Universalism (teologi)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Universalismen är läran om allas slutliga frälsning, också kallad "apokatastasisläran", eller "alltings återställelse" (apokatastasis panton). Den kritiserar starkt den traditionella kyrkliga läran om evigt helvete, och menar att något sådant gör Gud till ett monster.

Moderna nytestamentliga exegeter som Wilhelm Michaelis har dock demonstrerat i böcker att Bibeln otvetydigt lär universalism.

Enligt forskaren John Wesley Hanson var universalismen den dominerande läran i den kristna kyrkans tre första århundraden, företrädd av så viktiga teologer som Origenes, Theodor av Mopsuestia, Athanasius, Gregorius av Nyssa, Gregorius av Nazians, Ambrosius och Hieronymus. Universalismen var särskilt allenarådande bland östkyrkans kyrkofäder. Det var när urkyrkan nådde väst, som den grymma helvetesläran, kallad "Den dubbla utgången" uppstod, först hos juristen och kättarförföljaren Tertullianus.

Med kättarförföljaren Augustinus fick "Den dubbla utgången" status som den officiella katolska kyrkoläran, och kom att dominera påvarnas, biskoparnas och de mäktigas syn ända fram tills idag. Men bland kättarna var universalismen allmän, och man påträffar den hos Katarerna, Albigenserna, Valdenserna, Lollarderna och bland Anabaptisterna. Lekmannamystikerna var ofta universalister, såsom Julian av Norwich.

Reformatorerna förde vidare Augustinus grymma syn, men i den radikala reformationen levde universalismen vidare, särskilt inom radikalpietismen.

Andeskådare har ofta förfäktat universalismen på basen av samtal med änglar. Således var andeskådarna Jane Leade och George de Benneville universalister. Den sistnämnde fick ett löfte av himlens änglar om alltings återställelse. Detta efter att han känt de fördömdas plågor som sina egna.

En mycket känd kristen universalist i modern tid, Sadhu Sundar Singh, var också andeskådare, och samtalade mycket med änglar om detta tema. Han träffade också Swedenborg i andevärlden, och fick bekräftelse av honom på denna läras riktighet.

Karl Barth tangerade universalismen, men bara som ett hopp. Han ville inte lära ut den. Detsamma gjorde Hans Urs von Balthasar. Jürgen Moltmann lärde den däremot som en integrerad del av dogmatiken. Han inte bara hoppades på den, han trodde på den.