgrund och tillkomst==
[[Fil:Karl Staaff, prime minister of Sweden.jpg|höger|mini|150px|[[Karl Staaf]] ledde regeringen som drog in finansieringen av F-båten.]]
Då frågan om ett nytt pansarskepp togs upp i början av 1900-talet var ''[[Oscar II (1905)|Oscar II]]'' det modernaste och starkaste av de svenska pansarskeppen. Med anledning av [[Svensk-norska unionen]]s upplösning 1905 ändrades läget väsentligt, då man inte längre kunde räkna med Norge som allierad, utan rentav måste vara beredd på att landet kunde bli en fiende.<ref name="Pansarskepp 150">{{Harvnb|Insulander|Ohlsson|2001|p=150}}</ref> Man behövde därför fartyg med en större sjöduglighet än tidigare för att kunna operera längre ut på västerhavet. Detta krav kom sedermera att ha mindre inverkan på beslutet, men man behövde trots allt större och kraftigare fartyg för att kunna stå emot Ryssland, som ansågs vara Sveriges huvudfiende.<ref name="Pansarskepp 150"/> Den 9 januari 1907 angav krigsmaterielsakkunniga följande krav för ett nytt pansarskepp:<ref name="Klart skepp 61">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=61}}</ref>

* farten bör vara överlägsen den hos befintliga eller projekterade fartyg;
* sjödugligheten bör vara tillräcklig för att ge ett stadigt underlag för kanonerna även i svåra väderleksförhållanden i öppen sjö;
* kanonerna måste ha en effekt som kan jämföras med de kraftigaste kanonerna på utländska slagskepp;
* hela vattenlinjen skall vara skyddad av pansar, vars tjocklek utanför vitala delar är så stor att ett offensivt uppträdande mot utländska pansarkryssare är möjligt;
* torpedbestyckningen bör utgöras av minst 2 stycken 45 cm undervattenstuber;
* flytbarheten bör vara tryggad genom ett rikt utvecklat cellsystem, flera vattentäta skott samt tredubbel botten på vissa ställen;
* propellermaskinerinet bör vara turbinmaskinerier;
* manöverförmågan bör vara jämställd med vår nuvarande pansarkryssares (''[[Fylgia (1905)|Fylgia]]'').

{| class="wikitable collapsible collapsed" style="width:70%;"
! colspan=13 | Pansarbåtsförslagen
|-
! rowspan= "2"|Typ 
! Depl.<br>ton
! Fart<br>knop
! rowspan= "2"|Artilleri
! rowspan= "2"|Torped
! colspan= "7"|Största pansartjocklek i mm
! rowspan= "2"|Kostnad
|-
! colspan= "2"|med normalt<br>kolförråd
! Vatten-<br>linje
! Cita-<br>dell
! Pansar-<br>däck
! Strids-<br>torn
! Svårt<br>art.
! Medelsv.<br>art.
! Lätt<br>art-
|-
| '''A'''
| 7 500
| 21
| 4 st 28 cm<br>4 st 19,4 cm<br>11 st 10,5 cm
| 2 st 45 cm
| 200
| 150
| 40/30
| 200
| 200
| 150
| 100
| 12 547 000
|-
| '''B'''
| 7500
| 23
| 4 st 28 cm<br>4 st 19,4 cm<br>11 st 10,5 cm
| 2 st 45 cm
| 200
| 150
| 40/30
| 200
| 200
| 150
| 100
| 12 797 000
|-
| '''C'''
| 7 500
| 23
| 4 st 28 cm<br>4 st 19,4 cm<br>11 st 10,5 cm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 40/30
| 200
| 170
| 150
| 100
| 12 771 000
|-
| '''D'''
| 4 800
| 18+
| 2 st 25,4 cm<br>4 st 19,4 cm<br>7 st 10,5 cm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 50/50
| 175
| 190
| 125
| style="text-align:center" | -
| 7 796 900
|-
| '''D<sub>1</sub>'''
| 5 600
| 23
| 2 st 25,4 cm<br>4 st 19,4 cm<br>7 st 10,5 cm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 40/30
| 175
| 190
| 125
| style="text-align:center" | -
| 8 619 000
|-
| '''D<sub>2</sub>'''
| 5 720
| 21
| 4 st 25,4 cm<br>10 st 12 cm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 40/30
| 175
| 190
| 125
| style="text-align:center" | -
| 8 921 200
|-
| '''E'''
| 5 650
| 18+
| 2 st 30,5 cm<br>8 st 15 cm<br>10 st 57 mm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 50/37
| 175
| 200
| 125
| style="text-align:center" | -
| 9 195 500
|-
| '''(E<sub>0</sub>)'''
| 5 850
| 20
| 2 st 30,5 cm<br>8 st 15 cm<br>10 st 57 mm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 50/37
| 175
| 200
| 125
| style="text-align:center" | -
| 9 195 500
|-
| '''E<sub>1</sub>'''
| 6 440
| 23
| 2 st 30,5 cm<br>8 st 15 cm<br>6 st 76 mm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 50/37
| 175
| 200
| 125
| style="text-align:center" | -
| 10 058 500
|-
| '''E<sub>2</sub>'''
| 6 450
| 21,5
| 4 st 28 cm<br>8 st 15 cm<br>6 st 76 mm
| 2 st 45 cm
| 150
| 100
| 50/37
| 175
| 200
| 125
| style="text-align:center" | -
| 10 217 400
|-
| '''F'''
| 6 800
| 22,5
| 4 st 28 cm<br>8 st 15 cm<br>6 st 76 mm
| 2 st 45 cm
| 200
| 100
| 40/30
| 175
| 200
| 125
| style="text-align:center" | -
| 10 886 800
|}<ref>Pansarfartyg åt Sveriges Flotta: En Studie om flottan och striden om F-båten 1906-1909 -Författare Anders Sandström - Utgivare: Sjöhistoriska Museet({{ISBN|91-85268-22-4}})</ref>

