Tour de France 2015

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tour de France 2015
Tour de France — CII
Etappöversikt för 2015 års upplaga.
Etappöversikt för 2015 års upplaga.
Evenemangsfakta
Datum426 juli 2015
DisciplinLandsvägscykling
TävlingstypEtapptävling
Etapper21
Distans3 360,3 km
Antal lag22 (17 UCI World Tour-lag)
Deltagande198 tävlande (160 fullföljde tävlingen)
Segrande tid84:46.14
Podiumplaceringar
Gul Förstaplats Chris Froome (GBR)
Team Sky
No image.svg Andraplats Nairo Quintana (COL)
Movistar Team
No image.svg Tredjeplats Alejandro Valverde (ESP)
Movistar Team
Priser och utmärkelser
Grön Poängpris Peter Sagan (SVK)
Tinkoff–Saxo
Polkadot Bergspris Chris Froome (GBR)
Team Sky
Vit Ungdomspris Nairo Quintana (COL)
Movistar Team
Yellow number LagprisSpanien Movistar Team
Kombativitetspris Romain Bardet (FRA)
AG2R La Mondiale
← Föregående Serie Följande →
2014 2016

Tour de France 2015 var den 102:a upplagan av cykeltävlingen Tour de France. Tävlingen startade den 4 juli i Utrecht, och avslutades den 26 juli i Paris. Det var den sjätte gången Touren besökte Nederländerna, där de två första etapperna kördes.[1] Tävlingen tog sig sedan till Belgien, där etapp 3 och starten av etapp 4 arrangerades.

Tävlingen vanns av britten Chris Froome.

Deltagande lag[redigera | redigera wikitext]

Alla 17 UCI World Tour-lag blev inbjudna och var förpliktigade att delta i tävlingen. Fem pro-kontinentallag blev inbjudna till tävlingen. Bokstäverna inom parenteser avser lagens UCI-kod.

UCI World Tour-lag
UCI Pro-kontinentallag

Förhandsfavoriter[redigera | redigera wikitext]

Inför tävlingens start var många experter överens om att fyra cyklister var klara favoriter att vinna tävlingen. Dessa fyra cyklister var fjolårssegraren Vincenzo Nibali, Alberto Contador som vann Touren 2007 och 2009 och som dessutom hade vunnit Giro d'Italia tidigare under 2015, 2013 års vinnare Chris Froome och Nairo Quintana som vann 2014 års Giro d'Italia. Utmanare ansågs vara bland andra vara Thibaut Pinot, Tejay van Garderen, Romain Bardet och Joaquim Rodríguez.[2][3][4][5]

Många av världens bästa spurtare sågs på förhand som favoriter till den gröna poängtröjan. En av dessa var Mark Cavendish, som tidigare vunnit 25 etapper i Tour de France. En annan favorit till poängtävlingen var slovaken Peter Sagan som vann loppets poängtävling 2012, 2013 och 2014. Andra utmanare i spurterna ansågs vara John Degenkolb, André Greipel, Alexander Kristoff och Nacer Bouhanni.[6] Marcel Kittel, som föregående år vann fyra etapper i loppet, meddelade i slutet av juni att han inte hade blivit uttagen i Team Giant-Alpecins trupp till tävlingen.[7]

Etapper[redigera | redigera wikitext]

Bansträckningen presenterades den 22 oktober 2014.[8] De två första etapperna av 2015 års Tour de France kördes i Nederländerna, där tävlingen startade med ett tempolopp för första gången sedan 2012. Etapp 3 avgjordes i Belgien, innan tävlingen under den fjärde etappen tog sig till Frankrike där resterande etapper kördes.

