Tändsticksflickornas strejk i London 1888

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tändsticksflickornas strejk i London 1888
Matchgirl strikers.PNG
Strejkande arbetare
KaraktärStrejk
PlatsLondon, England, Storbritannien
Datum1888
ArbetsgivareBryant & May tändsticksfabrik
Strejkmarsch

Tändsticksflickornas strejk i London 1888 (engelska: London matchgirls strike of 1888) var en strejk för bättre arbetsvillkor som genomfördes av de kvinnor och tonåriga flickor som arbetade på Bryant & May tändsticksfabrik i London.

Under sommaren 1888 strejkade 1400 arbetare på fabriken, i protest mot dåliga arbetsförhållanden. Däribland fjorton timmars arbetsdagar, dålig lön, godtyckliga löneavdrag och böter[1], samt hälsofarlig arbetsmiljö. Höga halter av fosfor på arbetsplatsen ledde till fosfornekros i käkarna, så kallad ”käkbrand” eller ”phossy jaw”.[2]

Strejken var framgångsrik och efter tre veckor gick fabriksledningen med på flera krav.[3]

Politiskt radikala och intellektuella i London stödde och engagerade sig i strejken, bland andra Annie Besant, George Bernhard Shaw och Emmeline Pankhurst.[4]

Besant har pekats ut som strejkledare, men historikern Louise Raw har påpekat att Besant till en början var emot strejken, och att aktionen framför allt organiserades av fabriksarbetarna själva.[5]

Strejken ska ha inspirerat den kända Hamnarbetarstrejken i London 1889.[5] Den 27 juli 1888 bildades fackföreningen för kvinnliga tändsticksarbetare (Union of Women Match Makers)[6]. Liknande strejker uppstod efter detta i flera länder. Strejken har därför pekats ut som den tändande gnistan för den moderna fackföreningsrörelsen i Europa. Friedrich Engels kallade strejken i tändsticksfabriken för “den lätta knuffen som startade en lavin”.[7] Fackföreningsledaren Henry Snell skrev 1936 att strejken bör betraktas som en av de viktigaste händelserna i arbetarrörelsens historia i något land.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ G. F. Steffen (1888). Alma Breinholm-Åkermark. red. ”Englands första kvinnostrejk”. Framåt - Tidskrift för fri diskussion: sid. 187-190. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/framat/1888/pdf/framat1888_15_16.pdf. Läst 14 juli 2017. 
  2. ^ Tändstickans historia”. archive.li. 29 september 2007. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://archive.li/20070929135900/http://web.telia.com/~u38302477/match1.htm. Läst 14 juli 2017. 
  3. ^ Maguire, Kevin (12 juli 2013). ”Match girls’ strike 125 years on: How Bryant & May workers changed the world”. Mirror. http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/kevin-maguire-match-girls-strike-2048970. Läst 14 juli 2017. 
  4. ^ The 1888 London Matchgirls Strike” (på en). Spartacus Educational. http://spartacus-educational.com/TUmatchgirls.htm. Läst 14 juli 2017. 
  5. ^ [a b] ”British women trade unionists on strike at Bryant & May, 1888 : Present day sources”. British Online Archives. https://microform.digital/boa/collections/53/volumes/320/present-day-sources. Läst 14 juli 2017. 
  6. ^ ”November 2015 – print of the match girls during their strike, 1888” (på en). People's History Museum : Manchester Museums. http://www.phm.org.uk/our-collection/object-of-the-month/november-2015-print-of-the-match-girls-during-their-strike-1888/. Läst 14 juli 2017. 
  7. ^ Domville, Stephen. ”Britain: The Matchgirls strike - from a spark to a blaze | The British Labour movement | History & Theory” (på en-gb). marxist.com. http://www.marxist.com/britain-matchgirls-strike.htm. Läst 14 juli 2017. ”light jostle needed for the entire avalanche to move.” 
  8. ^ Snell, Henry (1936). Men Movements and Myself. sid. 106. https://books.google.se/books/about/Men_Movements_and_Myself.html?id=Wc4gAAAAMAAJ&redir_esc=y. Läst 14 juli 2017. ”The number affected was quite small, but the matchgirls' strike had an influence upon the minds of the workers which entitles it to be regarded as one of the most important events in the history of labour organisation in any country.”