Mindre gulbena

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tringa flavipes)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mindre gulbena
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lesser Yellowlegs.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSnäppor
Scolopacidae
SläkteTringa
ArtMindre gulbena
T. flavipes
Vetenskapligt namn
§ Tringa flavipes
Auktor(Gmelin, 1789)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mindre gulbena[2] (Tringa flavipes) är en medelstor nordamerikansk vadare som tillhör familjen snäppor.[3] Den häckar i Alaska och Kanada. Vintertid flyttar den söderut så långt som södra Sydamerika. I Europa är den en tillfällig men återkommande gäst, med bland annat ett 20-tal fynd i Sverige. Arten är trots namnet och likartat utseende inte närmare släkt med större gulbena. Den minskar i antal men anses globalt ändå livskraftig.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Mindre gulbena med amerikansk skärfläcka (Recurvirostra americana).

Mindre gulbena är med kroppslängden 23–25 cm jämnstor med dammsnäppan och är påtagligt elegant i proportionerna: lång och smal hals, långa ben och långa vingar. Näbben är rak, tunn och svart och benen bjärt gula. Kroppen är gråbrun på ovansidan och vit under, med brunstrimmigt på hals och bröst.[4]

I sitt normala utbredningsområde kan den bara förväxlas med större gulbena, men är påtagligt slankare, näbben är tunnare, rakare, kortare (bara något längre än huvudet) och helmörk.[4] I flykten syns att alla vingpennor är helmörka, där större gulbena är ljusfläckig på armpennor och inre handpennor.[4] I häckningsdräkt är större gulbena i mer utsträckning bandad på flankerna än mindre gulbena, och i juvenil dräkt tydligare streckad på bröstet.[5]

I Europa kan den förväxlas med grönbenan som har likfärgad vit fläck på övergumpen och kan sällsynt ha mattgula ben. Mindre gulbenan skiljer sig dock i proportioner, har kortare ögonbrynsstreck enbart framför ögat, saknar grönbenans mörkare hjässa och näbben är helsvart (grönbenans är tvåfärgad).[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

I flykten hörs den locka med ljusa och klara "tju", ofta enstaka men ibland två till fyra gånger i följd. I tonen ligger den mellan rödbena och dammsnäppa.[4] Större gulbenans lockläte är alltid trestavigt, ljudligare och med sista tonen fallande.[4] Spellätet återges i engelsk litteratur som ett rullande och snabbt upprepat "towidyawid".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Mindre gulbena häckar i norra Nordamerika från Alaska till Québec. Den är en flyttfågel och flyttar vintertid till kusten utmed USA, Mexikanska golfen och Sydamerika. Mindre gulbenan behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Mindre gulbena fotograferad på häckplats i kanandensiska Churchill.

Mindre gulbena i Europa[redigera | redigera wikitext]

Arten uppträder sällsynt i Europa, likt större gulbena på hösten, men är nästan tio gånger vanligare och påträffas mycket längre österut än denna. I särklass flest fynd finns från Azorerna och Storbritannien, i det senare landet långt över 300.[6]

I Sverige har mindre gulbena setts vid 21 tillfällen, senast 2013 och 2020.[7] Förstafyndet gjordes i Kvismaren i Närke 1969.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Trots att de är så lika till utseendet är mindre och större gulbena inte särskilt nära släkt.[8] Mindre gulbenas närmaste släkting är förvånande nog istället den avvikande arten willet (Tringa semipalmata).[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Mindre gulbena häckar i gläntor nära skogstjärnartajga. Boet placeras på marken, oftast på öppna, torra platser. Både hane och hona tar hand om ungarna, men honan tenderar att lämna häckningsområdet innan ungarna kan flyga, medan hanen stannar kvar.[9]

Mindre gulbenans ungar.

Jämfört med större gulbena hittas den i något grundare, mer gräsrika men mindre öppna miljöer. Den födosöker genom att gracilt gå omkring och plocka ryggradslösa djur från vattnet eller marken.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 300 000 och 500 000 individer.[10]

Data från Breeding Bird Survey visar att mindre gulbena minskat med hela 94,9 % de senaste 40 åren.[11] Denna taxering täcker dock långt mindre än hälften av artens utbredningsområde, varför datan inte behöver vara representativ för hela populationens utveckling.[1]

Även i Surinam, kring Bogotá i Colombia och sydvästra Ecuador i Sydamerika samt Saint Martin i Karibien har inventeringar visat att arten minskat mycket kraftigt. Beståndet utmed kusten i Peru verkar dock inte ha förändrats nämnvärt. Enligt IUCNkan inte det uteslutas att en del av minskningen beror på skiftande övervintringområden.[1]

Arten jagas i vissa delar av Karibien och Sydamerika. På Guadeloupe och Martinique där mindre gulbena är den mest jagade vadarfågeln rapporteras tusentals skjutas varje år. Andra hot mot fågeln är habitatförlust genom skogsavverkning, exploatering, gruvdrift och jordbrukets expandering och intensifiering. Även pesticider och klimatförändringar tros påverka beståndet.[12]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska också kallats enbart gulbena och gulbent snäppa.[13] Det vetenskapliga namnet betyder just "gulfotad", efter latinets flavus för "gul" och pes, "fot".[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2016 Tringa flavipes . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 168. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 147. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 99. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Mindre gulbena, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ [a b] Pereira, S.L. and A.J. Baker (2005), Multiple gene evidence for parallel evolution and retention of ancestral morphological states in the shanks (Charadriiformes: Scolopacidae), Condor 107, 514-526.
  9. ^ Lesser Yellowlegs Faktablad om mindre gulbena på allaboutbird.org
  10. ^ Morrison, R. I. G.; McCaffery, B. J.; Gill, R. E.; Skagen, S. K.; Jones, S. L.; Page, G. W.; Gratto-Trevor, C. L.; Andres, B. A. 2006. Population estimates of North American shorebirds, 2006. Wader Study Group Bulletin: 67-85.
  11. ^ Butcher, G. S.; Niven, D. K. 2007. Combining data from the Christmas bird count and the breeding bird survey to determine the continental status and trends of North American birds.
  12. ^ Clay, R. P.; Lesterhuis, A. J.; Centrón, S. 2012. Conservation plan for the Lesser Yellowlegs (Tringa flavipes). Version 1.0. Manomet Center for Conservation Sciences, Manomet.MA.
  13. ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
  14. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]