Lista över etapperna
Etapp Datum Start Mål Distans Typ Vinnare
1 4 juli Utrecht 13,8 km History.gif Tempoetapp  Rohan Dennis (AUS)
2 5 juli Utrecht Neeltje Jans 166 km Plainstage.svg Flack etapp  André Greipel (GER)
3 6 juli Antwerpen Huy 159,5 km Mediummountainstage.svg Kuperat  Joaquím Rodríguez (ESP)
4 7 juli Seraing Cambrai 223,5 km Plainstage.svg Flack etapp (med pavéavsnitt)  Tony Martin (GER)
5 8 juli Arras Amiens 189,5 km Plainstage.svg Flack etapp  André Greipel (GER)
6 9 juli Abbeville Le Havre 191,5 km Plainstage.svg Flack etapp  Zdeněk Štybar (CZE)
7 10 juli Livarot Fougeres 190,5 km Plainstage.svg Flack etapp  Mark Cavendish (GBR)
8 11 juli Rennes Mûr-de-Bretagne 181,5 km Mediummountainstage.svg Kuperat  Alexis Vuillermoz (FRA)
9 12 juli Vannes Plumelec 28 km History.gif Lagtempoetapp  BMC Racing Team (USA)
13 juli Vilodag
10 14 juli Tarbes La Pierre Saint Martin 167 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Chris Froome (GBR)
11 15 juli Pau Cauterets 188 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Rafał Majka (POL)
12 16 juli Lannemezan Plateau de Beille 195 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Joaquim Rodríguez (ESP)
13 17 juli Muret Rodez 198,5 km Mediummountainstage.svg Kuperat  Greg Van Avermaet (BEL)
14 18 juli Rodez Mende 178,5 km Mediummountainstage.svg Kuperat  Steve Cummings (GBR)
15 19 juli Mende Valence 183 km Mediummountainstage.svg Kuperat  André Greipel (GER)
16 20 juli Bourg-de-Péage Gap 201 km Mediummountainstage.svg Kuperat  Rubén Plaza (ESP)
21 juli Vilodag
17 22 juli Digne-les-Bains Pra Loup 161 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Simon Geschke (GER)
18 23 juli Gap Saint-Jean-de-Maurienne 186,5 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Romain Bardet (FRA)
19 24 juli Saint-Jean-de-Maurienne La Toussuire 138 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Vincenzo Nibali (ITA)
20 25 juli Modane Alpe d'Huez 110,5 km Mountainstage.svg Bergsetapp  Thibaut Pinot (FRA)
21 26 juli Sèvres Paris 109,5 km Plainstage.svg Flack etapp  André Greipel (GER)

Händelseförlopp[redigera | redigera wikitext]

Cyklisterna på startlinjen i Antwerpen inför den tredje etappen.

Rohan Dennis vann den inledande tempoetappen med en medelhastighet av 55,446 km/h, den snabbaste snitthastigheten någonsin i ett tempolopp i Tour de France.[9] Australiensaren blev därmed den första som fick ikläda sig den gula ledartröjan under tävlingen. Under den andra etappen spelade kraftiga kantvindar en stor roll. Klungan splittrades och stora favoriter som Nairo Quintana och Vincenzo Nibali tappade knappt en och en halv minut på etappsegraren André Greipel. Schweizaren Fabian Cancellara tog över ledartröjan.[10] Den tredje etappen vanns av Joaquím Rodríguez medan Chris Froome tog över ledartröjan.

Den fjärde etappen innehöll sju kullerstenssektioner, men trots detta lyckades inte klassikerspecialisterna köra ifrån huvudklungan. Tony Martin vann etappen efter en sen soloattack, och tog i och med segern över totalledningen i tävlingen. Majoriteten av huvudfavoriterna för totaltävlingen slutade i en grupp som gick i mål tre sekunder efter Martin.[11] Den femte etappen vanns av André Greipel, innan tjecken Zdeněk Štybar vann etapp sex. Totalledaren Tony Martin vurpade i avslutningen av etappen och tvingades bryta, vilket innebar att Chris Froome återigen tog över totalledningen.[12]

Den sjunde etappen vanns av Mark Cavendish, som därmed tog sin 26:e etappseger i Tour de France.[13] Den första franska segern i tävlingen kom under den åttonde etappen till Mûr-de-Bretagne. Alexis Vuillermoz attackerade med knappa kilometern kvar till målet och vann fem sekunder före irländaren Dan Martin.[14] Etapp 9 var en 28 km lång lagtempoetapp som vanns av BMC Racing Team 0,62 sekunder före Team Sky.[15]

Efter vilodagen vanns den första bergsetappen av Chris Froome, en minut före lagkamraten Richie Porte och Nairo Quintana. Britten drygade därmed ut sin totalledning till nästan tre minuter före amerikanen Tejay van Garderen.[16] Rafał Majka vann etapp 11, innan Joaquím Rodríguez tog sin andra etappseger i tävlingen när han vann etapp 12.[17][18] Greg Van Avermaet vann den trettonde etappen före Peter Sagan, innan Steve Cummings överraskande tog hem etapp 14 efter en lång utbrytning.[19] André Greipel tog sin tredje etappseger i loppet genom att spurta hem etapp 15 från en reducerad klunga, före John Degenkolb och Alexander Kristoff.[20] Rubén Plaza vann etapp 16 med målgång i Gap. Tvåa på etappen blev Peter Sagan, som därmed tog sin femte andraplats i tävlingen.[21] Därefter väntade den andra vilodagen i Gap.

