Ullrich & Hallquisth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Strandvägen 45, Stockholm, uppfört 1893

Ullrich & Hallquisth var en arkitektbyrå i Stockholm, som drevs av Fritz Ullrich och Eduard Hallquisth under åren 1889 –1919.

Ägarna[redigera | redigera wikitext]

Eduard Hallquisth (1862–1923) började som murarelev 1876 och var sedan anställd på en byggfirma. 1889 startade han en egen byggnads- och arkitektverksamhet tillsammans med Fritz Ullrich (1860-1917) och denna bedrevs fram till 1919.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Arkitektkontoret ritade ett fyrtiotal byggnader företrädesvis i Stockholm, bland andra det tidigare Folkets hus på Barnhusgatan, som hade en USA-påverkad så kallad rundbågestil från 1890-talet och ansågs utgöra en exponent för den så kallade borgromantiken.

Några av de mer framträdande byggnaderna från arkitektbyråns ritbord är bostadshuset, Beväringen 6, på adressen Strandvägen 45 i Stockholm, invid Djurgårdsbron, och det så kallade FylgiahusetBirger Jarlsgatan 1, båda i den för tiden vanlliga nyrenässansstilen, samt Gamla sparbankshuset i Örebro, en mäktig byggnad i medeltida stil, som breder ut sig över ett helt kvarter.

Arkitektbyrån kom att rita många bankhus, för såväl Riksbanken som enskilda banker. Man ritade även ett stort antal sparbanksbyggnader över hela Sverige, bland annat i Uppsala, Helsingborg, Arvika, Ystad och i Härnösand. Vid Västerlånggatan 22 (fastigheten Eurydice 1) i Stockholm ritade kontoret 1906 en byggnad med utsmyckning i den tidiga Wiensecessionens stil, vars främsta inspiratör var arkitekten Joseph Maria Olbrich.[1]

Bilder av några verk[redigera | redigera wikitext]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Eurydice 1, Stockholm (sedan 1974 Hotel Lord Nelson)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eva Eriksson, Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890 - 1920, Ordfronts Förlag, Stockholm 1990.
  • Barbro Noren-Brunbäck, Rebecka Tarchys, Alf Åberg, Stockholmsperspektiv, Byggförlaget 1989.
  • Carl Olov Sommar, Strandvägen, Bonniers 1987.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.arkitekturhistorie.no

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]