[[Regeringen Lindman I ]] beslöt att i enlighet med en sakkunnigutredning som presenterades 1910 föreslå byggnad av F-typen. Riksdagen beslöt 1911 efter en häftig debatt att tillstyrka projektering av F-typen samt igångsättande av försök med en 28-cm kanon. [[Marinförvaltningen]] lade därefter ut beställning på huvudartilleriet för första fartyget till [[Bofors|Bofors AB]]. 

Regeringen Lindman I efterträddes hösten 1911 av  [[Regeringen Staaff II]] , vars parti tidigare varit motståndare till Pansarskeppsbygget. En tidningdebatt uppstod, striden om F-båten. Regeringen tog bakom ryggen på Marinförvaltningen upp frågan med Bofors om ett uppskjutande av kanonbeställningen. Detta resulterade i en anmälan till [[Konstitutionsutskottet]]  om [[ministerstyre]]. En häftig och indignerad offentlig debatt följde, vilken resulterade i bildandet av den s.k.[[Svenska pansarbåtsföreningen]]. Denna lyckades på fyra månader samla in drygt 15 miljoner kronor, vilket räckte för byggnation av ett pansarskepp och dessutom några [[minsvepare]]. Sedan Riksdagen lämnat sitt samtycke till att ta emot gåvan från pansarbåtsföreningen och Regeringen den 22 maj 1912 uppdragit åt Marinförvaltningen att snarast starta erforderlig upphandling kunde bygget igångsättas på allvar. Fartyget kunde dock inte levereras förrän mot slutet av  [[första världskriget]]. Detta utbröt sommaren 1914, varefter höstriksdagen utan nämnvärd debatt beviljade medel för beställning av de båda systerfartygen.

==Utformning==
[[Fil:Drottning Victoria from above.jpg|höger|mini|''Drottning Victoria'']]
[[Fil:Sverige class diagrams Brasseys 1923.jpg|höger|mini|Diagram som visar kanonernas kalibrar och pansarets tjocklek. Mått i [[tum]].]]
Sverigeklassens fartyg var byggda av nitat stål. Förskeppet på ''Sverige'' skiljde sig från de övriga fartygens dels genom att fördäcket hade en rundad övergång till sidorna, och dels att hon var försedd med en [[ramm]]stäv. Anledningen till att stäven förändrades på de senare byggda fartygen var att man avsåg att kunna använda dessa för isbrytning.<ref name="Klart skepp 89">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=89}}</ref> Denna skillnad gjorde även att fartygen blev något längre än ''Sverige'', 120,9 meter, mot ''Sveriges'' 119,72 meter.<ref name="Klart skepp 89"/> 