Simon Geschke vann den första av fyra bergsetapper i Alperna en dryg halvminut före Andrew Talansky. Under etappen tvingades Tejay van Garderen, som vid tillfället låg trea totalt, bryta loppet på grund av sjukdom.[22] Alberto Contador kraschade under etappen under en utförsåkning, och tappade över två minuter på totalledaren Chris Froome. Etapp 18 vanns av Romain Bardet, efter att fransmannen attackerat från utbrytargruppen nära toppen till Col du Glandon.[23] Fjolårssegraren Vincenzo Nibali vann etapp 19 efter en lång soloutbrytning, vilket förde italienaren upp till fjärde plats i sammandraget. Tvåa på etappen blev Nairo Quintana som plockade in en halv minut på totalledaren Froome.[24] Det blev ytterligare en fransk etappseger under etapp 20 när Thibaut Pinot var först upp på toppen på prestigefyllda Alpe d'Huez. Totaltvåan Nairo Quintana attackerade Chris Froome ett antal gånger under etappen och lyckades till slut distansera britten med en minut och 20 sekunder. Colombianen slutade tvåa på etappen men avståndet till Froome var inte tillräckligt för att passera britten i sammandraget, utan Froome behöll ledningen inför den avslutande etappen till Paris.[25] André Greipel vann den sista etappen före Bryan Coquard, och blev därmed den segerrikaste i tävlingen med fyra etappsegrar.

Chris Froome vann tävlingen för andra gången i sin karriär, en minut och tolv sekunder före Nairo Quintana. Trea slutade Quintanas lagkamrat Alejandro Valverde. Froome vann även bergspristävlingen, vilket innebar att samma cyklist vann totaltävlingen och bergspristävlingen för första gången sedan 1970.[26] Peter Sagan segrade i poängtävlingen för fjärde året i rad trots att han inte vann en enda etapp, medan Nairo Quintana överlägset tog hem ungdomstävlingen. Movistar Team vann lagtävlingen med nästan en timmas marginal, och Romain Bardet utsågs till tävlingens mest offensive cyklist.[27]

Tröjutveckling[redigera | redigera wikitext]

Etapp Vinnare Totaltävlingen
Jersey yellow.svg
Poängtävlingen
Jersey green.svg
Bergspristävlingen
Jersey polkadot.svg
Ungdomstävlingen
Jersey white.svg
Lagtävlingen
Jersey yellow number.svg
Mest offensive cyklist
Jersey red number.svg
1 Rohan Dennis Rohan Dennis Rohan Dennis Inget pris Rohan Dennis Team LottoNL-Jumbo Inget pris
2 André Greipel Fabian Cancellara André Greipel Tom Dumoulin BMC Racing Team Michał Kwiatkowski
3 Joaquím Rodríguez Chris Froome Joaquím Rodríguez Peter Sagan Jan Bárta
4 Tony Martin Tony Martin Vincenzo Nibali
5 André Greipel Michael Matthews
6 Zdeněk Štybar Daniel Teklehaimanot Perrig Quéméneur
7 Mark Cavendish Chris Froome Anthony Delaplace
8 Alexis Vuillermoz Peter Sagan Bartosz Huzarski
9 BMC Racing Team Inget pris
10 Chris Froome André Greipel Chris Froome Nairo Quintana Team Sky Kenneth Vanbilsen
11 Rafał Majka Peter Sagan Dan Martin
12 Joaquim Rodríguez Movistar Team Michał Kwiatkowski
13 Greg Van Avermaet Thomas De Gendt
14 Steve Cummings Pierre-Luc Perichon
15 André Greipel Peter Sagan
16 Rubén Plaza Peter Sagan
17 Simon Geschke Simon Geschke
18 Romain Bardet Joaquim Rodríguez Romain Bardet
19 Vincenzo Nibali Romain Bardet Pierre Rolland
20 Thibaut Pinot Chris Froome Alexandre Geniez
21 André Greipel Inget pris
Slutställning Chris Froome Peter Sagan Chris Froome Nairo Quintana Movistar Team Romain Bardet
Noteringar
  • Under etapp två bar Tony Martin den gröna poängtröjan då Rohan Dennis bar den gula ledartröjan. Tom Dumoulin fick av samma anledning under etappen bära den vita ungdomströjan.
  • Ingen cyklist bar under den sjunde etappen den gula ledartröjan eftersom totalledaren Tony Martin inte kom still start på grund av skada.
  • Warren Barguil, som låg tvåa i ungdomstävlingen, fick under den nionde etappen bära den vita ungdomströjan eftersom Peter Sagan bar den gröna poängtröjan.
  • Nairo Quintana fick under den tionde etappen bära den vita ungdomströjan eftersom Peter Sagan bar den gröna poängtröjan.
  • Under etapp 11 och 12 fick Richie Porte bära bergspriströjan eftersom totalledaren Chris Froome bar den gula ledartröjan.
  • Under etapp 13 till 17 fick Joaquim Rodríguez bära bergspriströjan eftersom totalledaren Chris Froome bar den gula ledartröjan.
  • Romain Bardet, som låg trea i bergspristävlingen, bar under den avslutande etappen bergspriströjan, eftersom Chris Froome bar den gula ledartröjan och Nairo Quintana, som låg tvåa i bergspristävlingen, bar den vita ungdomströjan.

