Symon Petljura

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Symon Petlura
Symon Petlura, 1917 (cropped).jpg
Född1879
Poltava[1]
Död25 maj 1926[2][3][4] (47 år)
Paris[5]
BegravdMontparnassekyrkogården
NationalitetKejsardömet Ryssland och Ukrainska folkrepubliken
SysselsättningPolitiker, teaterkritiker, journalist
BefattningMember of the Russian Constituent Assembly
Minister of Defence
Politiskt partiRevolutionary Ukrainian Party och Ukrainian Social Democratic Labour Party
ReligionOrtodox kristendom
Make/makaOlha Petliura
(g. 1910–1926)
BarnLesia Petliura (f. 1911)
UtmärkelserOrder of Symon Petliura
Military Cross
Iron Cross
NamnteckningSymon Petlura Signature 1920.png
Redigera Wikidata
Viktor Jusjtjenko vid Symon Petljuras grav 2005 på Montparnassekyrkogården.

Symon Vasiljevitj Petljura (ukrainska: Симон Петлюра), även Symon Petlura, född 10 maj 1879 i Poltava, Lillryssland, Kejsardömet Ryssland, död 25 maj 1926 i Paris, var en ukrainsk politiker. Han verkade även som publicist, författare och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Symon Petljura levde på grund av sitt deltagande i den ukrainska revolutionsrörelsen utomlands till 1905. Det året återvände han till Lillryssland i Kejsardömet Ryssland.

Vid den ukrainska folkrepublikens tillkomst 1917 arbetade Petljura som (en nationalistiskt sinnad) journalist. Han valdes till republikens förste krigsminister (formellt centralrådets – Radans – generalsekreterare för militärfrågor[6]) och deltog personligen i striden mot bolsjevikerna.

Vid tyskarnas ockupation av Ukraina 1918 blev Petljura ordförande i den allukrainska landsunionen. Samma år utropades han till anförare av upprorsarmén mot tyskarna och därefter mot bolsjevikerna. 1919 tillbakaträngdes han av Anton Denikins armé.

I kampen mot de olika fienderna inledde han samarbete med Polens Józef Piłsudski och lyckades våren och försommaren 1920 tillfälligt återta Kiev. Därefter återtog röda armén initiativet, och Petljura tvangs fly över gränsen till Polen.[6]

Petljura mördades den 25 maj 1926 i Paris. Mordet utfördes på Rue Racine av Samuel Schwartzbard, en ung jude vars familj hade tillhört offren för pogromer där Petljura varit inblandad. Schwartzbard ställdes inför rätta i Frankrike. Han försvarade sig med att han hade avrättat en mördare. Bland dem som erbjöd sig att avlägga vittnesmål till hans försvar fanns filosofen Henri Bergson, författaren Romain Rolland och Albert Einstein. Schwartzbard frikändes och blev senare en av grundarna av Det internationella förbundet mot antisemitism (Ligue Internationale Contre l’Antisémitisme).

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Petljuras styrelsesätt färgades av ukrainskt nationellt patos. Detta var förknippat med antisemitism och pogromer där cirka 200 000 judar i Ukraina mördades av ukrainska nationalister.[7]

Ukrainas dåvarande president Viktor Jusjtjenko ordnade 2006 en riksomfattande minnesdag för att hedra Petljura, 80 år efter att hans död. Jusjtjenko planerade att resa ett monument till Petljuras ära i Kiev, men detta har ännu inte blivit av. Monument restes dock i Rovno och Poltava.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Symon-Petlyuratopic/Britannica-Online, omnämnd som: Symon Petlyura, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6xh0gf0, omnämnd som: Symon Petliura, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Find A Grave, Find-A-Grave ID för person i graven: 7329, omnämnd som: Simon Petlyura, läst: 9 oktober 2017
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0
  6. ^ [a b] "Symon Petljura". NE.se. Läst 13 mars 2014.
  7. ^ Jewishgen research