Hoppa till innehållet

Inga-Britt Ahlenius

Från Wikipedia
Inga-Britt Ahlenius
Inga-Britt Ahlenius
Inga-Britt Ahlenius januari 2011.
FöddInga-Britt Monica Stigsdotter Grigholm
19 april 1939 (85 år)
Karlstad
NationalitetSvensk
Alma materHandelshögskolan i Stockholm
År som aktiv1965–
Känd förchef för Riksrevisionsverket 1993–2003, undergeneralsekreterare för FN:s internrevision OIOS 2005–2010

Inga-Britt Monica Stigsdotter Ahlenius, född Grigholm den 19 april 1939[1] i Karlstad, är en svensk ämbetsman. Hon har tjänstgjort på Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Förenta nationerna samt ingick i den utredning vars rapport ledde till EU-kommissionen Santers avgång 1999.

Ahlenius tog civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm.[förtydliga]

Ahlenius första anställning var på Handelsbanken.

Hon var anställd vid Finansdepartementet från 1975 och var åren 1987–1993 departementets budgetchef.[2]

Generaldirektör för Riksrevisionsverket 1993–2003

[redigera | redigera wikitext]

Därefter var hon generaldirektör och chef för Riksrevisionsverket 1993–2003. Hon bidrog verksamt till att riksrevisionen överflyttades till att lyda under riksdagen i stället för som tidigare under regeringen.[3]

Ahlenius ingick i den utredning som tillsattes av Europaparlamentet och som undersökte misstankar om korruption och nepotism inom Europeiska kommissionen. Utredningens rapport ledde till att kommissionen Santer tvingades avgå år 1999.

I samband med att hennes förordnande som generaldirektör för Riksrevisionsverket gick ut blottlades en kontrovers mellan Ahlenius och finansministern Bosse Ringholm.

Chef för revisionsmyndigheten i Kosovo

[redigera | redigera wikitext]

Efter att förordnandet som generaldirektör gått ut blev Ahlenius chef och ansvarig för den nya revisionsmyndigheten i Kosovo under FN:s administration den 1 november 2003 vilket fortgick under ett års tid.[4]

Undergeneralsekreterare för FN:s internrevision

[redigera | redigera wikitext]

I april 2005 utnämndes hon till undergeneralsekreterare för FN:s internrevision OIOS (Office of Internal Oversight Services), FN:s tredje högsta ämbete. Svensk press noterade då att Ahlenius inte blev nominerad till tjänsten av Sverige utan av USA och sedermera godkänd av FN:s generalförsamling.[5]

Då hon avgick från posten i juli 2010 efter fullgjorda fem år skrev hon en intern promemoria som riktade skarp kritik mot FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, vilket läcktes.[6] Det blev mycket uppmärksammat. Internt kallades hon "Ms Fearless".[7]

Hon skrev boken Mr Chance, där titeln är en ironisk allusion till filmkomedin Välkommen Mr. Chance med Peter Sellers i huvudrollen.

Övriga uppdrag

[redigera | redigera wikitext]

Ahlenius har varit styrelseledamot i Auditing Standards Committee of the International Organization of Supreme Audit Institutions (INTOSAI) och Governing Board of the European Organization for Supreme Audit Institutions (EUROSAI). Ahlenius är sedan 1993 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Hon är hedersdoktor vid Lunds universitet och sedan 2005 vid Kungliga Tekniska högskolan. Sedan våren 2013 innehar hon en gästprofessur vid Handelshögskolan i Göteborg.[8].

Media (intervjuer etc)

[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 2006 var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1.[9]

Den 11 november 2010 intervjuades hon i Gomorron Sverige i SVT 1 och uttalade bland annat, att korruptionen är mycket mer utbredd i Sverige än vad som är allmänt känt. Det gäller framför allt den "mjuka korruptionen", där toppviktiga befattningar och andra omotiverade favörer utdelas inom vänskapskretsen.[7]

I en intervju 2015 med anledning av korruptionsärendet i FIFA 2015 föreslog Ahlenius att man vid utredningen skulle bortse från oskuldspresumtionen och att de anklagade skulle bevisa sin oskuld.[10]

Idag (2022) är Ahlenius kolumnist på Svenska Dagbladet och medverkar i podden Veckopanelen hos Kvartal.

Ahlenius är dotter till fögderidirektör Stig-Olof Grigholm och Inga Montan.[2] Hon har varit gift med chefredaktören Karl Ahlenius.[14]

  1. ^ Ratsit.se. Läst den 30 augusti 2015.
  2. ^ [a b] Ahlenius, Inga-Britt i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988)
  3. ^ Kultje, Åsa. ”Inga-Britt Ahlenius ny gästprofessor på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet”. Göteborgs universitet. http://handels.gu.se/om_handelshogskolan/press/pressmeddelanden/nyheter-detalj//inga-britt-ahlenius-ny-gastprofessor-pa-handelshogskolan-vid-goteborgs-universitet.cid1115155. Läst 6 september 2019. 
  4. ^ TT (Tidningarnas Telegrambyrå) (Publicerad den 17 juli 2003). ”Inga-Britt Ahlenius blir riksrevisor i Kosovo”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/inga-britt-ahlenius-blir-riksrevisor-i-kosovo/. Läst 30 augusti 2015. 
  5. ^ USA föreslår Ahlenius till FN-revisionen Arkiverad 27 augusti 2005 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges Radio, 21 april 2005.
  6. ^ ”Swedish diplomat blasts UN chief Ban Ki-moon” Arkiverad 16 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine., The Swedish Wire, 22 juli 2010.
  7. ^ [a b] ”Årets ryggrad inte rädd för någon”. Arkiverad från originalet den 6 september 2019. https://web.archive.org/web/20190906073602/https://www.va.se/nyheter/2012/03/06/arets-ryggrad-inte-radd-for-nagon/. Läst 15 augusti 2023.  Veckans Affärer, 6 mars 2012.
  8. ^ Inga-Britt Ahlenius ny gästprofessor på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet Arkiverad 6 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine. på handels.gu.se
  9. ^ ”Inga-Britt Ahlenius - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/364602?programid=2071. Läst 16 mars 2017. 
  10. ^ "Dom ska bevisa för den nya ledaren att [de] är oskyldiga och inte har nånting att göra med det fiffel som ett antal ledamöter ju redan är åtalade för.", "Vad krävs för att få bukt med korruptionen inom FIFA?", P1-morgon kl 09:15, Sveriges radio, 4 juni 2015. Hämtad den 4 juni 2015.
  11. ^ ”Värmländska Inga-Britt Ahlenius Årets republikan”. Värmlands Folkblad. 15 april 2013. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307011356/http://www.vf.se/nyheter/karlstad/varmlandska-ingabritt-ahlenius-arets-republikan. Läst 23 juni 2013. 
  12. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 april 2014. https://web.archive.org/web/20140416180349/http://repf.se/nyheter/ingabritt-ahlenius-ar-arets-republikan-4259887. Läst 13 april 2013. 
  13. ^ ”Regeringen tilldelar sju personer regeringens medalj”. Regeringskansliet. Regeringen och Regeringskansliet. 21 november 2024. Arkiverad från originalet den 22 november 2024. https://web.archive.org/web/20241122195439/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/11/regeringen-tilldelar-sju-personer-regeringens-medalj/. Läst 22 november 2024. 
  14. ^ ”Karl Ahlenius - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 9 september 2015. http://www.dn.se/arkiv/familj/karl-ahlenius/. Läst 25 juli 2017.   [inloggning kan krävas]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]