Burtonsiska

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tjocknäbbad fink)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Burtonsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Thick-billed Seedeater.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtBurtonsiska
C. burtoni
Vetenskapligt namn
§ Crithagra burtoni
Auktor(Gray, 1862)
Synonymer
Tjocknäbbad fink
Serinus burtoni
CrithagraBurtoniKeulemans.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Burtonsiska[2] (Crithagra burtoni) är en afrikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Burtonsiskan är en stor (15-16 cm) och mörk siska med en diagnostisk mycket stor, rosavit näbb, brunsvart ansikte och brunaktigt bröst. Den har också varierande vitt på pannan. Till skillnad från den liknande kipengeresiskan har denna brun (inte vit) strupe, två vita vingband och mindre strimmig undersida.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer lokalt i spridda delar av Centralafrika i höglänta områden vid skogskanter och närliggande jordbruksmark och snår. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[4]

Burtonsiskan och kipengeresiskan (Crithagra melanochroa) har tidigare behandlats som en och samma art, men de skiljer sig både lätesmässigt och morfologiskt.[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Burtonsiskan lever huvudsakligen av frön, till exempel från korsörten Senecio montuosum, Nuxia-arter och Gnidia. Den intar även frukt från Mussanga och Trema samt mogna och omogna Rubus-bär. Den är oftast ganska långsamt och tillbakadragen när den födosöker och undgår därför ofta upptäckt.[5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar monogamt juni till december, men även februari till maj. Det skålformade boet av lav, gräs, kvistar och växtfibrer placeras två till åtta meter över marken i en buske, klängväxt eller i en klumo av bambulöv. Den lägger två ägg som ruvas av båda föräldrar.[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Den beskrivs som vanlig, men ses sällan i några större antal.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Lady Isabel Burton (född Arundel, 1831-1896), fru till brittiska upptäcktsresande Sir Richard Francis Burton.[7] Arten har tidigare på svenska kallats tjocknäbbad fink.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra burtoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi :  10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ [a b c] Clement, P. (2018). Thick-billed Seedeater (Crithagra burtoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61321 15 april 2018).
  6. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.