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Källa:[28]

Totaltävlingen[redigera | redigera wikitext]

Cyklist Lag Tid
1  Chris Froome (GBR) Gul Polkadot Team Sky 84:46.14
2  Nairo Quintana (COL) Vit Gulnummer Movistar Team + 1.12
3  Alejandro Valverde (ESP) Gulnummer Movistar Team + 5.25
4  Vincenzo Nibali (ITA) Astana + 8.36
5  Alberto Contador (ESP) Tinkoff–Saxo + 9.48
6  Robert Gesink (NED) LottoNL–Jumbo + 10.47
7  Bauke Mollema (NED) Trek Factory Racing + 15.14
8  Mathias Frank (SUI) IAM Cycling + 15.39
9  Romain Bardet (FRA) Rödnummer AG2R La Mondiale + 16.00
10  Pierre Rolland (FRA) Team Europcar + 17.30

Poängtävlingen[redigera | redigera wikitext]

Cyklist Lag Poäng
1  Peter Sagan (SVK) Grön Cannondale–Garmin 432
2  André Greipel (GER) Lotto–Soudal 366
3  John Degenkolb (GER) Team Giant-Alpecin 298

Bergspristävlingen[redigera | redigera wikitext]

Cyklist Lag Poäng
1  Chris Froome (GBR) Gul Polkadot Team Sky 119
2  Nairo Quintana (COL) Vit Gulnummer Movistar Team 108
3  Romain Bardet (FRA) Rödnummer AG2R La Mondiale 90

Ungdomstävlingen[redigera | redigera wikitext]

Cyklist Lag Tid
1  Nairo Quintana (COL) Vit Gulnummer Movistar Team 84:47.26
2  Romain Bardet (FRA) Rödnummer AG2R La Mondiale + 14.48
3  Warren Barguil (FRA) Team Giant-Alpecin + 30.03

Lagtävlingen[redigera | redigera wikitext]

Lag Tid
1 Movistar Team Gulnummer 255:24.24
2 Team Sky + 57.23
3 Tinkoff–Saxo + 1:00.12

