Thomas Lyrevik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Karl Thomas Lyrevik, född 22 juli 1955, är en tidigare ämbetsman och socialdemokratisk statssekreterare.

Lyrevik har en högskoleexamen i nationalekonomi från Stockholms universitet och var 1986-1992 tjänsteman på Finansdepartementet, Statsrådsberedningen och Sveriges Radio AB. Han var departementsråd på Finansdepartementet när han 1994 utsågs till statssekreterare på Kulturdepartementet (1994-1996). Åren 1997-2002 var Lyrevik VD för Riksteatern. Under sin tid som chef på Riksteatern orsakade han den s.k. Ahlenius-affären när han läste in ett meddelande på generaldirektör Inga-Britt Ahlenius telesvarare, där han uppgav sig vara landets finansminister Bosse Ringholm. [1][2] Han har även blivit uppmärksammad för att som chef för Riksteatern ha varit ytterst ansvarig för Lars Noréns teaterpjäs, 7:3 som blev mest känd genom att en av deltagarna, nazisten Tony Olsson, som var på permission från fängelset för att deltaga i repetitionerna, avvek och deltog i Malexandermorden, där två polismän sköts till döds. [3][4]

Han har tillsammans med sin maka Anna Lyrevik publicerat barn- och ungdomsböckerna Nora från Ingenstans (Bokförlaget Opal 2004), När vi sa farväl till Niklas (Natur & Kultur 2005) och När vi kom till paradiset (Natur & Kultur 2009). I december 2018 gav Lyrevik ut Den kungliga kleptokratin[5] på Bokförlaget Korpen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Teaterchefen lurade hela Sverige” (på sv-SE). http://wwwb.aftonbladet.se/nyheter/9909/27/falsk.html. Läst 20 mars 2019. 
  2. ^ ”Busringaren Lyrevik: Jag är väldigt ledsen” (på sv-SE). http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/20/lyrevik.html. Läst 20 mars 2019. 
  3. ^ ”Lyrevik lämnar Riksteatern” (på sv-SE). http://www.kristianstadsbladet.se/noje/lyrevik-lamnar-riksteatern/. Läst 20 mars 2019. 
  4. ^ ”Poliserna sköts när de följde efter de tre bankrånarna” (på sv-SE). https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/On8OQ3/poliserna-skots-nar-de-foljde-efter-de-tre-bankranarna. Läst 20 mars 2019. 
  5. ^ ”Bokförlaget Korpen” (på sv-SE). http://bokforlagetkorpen.se/wp/?p=3875. Läst 19 december 2018.