Svidknott

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svidknott
BitingMidge.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
InfraklassNeoptera
OrdningTvåvingar
Diptera
UnderordningMyggor
Nematocera
InfraordningCulicomorpha
ÖverfamiljChironomoidea
FamiljSvidknott
Ceratopogonidae
UnderfamiljCeratopogoninae
Vetenskapligt namn
§ Ceratopogonidae
Underfamiljer
Hitta fler artiklar om djur med
Småsven (svidknott).

Svidknott (Ceratopogonidae) är en familj i underordningen myggor. I hela världen finns ungefär 4 000 arter. I Sverige finns drygt 50 arter.

Svidknott ska inte förväxlas med knott som tillhör en annan myggfamilj.

Lokala namn[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Kommentar
Brännmy, småsven, sve, svedan, svidare, svidd, svidon, sviern, svidan, svirro, sväda, svept, Sandmy, svian Olika platser i norra Sverige samiska mueiva[1]
Gnadd[1] Norrbotten, Västerbotten Jfr engelska gnat som kan avse diverse ospecificerade arter av myggor
Svedan Norrbotten, Västerbotten Uttalas "schwedan"
Schwia[2] Norra Västerbotten
Smasvadon[2] Jämtland
Schwedebös Malung
Sveot Södra Hälsingland

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Svidknotten är så små (0,6–5 mm, oftast cirka 2 mm) att de utan hinder går rakt igenom myggnät och de kan efter regniga sommarkvällar uppträda i mycket stora antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar, särskilt islandshästar, kan få eksem av svidknottens bett. Särskilt islandshästar som vuxit upp på Island, där svidknott saknas, kan få problem.[3]

Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier.

Det är inte alla arter som suger blod på ryggradsdjur. Vissa är så små att de kan suga "blod" (det vill säga kroppsvätska) på större insekter, andra lever på nektar. Somliga arter är rena rovdjur och äter insekter. Det förekommer till och med att en hona efter parning äter upp hanen.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Ceratopogon pulicaris (Linné 1758) är familjens minsta art.[4]

Arten Culicoides imicola är den främsta vektorn för djursjukdomen blåtunga.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 204, Gleerups, Lund 1862–1867; faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
  2. ^ [a b] Utsidan.se [2]
  3. ^ Arv en av orsakerna till eksem hos häst. Sveriges lantbruksuniversitet. Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 274, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [3]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]