Tygelsparv
| Tygelsparv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Amerikanska sparvar Passerellidae |
| Släkte | Peucaea |
| Art | Tygelsparv P. mystacalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Peucaea mystacalis | |
| Auktor | (Hartlaub, 1852) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Tygelsparv[2] (Peucaea mystacalis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den är endemisk för Mexiko. Arten har ett begränsat utbredningsområde och minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Tygelsparven är en medelstor (15–16,5 cm[4]) sparv med rätt lång näbb och en lång, kilformad stjärt. Huvudet är ljusgrått med kontrasterande vit fläck på tygeln, vitt mustaschstreck och svart strupe. På ovansidan är ryggen brun med svarta strimmor och rostrött på skapularer och övergump. På undersidan är den grå på övre delen av bröstet, vit på buken och beigefärgad på flanker och undre stjärttäckare. Könen är lika.[5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Fågeln återfinns på den arida centrala mexikanska platån (från Puebla till Oaxaca).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[6]
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[7][8][9][10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[10]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Tygelsparven hittas i halvöppna torra buskmarker och igenvuxna gräsmarker. Den ses i par eller i smågrupper, mestadels på eller nära marken. Födan består av frön och leddjur, men har också setts ta nektar från blommande träd.[5]
Status[redigera | redigera wikitext]
Tygelsparven har ett relativt begränsat område och en liten världspopulation uppskattad till mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Peucaea mystacalis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 april 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Howell, S. N. G., and S. Webb (1995) A guide to the birds of Mexico and northern Central America. Oxford University Press, New York, NY, USA.
- ^ [a b] Ramos-Ordoñez, M. F., C. I. Rodríguez-Flores, C. A. Soberanes-González, M. d. C. Arizmendi, and T. S. Schulenberg (2020). Bridled Sparrow (Peucaea mystacalis), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.brispa1.01
- ^ DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
- ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
- ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
- ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
- ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör tygelsparv.
Wikispecies har information om Peucaea mystacalis.- Läten på xeno-canto.org
|