Tändsticka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tändsticka antänds
Patenterade säkerhetständstickor
Tändsticksplån i närbild
Reklamtändstickor från Tyskland.
Modell av Gatenhiemska reservatet i Göteborg byggd av tändstickor.

Tändstickor är stickor av trä eller papper med tändsats i ena änden. Tändstickan har trots sin ålderdomliga konstruktion fortfarande ett stort användningsområde genom sin enkelhet i användning, stora säkerhet och långa livslängd om den lagras torrt. Tändstickor används för att tända eld på exempelvis en vedbrasa, ett levande ljus eller olika rökverk som rökpipa, cigarett eller cigarr. De flesta typer av tändstickor är känsliga för väta.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Svavelstickor, stickor doppade i svavel har varit kända sedan åtskilliga århundraden tillbaka. De kräver dock vanligen att stickan förs mot ett glödande föremål för att antändas, och var inga tändstickor i egentlig mening.[1]

Alkemisten Henning Brand framställde omkring 1675 första gången vit fosfor, som kunde användas för att antända svavelstickor. Svavelstickan doppades i en tidigare försluten flaska med vit forsfor, och antändes då den drogs upp. Stickorna kunde även antändas genom att gnidas mot en kork.[1]

1805 uppfanns det så kallade doppelddonet, där stickor med en sats av svavel, gummi arabicum och stärkelse doppades i en behållare med koncentrerad svavelsyra absorberad i asbest och därvid antändes. Doppelddon eller doppstickor såldes fram till mitten av 1800-talet.[1]

Strykstickan

År 1827 uppfanns den första strykstickan i Storbritannien av apotekaren John Walker. Dessa tändstickor var tre tum långa, och såldes i cylindra plåtdosor tillsammans med ett sandpapper. Man klämde fast stickans huvud i sandpappret och drog ut den med en rask rörelse varvid stickan tändes. De hade en tändsats av kaliumklorat, gummi arabicum och antimonsulfid.[2] År 1843 fanns 4 fabriker i Stockholm för tillverkning av sådana tändstickor.[källa behövs]

Fosfortändstickan

Ända in på 1800-talet användes huvudsakligen stål, flinta och fnöske för att göra upp eld. Fosfortändstickan uppfanns av gymnasisten Charles Sauriá, Jura, Frankrike, år 1831, och tillverkades fabriksmässigt först av J.F. Kammerer i Tyskland år 1833. Tändsatsen på dessa innehöll svavel, antimonsulfid, kaliumklorat, gul fosfor och gummi. Andra uppfinnare ändrade sammansättningen, Trevani (år 1835 ersatte kaliumklorat med brunsten och mönja, Preschel (år 1837) ersatte kaliumklorat med blydioxid och blynitrat. Professor Böttger i Frankfurt tog fram en tändsticka där tändsatsen bestod av 9 delar gul fosfor, 14 delar kaliumnitrat, 16 delar brunsten och 16 delar gummi. Moldenhauer gjorde tändstickan bättre då han ersatte gummi med lim.[3] Den var billig och fungerade bra, men vit/gul fosfor är både giftig och mycket brandfarlig. Oxidationsmedlen innehöll också ofta tungmetaller. Dessa stickor, som var en typ av alltändartändstickor, kunde antändas genom att dras mot de flesta skrovliga ytor; eller antändas oavsiktligt genom att de låg och nötte mot varandra i tändsticksasken. År 1901 blev tändstickor med vit (gul) fosfor förbjudna i Sverige, på grund av att många förgiftningsfall inträffat.

Säkerhetständstickor

1844 patenterades i Sverige säkerhetständstickan som endast kunde antändas mot tändsticksaskens plån. Den blev snabbt populär runt om i världen och trängde snart undan andra typer av tändstickor.

Seskvitändstickor

En annan typ av alltändartändstickor innehöll fosforseskvisulfid, P4S3. Dessa hade uppfunnits i Frankrike år 1898 av Sevénes och Cahen. I Sverige fanns en stor produktion av sådana stickor åren 1911-1915.[4]


Tändstickan för antändning av rökverk ersattes in på 1950-talet i stor utsträckning av "bensintändare"[5] och mot 1960-talet av gaständare med bränsle i en trycksatt tank i form av flytande propan eller butan som vid öppning till atmosfär via ett rör med liten innerdiameter, direkt övergår i gasform. Tändmekanismen är densamma som hos bensintändaren.

Utvecklingen i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tändstickstillverkningen utvecklades till en av Sveriges viktigaste industrier och blev också föregångare när det gällde mekaniseringen inom den massproducerande industrin där man utvecklade en rad avancerade maskiner för att kunna höja produktiviteten, tillverkningskvalitén och eliminera de arbetsskador som var ett problem i de första fabrikerna. På slutet av 1800-talet fanns det ett 40-tal större fabriker runt om i Sverige.[6] De första tändstickorna tillverkades av furuvirke, omkring år 1850 övergick man till asp. Sveriges första tändsticksfabrik anlades i Stockholm år 1836 på initiativ av J.S. Bagge.[7]

  • Kemisten och uppfinnaren Gustaf Erik Pasch (som egentligen hette Berggren i efternamn) erhöll den 30 oktober 1844 svenskt patent på Säkerhetständstickan med en tändsats av kaliumklorat och antimonsulfid. Den kunde endast tändas mot det plån av den ofarliga röda fosforn som applicerats på tändsticksaskens utsida.

