Utarmat uran

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skillnader mellan naturligt och utarmat uran
Källa: Läkartidningen Nr 21, 2001
Naturligt uran Utarmat uran
U-238 99,28% 99,75%
U-235 0,72% 0,25%
U-234 0,0056% 0,001%

Utarmat uran, "depleted uranium" (DU), är avfall från anrikning av natururan till kärnbränsle eller vapen. Natururan består till 99,28% av 238U och 0,72% 235U och en mindre mängd 234U, vilka är klyvbara. Vid anrikning till reaktorbränsle ska halten 235U ökas till 3-5%, till vapen upp till 90%. Avfallet består nästan uteslutande av 238U. Samtliga isotoper är radioaktiva och emitterar till större delen α-strålning med kort räckvidd och låg penetrationsförmåga (α-strålning tränger inte igenom vanligt skrivpapper och inte heller människohud).

Likt naturligt uran är utarmat uran pyrofort och kan i finfördelad form självantändas i rumstemperatur eller antändas genom ett kraftigt slag. Uran brinner explosivt, och sprids i nanostora uranpartiklar till omgivningen.

Ammunition med utarmat uran.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

På grund av sin höga densitet (19 kg/dm3) har utarmat uran använts som strålningsskydd mot gammastrålning. Utarmat uran har även använts som motvikter i roder och klaffar i flygplan, samt i segelbåtskölar.[1] Vid flygolyckan i Amsterdam den 4 oktober 1992 med El Al Flight 1862 innehöll planet liksom andra Boeing 747 nästan 300 kg utarmat uran i stjärtpartiet, vilket spreds ut på olycksplatsen.

Militärt används utarmat uran främst i pansarbrytande ammunition men även som förstärkning i stridsvagnars pansar. All användning av utarmat uran har ifrågasatts, främst på grund av dess giftighet men även på grund av dess radioaktivitet och det pågående sönderfallet till bland annat radium och radon.

Toxicitet[redigera | redigera wikitext]

Uran är en tungmetall som kan deponeras i kroppens olika organ, framför allt i skelettet och njurarna. I första hand är det dess gifteffekt som har hälsoeffekter. Oralt intag även av små mängder uran kan orsaka njurskador.

Projektiler innehållande utarmat uran användes för första gången i större omfattning under Kuwaitkriget, tidigare i Balkan och senare i Irak och Afghanistan. Så även stridsvagnar som förstärkts med utarmat uran.

Användning av uran i projektiler, vilka vid träff antänds och brinner explostivt, medför att uranpartiklar i nanostorlek sprids i miljön och blandar sig med dammet. Det samma gäller sönderskjutna stridsvagnar. Även civila kan komma att drabbas genom inandning av uran i form av damm eller där nanopartiklar tränger igenom huden.

Iraksjukan som drabbat brittiska och amerikanska veteraner kan vara orsakat av utarmat uran.[2] Efter beskjutningar i slaget om Falluja 2004 tycks mängden missbildade barn, som fötts där och även i USA ha mångfaldigats. De som gjort undersökningen nämner utarmat uran som en tänkbar orsak.[3]

Biologisk halveringstid för uranintag genom lungorna är 3,8 år.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bleise et al, sid 96
  2. ^ Arvet efter Falluja, FiB Kulturfront (2012-02-14)
  3. ^ Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet och genetiska skador i Irak, Läkartidningen 43/2010.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]