===Skrov===
Fartygens skrov skiljde sig inte i stora drag mot tidigare svenska pansarskepp, utan i stora drag var skrovet likt ''Oscar&nbsp;II:s''. En skillnad var dock fartygens stora [[eldkraft]] i förhållande till tidigare fartyg, vilken gjorde det nödvändigt att förstärka skrovet. Dessutom nitades skrovet med överlappande plåtar, istället för med strimlor som på tidigare fartyg.<ref name="Klart skepp 76">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=76}}</ref> Skrovet utgjorde 26 procent av fartygets totala vikt.<ref name="Klart skepp 77">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=77}}</ref> Vattenlinjepansaret var 200&nbsp;mm tjockt och satt skruvat mot bordläggningen med ett lager av trä som mellanlägg. Pansardäcket bestod av två lager stål, ett av fartygsplåt och ett av nickelstål, vilka bultades samman. Den totala tjockleken hos dessa uppgick till 70&nbsp;mm. På grund av kraven på hög fart var undervattenskroppen mycket slank, varför man inte hade möjlighet att utrusta skroven med någon bepansring under vattenlinjen. De saknade därmed skydd mot torpeder och minor, och man förlitade sig i stället på vattentäta tvärskeppsskott samt 13 vattentäta avdelningar, som skulle begränsa skadorna vid en träff under vattenlinjen.

===Inredning===
Enligt byggnadsspecifikationen för ''Sverige'' uppgick förläggningskapaciteten till följande: <ref name="Klart skepp 80">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=80}}</ref>
*26 officerare
*22 däcksunderofficerare
*10 maskinunderofficerare
*21 däcksunderofficerskorpraler
*14 maskinunderofficerskorpraler
*258 däcksmatroser, ekonomister och hantverkare
*92 eldare
*Totalt 443 man

Då ''Sverige'' byggdes som flaggskepp försågs hon med inredning för Chefen för kustflottan och dennes stab, vilka utgör knappt tio av de ovanstående officerarna. ''Drottning Victoria'' och ''Gustaf V'' fick istället två mässar med plats för 22 kadetter och ingenjörselever.<ref name="Klart skepp 89">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=89}}</ref>
Inredningen i ''Sverige''-klassen var till stor del utformad likt tidigare pansarskeppsklasser.<ref name="Klart skepp 80">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=80}}</ref> De äldre officerarna och underofficerarna förlades i egna hytter, medan yngre officerare sov i dubbelhytter och yngre underofficerare i mässar med 4-6 man i varje. Manskapets förläggning låg på trossbottnarna och bestod av hängkojer.<ref name="Klart skepp 81">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=81}}</ref> För officerare och underofficerare fanns badrum, och för manskapet fanns tvättrum. ''Sverige''-skeppen var de första svenska krigsskepp som var utrustade med bastu, och även de första svenska pansarskepp med kylrum för provianten.<ref name="Klart skepp 81"/> Dessutom hade man för första gången en speciellt avdelad artillericentral. Sjukvårdsinredningen utgjordes av en sjukhytt med åtta sängar belägen midskepps, och ett operationsrum i förskeppet. På trossdäck fanns även en radiohytt.

