Vallgrav

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bodiam Castle i East Sussex, England, med vattenfylld vallgrav.
En klassisk vindbrygga i Ponta da Bandeira i Lagos i Portugal. Nedanför denna syns vallgraven

En vallgrav är en bred, ofta vattenfylld, markfördjupning som omger murarna till en befäst byggnad eller anläggning.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Vallgraven har i regel branta sidor, den inre kallad eskarp och den yttre kontereskarp. En pallisad med spetsade träpålar kan användas för att förstärka vallgravens skydd. De pålar som står i yttre branten med spetsarna riktade uppåt kallas då stormpålar, och de i inre branten med spetsarna riktade nedåt kallas vallnålar.[1]

Kuvett kallas ett dike i en icke vattenfylld vallgravs botten, ett dike som då finns för att ge en oväntad snubbeleffekt för anstormande trupper.[2] En vallgrav kombineras ofta med en vindbrygga.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Försvarstekniken är urgammal, men mer avancerade vallgravar i syfte att försvara borgar, fästningar och liknande blev vanliga under medeltiden. Under medeltiden eller under renässansen anlade flera städer i Europa vallgravar för att förhindra och försvåra fientliga angrepp från land. De kallades "gropar" på medeltiden och var inte nödvändigtvis vattenfyllda. Torrgravarna kunde istället för vatten innehålla spetsiga pålar. I exempelvis Norden kunde vattengravarna skapa problem om vintrarna om vattnet frös till is, då det förenklade fiendens passage väsentligt. Försvararna fick då vara beredda på att snabbt rycka ut och hugga vakar. För att förbättra skyddet kunde gravarna kompletteras med vallar, därav namnet vallgrav. De första kända befästningsgravarna i Sverige fanns vid fornborgarÖland och Gotland. De första kända på Sveriges fastland anlades i mitten av 1200-talet.[3]

Under 1800-talet ledde ny krigföringsstrategi samt städernas utbyggnad till att vallgravarna antingen fylldes igen och bebyggdes eller behölls som en del av ett parksystem, i Köpenhamn ingår en del av den ursprungliga vallgraven i Tivoli respektive i Botanisk Have. I Wien skapades den berömda gatan Ringstraße I Sverige är det framförallt Malmö och Göteborg som kännetecknas av stora parkanläggningar längs med de välbevarade vallgravarna.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Warfvinge sid 35
  2. ^ Englund kapitel: Stormningen av Fredriks Odde
  3. ^ Harrison, Dick (6 februari 2016). ”När började man gräva vallgravar?”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/2b908593-1cd5-4a49-88f9-4e56120c9f1e/nar-borjade-man-grava-vallgravar. Läst 16 juli 2022. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Henrik Warfvinge (1991). Skansen Kronan – vägledning genom militärhistoriska samlingarna. Göteborg: Göteborgs historiska museum (Numera Göteborgs Stadsmuseum) 
  • Peter Englund: Den oövervinnerlige ; Förlag: Atlantis , utgivare: bonnier audio, ljudboksformat, år 2000, ISBN 91 7953 083 4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]