Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin
7th Earl of Elgin by Anton Graff around 1788.jpg
Född20 juli 1766[1][2][3]
Fife, Storbritannien
Död14 november 1841 ​eller ​17 november 1841[4]
Paris
MedborgarskapFörenade kungariket Storbritannien och Irland, Kungariket Storbritannien och Storbritannien
Utbildad vidSaint Andrews-universitetet
Westminster School
Universitetet i Paris
Harrow School Arbcom ru editing.svg
SysselsättningDiplomat
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset
Storbritanniens ambassadör i Preussen (1795–1799)[5]
Förenade kungarikets ambassadör till Turkiet (1799–1803)[5]
Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Osmanska riket (1801–1803)
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[5]
Politiskt parti
Tories
MakaMary Bruce, grevinna av Elgin
(g. 1799–)[6][7]
Elizabeth Oswald
(g. 1810–)[6][7]
BarnLady Mary Bruce[8]
Lady Frances Bruce[8]
George Bruce, Lord Bruce (f. 1800)[8]
Lady Matilda Harriet Bruce (f. 1802)[8]
Lady Lucy Bruce (f. 1806)[8]
James Bruce, 8:e earl av Elgin (f. 1811)[6]
Robert Bruce (f. 1813)[8]
Frederick Wright-Bruce (f. 1814)[8]
Augusta Stanley (f. 1822)[6]
Lady Charlotte Bruce (f. 1823)[8][6]
Thomas Charles Bruce (f. 1825)[8]
FöräldrarCharles Bruce, 5:e earl av Elgin[6]
Martha Bruce, grevinna av Elgin och Kincardine[6]
Namnteckning
Signatur Thomas Bruce, 7. Earl of Elgin.PNG
Heraldiskt vapen
Arms of Bruce, Earl of Elgin.svg
Redigera Wikidata

Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin och 11:e earl av Kincardine (Elgin i Moray i Skottland respektive Kincardine i Aberdeenshire i Skottland), född 20 juli 1766 i Broomhall, Fife, död 14 november 1841 i Paris, Frankrike, var en brittisk (skotsk) adelsman och diplomat, känd för bortförandet av marmorskulpturer från Parthenon i Aten - på engelska kallade the Elgin Marbles. Han var far till James Bruce, 8:e earl av Elgin.

Elgin Marbles i British Museum.

Elgin var ambassadör i det osmanska riket mellan 1799 och 1803. Han var mycket intresserad av antikviteter och chockerades av de styrande turkarnas ointresse inför skulpturernas förfall. Hans motiv att flytta dem, var att bevara dem, men hans arbetare orsakade stor skada. Även på den tiden var hans handlingar kontroversiella. Elgin la ut enorma belopp, som han aldrig återfick, på att skeppa dem till Storbritannien.

Elgins tid i Mindre Asien hade kantats av personlig olycka. Han hade förlorat näsan under ett utbrott av "pest" vilket hade gjort honom ännu mindre tilldragande för sin unga fru än tidigare. På hemfärden, genom Frankrike, tillfångatogs earlen och några i hans sällskap som krigsfångar (krig hade utbrutit sedan de gav sig av hemåt) och kvarhölls i flera månader. De behandlades väl, men lady Elgin fick resa hem utan sin make och inledde en kärleksaffär med en av sina följeslagare. Då Elgin återvände till Storbritannien och inte kunde få British Museum att betala det han krävde för marmorstatyerna, stämde han hustruns älskare på ett högt belopp. Därefter gifte han om sig med en ännu yngre kvinna och bosatte sig på kontinenten. Marmorkonsten ställdes ut och köptes senare av nationen 1816.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Thomas-Bruce-7th-earl-of-Elgintopic/Britannica-Online, omnämnd som: Thomas Bruce, 7th earl of Elgin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6xh0b1z, omnämnd som: Thomas Bruce, 7th Earl of Elgin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p2839.htm#i28388, omnämnd som: General Thomas Bruce, 11th Earl of Kincardine, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 27 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] The Peerage person-ID: p2839.htm#i28388, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e f g h i] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]