==Maskineri==
===Framdrivningsmaskineri===
[[Fil:Engine telegraph on HMS Drottning Victoria.jpg|höger|mini|Maskintelegrafen på ''Drottning Victoria''.]]
Samtliga svenska pansarskepp hade till och med utvecklingen av F-båten drivits av kolvångmaskiner. 1894 hade engelsmannen Charles Algernon Parsons emellertid utvecklat [[ångturbin]]en, och 1910 blev jagaren ''[[Hugin (1910)|Hugin]]'' det första svenska fartyg att utrustas med turbinmaskineri.<ref name="Klart skepp 84">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=84}}</ref>  Då man även avsåg att använda ångturbiner i F-båten, ställdes man inför en ganska invecklad fråga. Jagarnas turbiner var nämligen direktkopplade till propelleraxlarna, vilket medförde att propellrarna roterade med en hastighet av 800 varv per minut.<ref name="Klart skepp 84"/> På större, mer långsamtgående, fartyg är det emellertid önskvärt att ha en betydligt lägre hastighet på propellrarna, men ångturbinen kräver på grund av sin konstruktion ett mycket högre varvtal än det som var idealt för propellrarna. När F-båten utvecklades hade försök börjat genomföras utomlands med reduktionsväxlar mellan turbiner och propellrar, som tillåter dessa att arbeta vid olika varvtal, men detta ansågs alltför obeprövat för att användas i pansarskeppet. <ref name="Klart skepp 85">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=85}}</ref> Det slutgiltiga arrangemanget blev därmed två Curtis-turbinaggregat på 20 000 hästkrafter, som direktkopplades till fyra propelleraxlar. Båda turbinaggregaten omfattade en högtrycks- och en lågtrycksturbin, som båda arbetade med varvtalet 430 rpm. <ref name="Klart skepp 87">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=87}}</ref> Lågtrycksturbinen, som även hade en inbyggd backturbin, kopplades till den inre axeln, och högtryckturbinen direktkopplades till den yttre axeln. <ref name="Klart skepp 87"/>

Vid tiden för projekteringen av F-båtens efterföljare, ''Drottning Victoria'' och ''Gustaf V'', ansåg man att det fanns tillräckligt bedömningsunderlag för att utrusta dessa med reduktionsväxlar för propelleraxlarna. <ref name="Klart skepp 89">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=89}}</ref> Dessa hade utväxlingsförhållandet 17,23, vilket medgav att propellrarna kunde köras med varvtalet 200 rpm och ågturbinerna med cirka 3 450 rpm. Därigenom kunde turbinernas dimernsioner minskas, och man fick en betydligt bättre bränsleekonomi, och propellrarnas dimensioner kunde ökas, vilket innebar att endast två propellrar behövdes.<ref name="Klart skepp 90">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=90}}</ref> Med detta maskineri kunde även effekten ökas till 22 000 hästkrafter. <ref name="Klart skepp 90"/>

===Hjälpmaskineri===
Det elektriska systemet i ''Sverige''-skeppen var förhållandevis stort för sin tid. Två elverk fanns ombord, ett i förskeppet bestående av två dieseldrivna generatorer om 88 kW styck, och ett i akterskeppet bestående av två ångturbindrivna generatorer om 100 kW styck. Fartygen var de första i den svenska flottan att utrustas med dieseldrivna generatorer, vilka gjorde att man slapp hålla en av huvudpannorna igång under stillaliggande. Då man ändå behövde ånga till bland annat uppvärmning och matlagning, installerades en mindre ångpanna ombord.<ref name="Klart skepp 80"/> Alla däcksmaskiner, såsom ankarspel, [[Båtdävert|dävert]]ar, artilleriets hjälpmaskiner och ammunitionshissar var elektriskt drivna. Endast styrmaskineriet var ångdrivet, vilket, till skillnad från i tidigare fartyg, inte var placerat rakt över rodren, utan istället en bit för om dessa.<ref name="Klart skepp 80"/>

==Bestyckning==
[[Fil:HMS Gustav V.jpg|höger|mini|''Gustaf V'' redo att avlossa en bredsida]]
Vid planerandet av ''Sverige''-klassen var det artillerifartygen som utgjorde de dominerande stridskrafterna till sjöss. 

===Huvudbeväpning===
Då flottans artilleriexperter åren 1907-1909 planerade bestyckningen för fartygen, bedömde man att en kaliber på 28 centimeter var den minsta som kunde orsaka allvarlig skada på de största utländska fartygen, och att fyra kanoner var det minsta antal som kunde anses lämpligt.<ref name="Klart skepp 135">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=135}}</ref> Bland förslagen för nya pansarbåtar fanns även tre förslag med 30,5 cm kanoner. Dessas stora vikt skulle dock innebära fartygen endast skulle kunna få två kanoner, och kravet på minst fyra kanoner begränsade därmed kalibern till 28 centimeter.

