Tapakuler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tapakuler
Ögontapakulo (Acropternis orthonyx)
Ögontapakulo (Acropternis orthonyx)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Underordning Tyranni
Familj Tapakuler (men se text)
Rhinocryptidae
Wetmore, 1930
Släkten
Synonymer
  • Sångsmygar
  • Ralltrastar
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tapakuler (Rhinocryptidae) är en familj med små suboscina tättingar som främst förekommer i Sydamerika där den största mångfalden finns i Anderna. Tre arter: Chocótapakulo (Scytalopus chocoensis), tacarcunatapakulo (Scytalopus panamensis) och gråvattrad tapakulo (Scytalopus argentifrons) förekommer i södra Centralamerika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tapakulerna är små till medelstora fåglar, med en längd mellan 10–24 cm. De är markbundna fåglar och dåliga flygare som har korta vingar. Istället har de kraftfulla ben som är väl anpassade till deras biotop som består av gräsmark eller skogens undervegetation. Stjärten är uppåtriktad och pekar mot huvudet. Merparten av arterna är små svarta eller bruna fåglar men det finns även några större och mer färggranna arterna. De uppmärksammas främst genom sina läten och arterna inom släktet Scytalopus identifieras utifrån läten.

De har en spetsig näbb och lever av insekter, frön och andra mjuka växtdelar, och skrapar upp föda från marken likt vissa hönsfåglar som fasaner. De flesta arter lägger två ägg på en skyddad plats som en jordhåla, en trädhåla eller ett sfäriskt rede.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Vissa arter av tapakulerna har mycket lokala utbredningsområden och eftersom de är dåliga flygare så kan de lätt isoleras i mindre populationer vilket leder till fragmentarisering. BirdLife International kategoriserade 2007 de två arterna Bahiatapakulo (Eleoscytalopus psychopompus) och Bahiaborstpanna (Merulaxis stresemanni) som akut hotade (CR), de tre arterna kärrtapakulo (Scytalopus iraiensis), Scytalopus rodriguezi och Ecuadortapakulo (Scytalopus robbinsi) som starkt hotad (EN) och tacarcunatapakulo (Scytalopus panamensis) som sårbar (VU). De två akut hotade arterna förekommer enbart i Atlantskog i östra Brasilien, och återfanns efter lång tid utan observationer då de befarades vara utdöda.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tapakulerna placeras traditionellt i den distinkta familjen Rhinocryptidae och så behandlas gruppen fortfarande av Clements et al. 2010.[1] Molekylära studier indikerar dock att en stor del av tapakulerna kanske bäst borde beskrivas som en tribus eller en underfamilj inom familjen myrtrastar (Formicariidae), däribland typarten grå gallito (Rhinocrypta lanceolata) och släktena Pteroptochos, Scytalopus och Liosceles.[2][3] Det som fått genomslag i Clements et al. 2010 är att släktet Melanopareia flyttas till den egna familjen månbröst (Melanopareiidae) och det finns också förslag att andra släkten kanske borde flyttas till detta släkte, och då främst Teledromas.[1][2]

Artgränserna inom släktet Scytalopus är bland de mest komplexa problemen inom neotropisk ornitologi. De har mycket kryptiska fjäderdräkter och identifiering utifrån visuella karaktärer är ofta omöjligt. Studier av läten och DNA behövs oftast för att utröna en specifik populations taxonomiska status. Flera nya arter för vetenskapen har beskrivit under 2000-talet, däribland Scytalopus stilesi och Scytalopus rodriguezi från Colombia, som ännu inte fått några officiella svenska trivialnamn. I Brasilien finns det också ett antal nyligen beskrivna arter och det råder stor osäkerhet kring användandet av det vetenskapliga namnet Scytalopus speluncae.

Utöver detta finns det ett antal kända arter som fortfarande inte beskrivits taxonomiskt, som exempelvis de två peruanska taxonen som än så länge kallas "Apurimac Tapaculo" och "Millpo Tapaculo", medan andra redan beskrivna taxon kanske omfattar flera arter. Den bästa illustrationen av osäkerheten kring detta släkte är att det bara fanns 10 beskrivna arter 1970 och att den siffran idag är fyra gånger så hög.[4]

Släkten och arter[redigera | redigera wikitext]

Grå gallito (Rhinocrypta lanceolata). Familjens typart.

Enligt Clements et al. 2010.[1]

Taxa som tidigare fördes till familjen[redigera | redigera wikitext]

Familj Melanopareiidae (månbröst)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Clements et al. 2010
  2. ^ [a b] Irestedt et al., 2002
  3. ^ Rice, 2005a,b
  4. ^ Krabbe & Schulenberg, 2003

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-01-29
  • Correa Rueda, Alejandro and Mpodozis, Jorge.(2008).Speciation of Chilean Rhinocryptidae (Avian) based on their behaviour. Nature Precedings.<http://dx.doi.org/10.1038/npre.2008.1597.2>
  • Correa Rueda, Alejandro; Mpodozis, Jorge and Sallaberry, Michel.(2008). Differences of morphological and ecological characters among lineages of Chilean Rhinocryptidae in relation an sister lineage of Furnariidae. Available from Nature Precedings <http://dx.doi.org/10.1038/npre.2008.1606.2>.
  • Irestedt, Martin; Fjeldså, Jon; Johansson, Ulf S. & Ericson, Per G.P. (2002): Systematic relationships and biogeography of the tracheophone suboscines (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(3): 499–512. doi:10.1016/S1055-7903(02)00034-9 (HTML sammanfattning)
  • Krabbe, N, and Schulenberg, T. (2003). Family Rhinocryptidae (Tapaculos). pp. 748–787 in: del Hoyo, J., Elliott, A., and Christie, D. eds. (2003). Handbook of Birds of the World. Vol. 8. Broadbills to Tapaculos. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-50-4
  • Maurício, G, (2005). Taxonomy of the southern population in the Scytalopus speluncae group, with the description of a new species and remarks on the systematics and biogeography of the complex (Passeriformes: Rhinocryptidae). Ararajuba. 13(1): 7-28.
  • Raposo, M., Stopiglia, R., Loskit, V., and Kirwin, G. (2006). The correct use of the name Scytalopus speluncae (Ménétriés, 1835), and the description of a new species of Brazilian tapaculo (Aves: Passeriformers: Rhinocryptidae). Zootaxa 1271: 37-56.
  • Rice, Nathan H. (2005a): Phylogenetic relationships of antpitta genera (Passeriformes: Formicariidae). Auk 122(2): 673-683. [Engelsk text med spansk sammanfattning] DOI:10.1642/0004-8038(2005)122[0673:PROAGP]2.0.CO;2 PDF fulltext
  • Rice, Nathan H. (2005b): Further Evidence for Paraphyly of the Formicariidae (Passeriformes). Condor 107(4): 910-915. [Engelsk text med spansk sammanfattning] doi:10.1650/7696.1 PDF fulltext
  • Status of the members of Rhinocryptidae BirdLife International (2007).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]