Taslima Nasrin
Taslima Nasrin, född 25 augusti 1962 i Mymensingh, är en bangladeshisk författare.
Hon har gjort sig känd för sitt arbete för jämställdhet och flera av hennes böcker har kommit att handla om förtrycket av religiösa minoriteter i länder dominerade av islam. Om detta ämne skrev hon även i ett flertal tidningsartiklar 1993, vilket retade upp fundamentalistiska muslimer, som genom en fatwa krävde att hon skulle avrättas. På grund av detta har hon flera gånger hotats av fundamentalister, och har tvingats leva i exil sedan 1994. Under den här tiden har hon bland annat bott i Stockholm, efter att ha skrivit boken Lajja. Nasrin har på senare tid varit bosatt i Indien, där hon fortfarande hotats av fundamentalister. Dessa fördömer alltjämt hennes författarskap och under 2007 fick hon flyttas med poliseskort ett flertal gånger och i mars 2008 flydde hon återigen till Europa.[1]
Böcker i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1992: Oporpokkho
- 1992: Shodh
- 1993: Nimontron
- 1993: Phera
- 1993: Lajja (sv. övers. Lajja - Skammen: en dokumentärroman, 1994)
- 1994: Bhromor Koio Gia
- 2002: Forashi Premik
Utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1994: Sacharovpriset
- 1994: Tucholskypriset
- 1995: Monismanienpriset
- 2004: UNESCO-Madanjeet Singh Prize for the Promotion of Tolerance and Non-Violence
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges radio, 19/3 2008