Huvudbestyckningen på fartygen blev sålunda fyra stycken [[28 cm kanon M/12|28&nbsp;cm kanoner m/12]] som placerades i två dubbeltorn. Dessa stod en i fören och en i aktern, och vart och ett av tornen vägde 413 ton.<ref name="Klart skepp 74">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=74}}</ref> Kanonen konstruerades av [[AB Bofors]], och efter flera olika förslag blev dess slutliga data: kaliber 28,3 cm, längd 45 kaliber, utgångshastighet 860 m/s, projektilvikt 305 kg, skottvidd vid 18 graders elevation 19 600 meter.<ref name="Klart skepp 138">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=138}}</ref> När alla fyra kanoner avfyrades samtidigt gav de upphov till ett rekyltryck av 1 040 ton..<ref name="Klart skepp 75">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=75}}</ref> Den maximala rikthastigheten var 5 grader per sekund i höjd och fyra grader per sekund i sidled. På 1930-talet infördes en ny typ av projektiler, så kallade långspetsprojektiler, vilket ökade skottvidden till cirka 25 000 meter.<ref name="Klart skepp 147">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=147}}</ref> Då detta skedde ändrades även langningsanordningarna för projektilerna, men i övrigt gjordes inga större förändringar av huvudbeväpningen under fartygens livstid.

===Sekundärbeväpning===
Sekundärbeväpningen utgjordes av åtta stycken 15,2 cm kanoner m/12 som var placerade i ett dubbeltorn i fören och tre enkeltorn på vardera långsidan. Datan för dessa kanoner var följande: kaliber 15,2 cm, längd 50 kaliber, utgångshastighet 850 m/s projektilvikt 45,4 kg samt skottvid vid 15 graders elevation 16 000 meter.<ref name="Klart skepp 141">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=141}}</ref> Kanonerna riktades för hand, med undantag för dubbeltornets sidriktning, som skedde med hjälp av elkraft. Långspetsprojektilerna som infördes på 1930-talet utökade skottvidden till cirka 19 000 meter,<ref name="Klart skepp 147"/> och medförde även att vissa ändringar behövde göras i ammunitionshissarna. Då luftvärn med tiden blev alltmer viktigt för fartygen kom delar av det medelsvåra artilleriet att bytas ut mot luftvärnskanoner. På ''Sverige'' och ''Drottning Victoria'' byttes två av enkellavettagen ut, och på ''Gustaf V'' ersattes dubbellavettaget.

===Luftvärn===
[[Fil:AA machine guns on Drottning Victoria.jpg|höger|mini|Tidigt luftvärn med kulsprutor på ''Drottning Victorias'' akterdäck.]] 
Från början var fartygen bestyckade med fyra stycken 75 mm kanoner m/15, som utgjorde det lätta artilleriet. Dessa togs emellertid bort kring 1930, då flygets utveckling gjort luftvärnsbestyckning mycket mera önskvärt. Då luftvärnskanoner vid denna tid ännu befann sig i sin barndom, tog det många år med många olika försök med olika lösningar innan man lyckats bestycka fartygen med ett fullgott luftvärn. 1948 bestod fartygens luftvärn av fyra 75 mm kanoner i två dubbellavetage, sex 40 mm kanoner i tre dubbellavetage, fyra 25 mm kanoner i två dubbellavetage, tre 20 mm kanoner i enkellavetage och två dubbla 8 mm kulsprutor.<ref name="Klart skepp 284">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=284}}</ref>

===Torpeder===
När sverigeklassen projekterades beslutade man att fartygen skulle utrustas med torpeder. Två stycken undervattenstuber för 45 cm torpeder fanns därför från början i ett utrymme i förskeppet. Ett problem med detta utrymme var dock att det var mycket oskyddat, vilket innebar en allvarlig konstruktionsmässig svaghet, då det lätt kunde vattenfyllas vid en skada.<ref name="Klart skepp 136">{{Harvnb|Steckzén|1949|p=136}}</ref> Torpedbestyckningen skulle heller aldrig komma att få någon större betydelse, och togs därför bort redan under 1920-talet. Utrymmet kom därefter att byggas om till artillericentral.

