Symon Petljura

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Symon Petljura
Viktor Jusjtjenko vid Symon Petljuras grav 2005 på Montparnassekyrkogården.

Symon Vasiljevitj Petljura (ukrainska: Симон Петлюра), även Symon Petlura, född 10 maj 1879 i Poltava, Lillryssland, Kejsardömet Ryssland, död 25 maj 1926 i Paris, var en ukrainsk politiker. Han verkade även som publicist, författare och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Symon Petljura levde på grund av sitt deltagande i den ukrainska revolutionsrörelsen utomlands till 1905. Det året återvände han till Lillryssland i Kejsardömet Ryssland.

Vid den ukrainska folkrepublikens tillkomst 1917 arbetade Petljura som (en nationalistiskt sinnad) journalist. Han valdes till republikens förste krigsminister (formellt centralrådets – Radans – generalsekreterare för militärfrågor[1]) och deltog personligen i striden mot bolsjevikerna.

Vid tyskarnas ockupation av Ukraina 1918 blev Petljura ordförande i den allukrainska landsunionen. Samma år utropades han till anförare av upprorsarmén mot tyskarna och därefter mot bolsjevikerna. 1919 tillbakaträngdes han av Anton Denikins armé.

I kampen mot de olika fienderna inledde han samarbete med Polens Józef Piłsudski och lyckades våren och försommaren 1920 tillfälligt återta Kiev. Därefter återtog röda armén initiativet, och Petljura tvangs fly över gränsen till Polen.[1]

Petljura mördades den 25 maj 1926 i Paris. Mordet utfördes på Rue Racine av Samuel Schwartzbard, en ung jude vars familj hade tillhört offren för pogromer där Petljura varit inblandad. Schwartzbard ställdes inför rätta i Frankrike. Han försvarade sig med att han hade avrättat en mördare. Bland dem som erbjöd sig att avlägga vittnesmål till hans försvar fanns filosofen Henri Bergson, författaren Romain Rolland och Albert Einstein. Schwartzbard frikändes och blev senare en av grundarna av Det internationella förbundet mot antisemitism (Ligue Internationale Contre l’Antisémitisme).

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Petljuras styrelsesätt färgades av ukrainskt nationellt patos. Detta var förknippat med antisemitism och pogromer där cirka 200 000 judar i Ukraina mördades av ukrainska nationalister.[2]

Ukrainas dåvarande president Viktor Jusjtjenko ordnade 2006 en riksomfattande minnesdag för att hedra Petljura, 80 år efter att hans död.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] "Symon Petljura". NE.se. Läst 13 mars 2014.
  2. ^ Jewishgen research