Johan Edvard Lundström startade 1845 tillsammans med sin yngre bror Carl Frans Lundström, Jönköpings Tändsticksfabrik och vidareutvecklade Paschs uppfinning. Säkerhetständstickor var länge en av Sveriges främsta exportprodukter och blev synonymt med Jönköping världen över långt in på 1900-talet. Varje tändsticksask var försedd med instruktionstexten "Tända endast mot lådans plån". Brev som adresserats till Jönköpingsfabriken med texten "Tanda endast mot ladans plan, Sweden" lär har nått sin adressat utan problem.

Alexander Lagerman som var anställd på Jönköpings Tändsticksfabrik uppfann den första helautomatiska tändsticksmaskinen, även kallad komplettmaskin år 1864. I Sverige fanns det fram till cirka 1912 tre stora industricentra för tillverkning av tändstickor; i Jönköping, Tidaholm och Vetlanda. Från 1912 inledde Ivar Kreuger med utgångspunkt från Kreuger-familjens egna tändsticksfabriker i Kalmar, Fredriksdahl och Mönsterås en successiv sammanslagning av många små tändsticksföretag som också hade en föråldrad maskinpark. År 1915 fanns 18 tändsticksfabriker i Sverige. Den slutliga sammanslagningen, inkluderande samtliga tändsticksföretag i Sverige och även många av de företag som tillverkade de maskiner som användes i tändsticksfabrikerna, slutfördes under 1917, då Ivar Kreuger förvärvade Jönköpings Tändsticksfabrik och grundade Svenska Tändsticks Aktiebolaget, förkortat STAB.

Tändsticksaskarnas etiketter och konstnärliga utformning blev en viktig del av marknadsföringen och man lade ner mycket arbete för att få fram olika etiketter som tilltalade konsumenterna. Solstickan designad av Einar Nerman 1936 är Sveriges mest kända etikett. En ask med solstickan som etikett har blivit synonymt med att asken innehåller tändstickor.

Svenska tändsticksfabriker[redigera | redigera wikitext]

Några tändsticksfabriker i Sverige
Namn Ort Grundlagd år Nedlagd år Antal arbetare/år
Annebergs Tändsticksfabrik Anneberg 1868 1933 408/1898
Eksjö tändsticksfabrik Eksjö 1874 1875 141/1875
Wax Westa Göteborg 1904 1906 206/1906
Göteborgs tändsticksfabrik Göteborg 1904 1931 c) ?
Jönköpings tändsticksfabrik Jönköping 1845 d) ?
Jönköpings Västra tändsticksfabrik Jönköping 1881 d) 715/1902
J.F. Lindahls tändsticksfabrik Kalmar 1858 a) 190/1872
Lidköpings tändsticks & ångsågs AB Lidköping 1874 1904 350/1890
AB Tändsticksfabriken Sirius Lidköping 1905 c) ?
Malmö Tändsticksfabrik Malmö 1872 ? 131/1875
Svenska Tändsticksfabriks AB Malmö 1882 1921 c) 192/1885
Mönsterås tändsticksfabrik Mönsterås 1892 c) 61/1892
Norrköpings tändsticksfabriks AB Norrköping 1869 1888 166/1870
J.S. Bagge kemiska fabrik Stockholm 1837 1848 ?
Stockholms tändsticksfabrik Stockholm 1863 ? 69/1863
AB Stockholms Nya tändsticksfabrik Stockholm 1869 1873 44/1869
Södertälje Tändsticksfabrik Södertälje 1871 1908 67/1875
Vulcans Tändsticksfabrik Tidaholm 1866 d) ?
Uddevalla Tändsticksfabrik Uddevalla 1874 ? 576/1900
Visby tändsticksfabrik Visby 1873 ? 88/1873
Vesterviks tändsticksfabrik Västervik 1858 d) ?
Vexiö tändsticksfabrik Växjö 1870 ? 157/1875
Ystads tändsticksfabrik Ystad 1871 1899 54/1874
Örebro tändsticksfabrik Örebro 1847 b) 214/1866

a) såld till Swedish Match Company år 1888. b) tillverkning flyttad till Jönköpings Västra tändsticksfabrik år 1894. c) år 1913 såld till AB förenade Svenska tändsticksfabriken. d) uppgick år 1903 i Jönköpings och Vulcans tändsticksfabriker.

Tändmekanism[redigera | redigera wikitext]

En alltändartändsticka har en pyroteknisk sats på stickans topp och ett sekundärt bränsle som själva stickan är indränkt i för att den lättare ska ta eld. De viktigaste ingredienserna i tändsatsen är ett lättantändligt bränsle i pulverform och något starkt oxidationsmedel. När tändstickan stryks pulvriseras satsen så att bränsle och oxidationsmedel blandas, samtidigt som tryck och friktionsvärme tillför energi som sätter igång en självaccelererande oxidation. Värmen som utvecklas förångar och antänder det sekundära bränslet vilket får själva stickan att börja brinna.

