Taggpunggrävlingar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Taggpunggrävlingar
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGrävlingpungdjur
Peramelemorphia
FamiljPunggrävlingar
Peramelidae
UnderfamiljPeroryctinae
SläkteTaggpunggrävlingar
Echymipera
Vetenskapligt namn
§ Echymipera
AuktorLesson 1842
Hitta fler artiklar om djur med

Taggpunggrävlingar (Echymipera) är ett släkte i familjen punggrävlingar med fem arter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra medlemmar i samma familj kännetecknas taggpunggrävlingar av en långsträckt nos och korta öron. Släktets namn syftar på de styva håren som påminner om taggar.[1] Pälsens färg är på ovansidan vanligen rödaktig, brun eller svart. Undersidan är ljusare, oftast grå eller ljusbrun.[1] Släktets individer når en kroppslängd mellan 20 och 50 centimeter, därtill kommer en 5 till 13 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 450 och 2000 gram.[1] Honor har tre eller fyra par spenar.[1]

Arterna i släktet har fyra par framtänder i överkäken medan andra medlemmar av samma familj har fem par. I underkäken har taggpunggrävlingar liksom andra punggrävlingar tre par framtänder.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Taggpunggrävlingar lever främst på Nya Guinea och mindre öar i samma region. Arten Echymipera rufescens förekommer dessutom på Kap Yorkhalvön i norra Australien. Habitatet utgörs av regnskogar upp till 2000 meter över havet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Släktets individer lever utanför parningstiden ensamma och de undvikar kontakt till artfränder. De vilar på dagen i bon av blad, gräs och kvistar som de bygger i håligheter i träd, bland täta vegetationsansamlingar eller under marken.[1] På natten letar de efter föda. Taggpunggrävlingar vistas bara på marken där de skapar stigar genom att trampa ned växtligheten. De är allätare som livnär sig bland annat av insekter, frukter, maskar och snäckor.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Honor har förmåga att para sig tre gånger per år men har vanligen bara en eller två kullar.[2] Per kull föds en till tre ungar (sällan fyra) som tillbringar sina första veckor i moderns pung. Den äldsta individen i fångenskap blev nästan tre år gammal.[1]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Arterna hotas främst av att levnadsområdet förstörs och i viss mån även av jakt. Data om arternas population saknas ofta. IUCN listar Echymipera davidi som starkt hotad (EN), Echymipera echinista med kunskapsbrist (DD) och alla andra som livskraftig (LC).[3]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Wilson & Reeder (2005) listar fem arter i släktet.[3][4]

  • Echymipera kalubu är en av de mindre arterna i släktet. Den förekommer över hela Nya Guinea och på flera öar i närheten. Arten är inte sällsynt.
  • Echymipera rufescens är den största taggpunggrävlingen. Den lever på Nya Guinea och på Kap Yorkhalvön och är på så sätt den enda arten som även förekommer i Australien. Arten hittades 1932 för första gången i Australien men var sedan försvunnen i flera år innan den åter iakttogs 1970. Numera är flera fynd från norra Queensland kända. Beståndet är jämförelsevis stort.
  • Echymipera clara finns på norra Nya Guinea samt på ön Yapen. Med en vikt på omkring 1700 gram är arten medelstor.
  • Echymipera echinista lever i ett mindre område i centrala Nya Guinea. Nästan ingenting är känt om arten.
  • Echymipera davidi förekommer på en liten ö (Kiriwina) som tillhör Trobriandöarna öster om Nya Guinea. Även denna art är dåligt utforskad.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 20 januari 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) s.77/78
  2. ^ [a b] M. Hart (11 augusti 2012). ”long-nosed echymipera” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Echymipera_rufescens.html. Läst 24 mars 2013. 
  3. ^ [a b] Echymipera på IUCN:s rödlista, läst 24 mars 2013.
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Echymipera (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]