Ullhalsstork

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ullhalsstork
Status i världen: Sårbar[1]
men se text
Woolly-necked Stork.JPG
Systematik[2]
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStorkfåglar
Ciconiiformes
FamiljStorkar
Ciconiidae
SläkteEgentliga storkar
Ciconia
ArtUllhalsstork
C. episcopus
Vetenskapligt namn
§ Ciconia episcopus
AuktorBoddaert, 1783
Underarter
  • C. e. episcopus
  • C. e. microscelis
  • C. e. neglecta
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ullhalsstork[3] (Ciconia episcopus) är en cirka 85 centimeter hög art i familjen storkar inom ordningen storkfåglar.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ullhalsstork är en stor fågel som i snitt mäter mellan 85-90 cm på höjden. Den är övervägande svart förutom den ulliga vita nacken och nedre delen av buken som även den är vit. Täckvingarna är glansigt mörkgröna, bröst och mage lätt lilatonade. Ungfåglar är blekare versioner av vuxna individer. Fåglar i Asien har mestadels vitt huvud, med ett mörkare område runt ögonen, medan de afrikanska har helsvart huvud.

Utbredning, biotop och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Ullhalsstorken är en tropisk art som häckar i Afrika, men även i Asien från Indien till Indonesien. Den är en stannfågel som häckar i trädklädda våtmarker.

Den brukar delas in i tre underarter:[4]

Birdlife International och IUCN urskiljer microscelis som en egen art, C. microscelis.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ullhalsstorken är en bredvingad fågel som utnyttjar termiska uppvindar för långdistansflygningar. Som alla storkar så flyger den med nacken utsträckt. Den återfinns ofta i par eller i mindre grupper i närheten av vatten, där de vandrar långsamt på marken i jakt på sitt byte. Bytet, liksom hos de flesta av dess nära släktingar, består av grodor, ödlor, ormar och stora insekter och andra evertebrater. Afrikanska fåglar rapporteras vara attraherade av bränder.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Ullhalsstorken bygger ett stort bo av pinnar i ett träd i skogen och lägger två till fem ägg. Det är en ovanligt tystlåten stork, men vuxna individer hälsar varandra med klappande näbbar när de möts vid boet.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN hotkategoriserar de två underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, C. microscelis som livskraftig[5] och C. episcopus (inklusive neglecta) som sårbar[1]. Den afrikanska populationen tros vara stabil, medan den asiatiska tros minska kraftigt i antal till följd av habitatförlust och förföljelse. Ullhalsstorken är en av de arter som omfattas av Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Ciconia episcopus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ ITIS - Cicionia episcopus Läst 20060902.
  3. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  5. ^ Birdlife International 2018 Ciconia microscelis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 december 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]