Vårttrana

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vårttrana
Status i världen: Sårbar[1]
Grus carunculata Moremi.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljTranor
Gruidae
SläkteGrus
men se text

Gloger, 1842
ArtVårttrana
G. carunculata
Vetenskapligt namn
§ Grus carunculata
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Bugeranus carunculatus
  • Grus carunculatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vårttrana[2] (Grus carunculata) är en afrikansk fågel i familjen tranor inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vårtranan är en mycket stor trana med en kroppslängd på hela 175 centimeter. Hals och bröst är vita, vingarna och rygg ljusgrå, och undersida och stjärt kolsvarta. Armpennorna är förlängda så att de nästan når ner till marken på en stående fågel, vilket ger den ett intryck av att ha en lång stjärt.[1]

Vårttrana i Namibia.

Distinkt är också en röd fläck i ansiktet som sträcker sig utmed framsidan av två stora flikar täckta i vita fjädrar. Den har vidare en grå hätta.[1]

Närbild på en vårttranas huvud på Jacksonville Zoo i Florida, USA.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln återfinns fläckvis i nordöstra och södra Afrika,[3] där den lättast ses i Etiopiens högländer, Okavangodeltat i Botswana, centrala delar av KwaZulu-Natal i Sydafrika, samt i områdena Kafue Flats, Liuwa Plains och Bengweuluträsket i Zambia.[1]

Traditionellt placeras den som ensam art i släktet Bugeranus, men genetiska studier visar att vårttrana är inbäddad i Grus.[4] Läs mer om systematiken i familjen i artikeln tranor.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Vårttranan förekommer i gräsmarker med en kärna av sävdominerade våtmarker. Den livnär sig av rötter av vattenlevande växter, men snäckor, fisk och grodor. Den föredrar att häcka i grunda våtmarker som kantas av torrare platta eller sluttande gräsmarker, ofta över 2.000 meter över havet.[1]

Boet är en stor hög av vass och säv, cirka en meter i diameter, oftast med en liten vallgrav med vatten runt. Den lägger ett till två ägg, men bara en unge tas om hand. Om äggen eller ungen går förlorade försöker paret häcka igen. Ägget eller äggen ruvas i 33-36 dagar.[1]

Ungen lämnar boet direkt efter kläckning. Den är flygg efter 135 dagar men följer sina föräldrar under första året. Vid cirka sju års ålder blir den könsmogen. Arten är monogam och trogen sin partner hela livet. Efter häckningstid ses den i flockar om tio till 50 individer, i Okavangodeltat upp till 1.000 individer.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar baserat på en liten världspopulation på endast 6.000-6.300 individer som historiskt sett har minskat kraftigt. Data kring dess nuvarande trend är dock både bristfällig och motsägande.[1]

Arten hotas i första hand i förstörelse och försämring av dess levnadsmiljö till följd av bland annat jordbrukets expandering, dammbyggen, gruvdrift och invasiva växtarter som Mimosa pigra. Andra hot är störningar vid boet, anlagda gräsbränder, förgiftning, kollision med kraftledningar, förföljelse, jakt och olaglig handel med både adulta fåglar, ungar och ägg.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Birdlife International 2013 Bugeranus carunculatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ Krajewski, C., J,T. Sipiorski, and F.E. Anderson (2010), Complete Mitochondrial Genome Sequences and the Phylogeny of Cranes (Gruiformes: Gruidae), Auk 127, 440-452.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]