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tour de France 2015: Utrecht to host grand départ as la grande boucle returns to Holland for 102nd edition”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/cycling/tour-de-france/10480816/Tour-de-France-2015-Utrecht-to-host-grand-depart-as-la-grande-boucle-returns-to-Holland-for-102nd-edition.html. Läst 28 november 2013. 
  2. ^ ”Tour de France 2015 race preview”. Cyclingnews. http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/preview. Läst 2 juli 2014. 
  3. ^ ”Tour de France 2015: GC Favourites”. cyclingstage.com. http://www.cyclingstage.com/tour-de-france-2015-favourites/favourites-tdf-2015/. Läst 2 juli 2014. 
  4. ^ ”Tour de France: The potential winners”. cyclingquotes.com. http://www.cyclingquotes.com/news/2015_tour_de_france_the_potential_winners/. Läst 2 juli 2014. 
  5. ^ ”2015 Tour de France: Meet the contenders that should make it a classic”. theguardian. http://www.theguardian.com/sport/2015/jun/20/tour-de-france-2015-chris-froome-alberto-contador-nairo-quintana-vincenzo-nibali-cycling. Läst 2 juli 2014. 
  6. ^ ”Who will win the battle of the sprinters at the Tour de France?”. cyclingweekly.co.uk. http://www.cyclingweekly.co.uk/racing/tour-de-france/who-will-win-the-battle-of-the-sprinters-at-the-tour-de-france-video-179315. Läst 2 juli 2014. 
  7. ^ ”Kittel: This is the most difficult time of my career”. cyclingweekly.co.uk. http://www.cyclingweekly.co.uk/racing/tour-de-france/kittel-this-is-the-most-difficult-time-of-my-career-178978. Läst 2 juli 2014. 
  8. ^ ”2015 Tour de France route unveiled”. Cyclingnews. http://www.cyclingnews.com/news/2015-tour-de-france-route-unveiled. Läst 22 oktober 2014. 
  9. ^ ”Tour de France: Dennis sets record speed to claim first maillot jaune in Utrecht”. Cyclingnews. Arkiverad från originalet den 6 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150706052533/http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/stage-1/results. Läst 26 juli 2015. 
  10. ^ ”Greipel strikes in Zealand, Cancellara moves into the lead”. letour.fr. http://www.letour.fr/le-tour/2015/us/stage-2.html. Läst 26 juli 2015. 
  11. ^ ”Tony Martin finally takes the yellow jersey”. letour.fr. http://www.letour.fr/le-tour/2015/us/stage-4/news/flm/tony-martin-finally-takes-the-yellow-jersey.html. Läst 26 juli 2015. 
  12. ^ ”Tour de France: Stybar wins stage 6 on short, punchy hill in Le Havre”. Cyclingnews. http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/stage-6/results. Läst 26 juli 2015. 
  13. ^ ”Cavendish spurtsegrade – Froome tillbaka i gult”. HBL.fi. http://hbl.fi/sport/2015-07-10/762516/cavendish-spurtsegrade-froome-tillbaka-i-gult. Läst 26 juli 2015. [död länk]
  14. ^ ”Första franska segern i touren”. Västerbottens Folkblad. http://www.folkbladet.nu/1491632/forsta-franska-segern-i-touren-2. Läst 26 juli 2015. 
  15. ^ ”Froome behöll ledartröjan efter lagtempot”. yle.fi. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/12/froome-beholl-ledartrojan-efter-lagtempot. Läst 26 juli 2015. 
  16. ^ ”Tour de France: Froome crushes competition in first major summit finish”. Cyclingnews. Arkiverad från originalet den 23 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150723042103/http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/stage-10/results. Läst 26 juli 2015. 
  17. ^ ”Tour de France: Majka goes on solo romp to win in Cauterets”. Cyclingnews. http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/stage-11/results. Läst 26 juli 2015. 
  18. ^ ”Rodriquez vann tolfte etappen”. Västerbottens-Kuriren. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150822172104/http://www.vk.se/1490553/rodriquez-vann-tolfte-etappen. Läst 26 juli 2015. 
  19. ^ ”Kampen bakom Froome går het i Tour de France”. HBL.fi. http://hbl.fi/sport/2015-07-18/763403/kampen-bakom-froome-gar-het-i-tour-de-france. Läst 26 juli 2015. [död länk]
  20. ^ ”Andre Greipel out-kicks John Degenkolb to win stage 15”. Velonews. http://velonews.competitor.com/2015/07/news/andre-greipel-out-kicks-john-degenkolb-to-win-stage-15_378684. Läst 26 juli 2015. 
  21. ^ ”Groundhog Day för Peter Sagan – tvåa igen”. HBL.fi. http://hbl.fi/sport/2015-07-20/763561/groundhog-day-peter-sagan-tvaa-igen. Läst 26 juli 2015. 
  22. ^ ”Tysk vann tourens första alpetapp”. Västerbottens Folkblad. http://www.folkbladet.nu/1494180/tysk-vann-tourens-forsta-alpetapp. Läst 26 juli 2015. 
  23. ^ ”Hemmaseger i Tour de France”. Västerbottens-Kuriren. Arkiverad från originalet den 26 juli 2015. https://archive.is/20150726134403/http://www.vk.se/1494710/hemmaseger-i-tour-de-france. Läst 26 juli 2015. 
  24. ^ ”Nibali etappsegrare på touren”. Västerbottens Folkblad. http://www.folkbladet.nu/1494783/nibali-etappsegrare-pa-touren. Läst 26 juli 2015. 
  25. ^ ”Froome mot segern i touren”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/sport/1.2785522-froome-mot-segern-i-touren. Läst 26 juli 2015. 
  26. ^ ”Tour de France 2015, stage 20: Chris Froome all but secures second Tour title despite losing time to Quintana”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/cycling/tour-de-france/11762513/Tour-de-France-2015-stage-20-live.html. Läst 26 juli 2015. 
  27. ^ ”Chris Froome wins Tour de France 2015”. Cyclingnews. Arkiverad från originalet den 20 september 2014. https://web.archive.org/web/20140920230609/http://www.cyclingnews.com/tour-de-france/stage-21/results. Läst 26 juli 2015. 
  28. ^ ”Jersey wearers after the stage 21”. letour.fr. http://www.letour.fr/le-tour/2015/us/classifications.html. Läst 26 juli 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]