Ulriksdalskonferensen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finansminister J.A. Gripenstedt var en av dem som vid Ulriksdalskonferensen stoppade Karl XV:s planer.

Ulriksdalskonferensen var en svensk-norsk regeringskonferens som hölls 8 september 1863Ulriksdals slott strax norr om Stockholm med anledning av förestående konflikt mellan Danmark och ett antal tyska stater rörande Schleswig-Holstein.[1] Påverkad av tidens skandinavism och mot bakgrund av schleswig-holsteinska kriget 1848-1851 hade kung Karl XV vid Skodsborgsmötet 22 juli 1863 lovat kung Fredrik VII av Danmark svensk-norskt stöd i händelse av ett nytt krig med Preussen, och hade rentav lovat att sända 20 000 man som förstärkning till befästningslinjen Dannevirke.[2] Även om kungen hade stöd hos Sveriges sändebud till Köpenhamn Henning Hamilton utgjorde detta ett överskridande av kungens befogenheter, och dessutom befann sig den svenska armén vid denna tid i ett mycket dåligt skick, samtidigt som Preussen med fog ansågs vara en militärmakt i uppgående. Vid Ulriksdalskonferensen lyckades den svenske finansministern Johan August Gripenstedt, justitiestatsministern Louis De Geer och Norges statsminister i Stockholm Georg Sibbern avstyra det svensk-norska stödet genom att ställa sådana krav inför en svensk-norsk insats att denna i praktiken blev omöjlig.

Den danska saken hade dock många förespråkare i den svenska befolkningen, och vissa var missnöjda med regeringens beslut. Ett antal hundra svenskar, inklusive ett antal tjänstlediga officerare, tjänstgjorde som frivilliga i Danmark året efter.[2] När det stod klart att Danmark genom dansk-tyska kriget 1864 förlorade Slesvig fick De Geer fönsterrutor krossade i sitt hem [3]. Å andra sidan visade händelseutvecklingen under återstoden av 1863 och under 1864 hur farligt löftet om militärt stöd till Danmark hade kunnat bli, och Henning Hamilton fick därför avgå som Sveriges minister till Köpenhamn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin (1996), band 19, uppslagsordet Ulriksdalskonferensen
  2. ^ [a b] Lars Ericson (1996). Svenska frivilliga: Militära uppdrag i utlandet under 1800- och 1900-talen. Lund: Historiska Media. sid. 37-44. ISBN 91-88930-00-9 
  3. ^ Dick Erixons webbplats: Sveriges statsministrar genom tiderna

Se även[redigera | redigera wikitext]