Förutom bränsle och oxidationsmedel innehåller tändsatsen också något bindemedel och ämnen som reglerar reaktionens hastighet – katalysatorer och/eller fyllmedel. Säkerhetständstickor har en delad tändsats, där oxidationsmedlet sitter på stickans topp medan bränslet sitter i plånet. Det är enbart det primära bränslet som finns i tändsatsen. Det ämne som brinner hos en tänd tändsticka är det sekundära bränslet som finns absorberat i stickans material.

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Idag används kaliumklorat (KClO3) som oxidationsmedel och röd fosfor, en stabilare ogiftig form som tillverkas genom värmebehandling av vit fosfor, som primärt bränsle. Själva stickan tillverkas av poröst trä, i Sverige ofta asp, indränkt i paraffin som är det sekundära bränslet.

På senare tid har tändstickorna inte utvecklats nämnvärt; man har helt enkelt hittat ett recept som uppfyller de krav som ställs på ekonomi, säkerhet och miljöaspekter. Dagens tändstickor innehåller varken svavel eller tungmetaller.

Över 90 procent av världsproduktionen utgörs numera av säkerhetständstickor. Alltändartändstickor säljs framförallt i Sydamerika, Afrika och Asien.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

En braständare är ett smalt block av pressad paraffinindränkt sågspån med en tändsats i ena ändan. Den antänds som en vanlig tändsticka och brinner sedan under flera minuter, vilket gör att det går lättare att tända en brasa med den än med vanliga tändstickor.

Förpackning[redigera | redigera wikitext]

Tändstickor säljs vanligen i små pappaskar med 40–50 lösa stickor i varje. Askens framsida förses ofta med tryck av olika slag. Bilden fick under 1800-talet allt mer utrymme och har blivit den viktigaste delen av varumärket. Även om inte fabriken i sig var viktig, så var ursprunget, Sverige, viktigt. Utländska tändsticks­fabrikanter beställde gärna svenska etiketter med texten "Made in Sweden" på - även om bara etiketten var gjord i Sverige. [8]

Att samla på tändsticksaskar och tändsticksetiketter var en vanligare hobby förr än vad det är idag.

Det finns även en typ av tändsticksaskar där omkring 20 platta tändstickor är fästade i varandra i två lager, vilka i sin tur är fästade i ett tunt pappetui med ett plån. Då detta etui vanligen är försett med reklamtryck brukar sådana tändstickor kallas reklamtändstickor.

En liten ask (ca 45 stickor) från Solstickan mäter normalt 58×36×17 mm och en stor (ca 240 stickor) 120×66×26 mm, och tändstickorna är cirka 47–48 mm långa.

Andra användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Förutom att tända används tändstickor även till andra ändamål. Tändstickor utan tändsats används till modellbyggen och tavlor. I Karl-Bertil Jonssons julafton omnämns en tändstickstavla av Bodens fästning. Tändstickor är också vanligt förekommande i tankenötter, där man ska flytta, ta bort eller lägga till stickor för att utifrån en given figur skapa en annan. Tändstickor och tändsticksaskar är vanliga som jämförande måttangivelse på fotografier för att ge en uppfattning om huvudmotivets storlek och proportion.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord tändsticka)
  2. ^ Gunnar Cederschiöld och Einar von Feilitzen, Den Svenska tändsticksindustrins historia, Stockholm, 1945
  3. ^ Gunnar Cederschiöld och Einar von Feilitzen, Den Svenska tändsticksindustrins historia, Stockholm, 1945
  4. ^ Svensk offentlig statistik.
  5. ^ Bränslet i bensintändaren utgjordes av kemiskt ren bensin, mindre flyktig än vanlig bensin, som lagrades i en tank i tändaren fylld med bomull. En veke från tanken stack utanför tanken som antändes med gnistor som bildades av ett räfflat metallhjul som gneds mot ett speciellt tändstensstift som var utbytbart. Tändaren brann efter samma princip som en fotogenlampa.
  6. ^ Svenska tändsticksfabriker.
  7. ^ Gunnar Cederschiöld och Einar von Feilitzen, Den Svenska Tändsticksindustrions historia, Stockholm 1945
  8. ^ Tändsticksetiketter, blogg av Roger Schaeder[1] (2022-01-30)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cederschiöld, Gunnar; Feilitzen Einar von (1946). Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna (2. uppl.). Stockholm: Natur och Kultur. Libris 871369 
  • Loewe, Walter; Jansson Arne, Rosell Carl Magnus (1997). De tände en eld: den svenska tändsticksindustrin 1836-1996 : en bok om visionärer och uppfinnare, fabrikanter och affärsmän, män och kvinnor som vid maskinerna och skrivborden tillsammans skapade den svenska tändsticksindustrins världsrykte. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8353971. ISBN 91-46-17184-3 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]