{{-}}
==Moderniseringar==
{{Dubbel bild|right|HMS Sverige 1.jpg|210|HMS Sverige during WW2.jpg|200|''Sverige'', till vänster före den första moderniseringen och till höger efter den sista.}} 
På grund av krigsmaterielens utveckling under fartygens livslängd, var det nödvändigt för dem att fortgående genomgå olika moderniseringar. Den första större förändringen genomfördes på 1920-talet, då fartygen utrustades med centralsikte och avståndsmätare i en ny [[märs]]. För att bära upp denna byggdes en kraftig tripodmast som ersatte den ursprungliga förliga masten, och den aktra masten kortades. På grund av problem med att rök från den förliga skorstenen omsvepte märsen, och därmed begränsade sikten, kröktes ''Sveriges'' skorsten akterut och ''Gustaf V:s'' skorstenar byggdes samman. ''Drottning Victorias'' skorsten kröktes aldrig utan fick bara en huv som ledde avgaserna akterut. Denna förändring gjorde att varje fartyg kom att få ett unikt utseende.

På 1930-talet installerades oljeeldade pannor, på ''Sverige'' togs samtliga koleldade pannor bort och på de övriga två byttes hälften av pannorna ut mot oljeeldade. Kolboxarna byggdes då också om till oljetankar, och då oljeförråden krävde mindre utrymme än kolförråden kunde man även bygga in fler mässar.

==Klassens fartyg==
Klassen omfattade tre fartyg:
*''[[Sverige (1915)|Sverige]]'' sjösattes den 3 maj 1915 och levererades till marinen den 15 maj 1917. Hon utrangerades den 30 januari 1953 och såldes 1958 för skrotning i [[Karlskrona]].
*''[[Drottning Victoria (1917)|Drottning Victoria]]'' sjösattes den 15 september 1917 och levererades till marinen den 5 december 1921. Hon utrangerades den 1 april 1957 och såldes 1959 för skrotning i Karlskrona.
*''[[Gustaf V (1918)|Gustaf V]]'' sjösattes den 31 januari 1918 och levererades till marinen den 9 januari 1922. Hon utrangerades den 1 april 1957 och förlades då till [[Berga örlogsskolor]] som förtöjningspir. 1970 såldes hon för skrotning i [[Göteborg]].

<gallery widths="230" heights="150" perrow="3">
Fil:HMS Sverige after 1931.jpg|''Sverige'' efter att den förliga skorstenen krökts akterut
Fil:HMS Drottning Victoria after 1931.jpg|''Drottning Victoria''
Fil:HMS Gustav V after 1930.JPG|''Gustaf V'' efter att skorstenarna byggts samman
</gallery>

== Referenser ==
=== Noter ===
<references/>

===Tryckta källor===
*{{bokref|författare=Insulander, Per; Ohlsson, Curt S |titel=Pansarskepp|år=2001 |utgivningsort=Borås|utgivare=CB Marinlitteratur|id={{ISBN|91-973187-2-8}} |ref=CITEREFInsulanderOhlsson2001}}
*{{bokref|författare=[[Birger Steckzén|Steckzén, Birger]] m.fl |titel= KLART SKEPP. Boken om SVERIGESKEPPEN Sverige, Gustaf V och Drottning Victoria |år=1949 |utgivningsort=Stockholm |utgivare=P.A. Norstedt & Söners Förlag |ref=CITEREFSteckz.C3.A9n1949}}

== Vidare läsning ==
*{{bokref|författare=Wedin, Folke|titel=Amiralitetskollegiets historia Band IV 1878-1920|år=1981|utgivningsort=Arlöv|utgivare=Berlings|id={{ISBN|91-38-06198-8}}}} 
*{{bokref|författare=Åhlund, Bertil |titel=Svensk marin säkerhetspolitik 1939-1945|år=1994 |utgivningsort=Karlskrona|utgivare=Marinlitteraturföreningen|id={{ISBN|91-630-2551-5}}}}

== Externa länkar ==
*{{commonscat|Sverige class coastal defence ships}}

{{Sverigeklass pansarskepp}}
{{Svenska örlogsfartyg under andra världskriget}}

{{Bra}}

[[Kategori:Pansarskeppsklasser]]
[[Kategori:Sverige-klass (pansarskepp)| ]]
[[Kategori:Svenska pansarskepp| ]]