Vallhagar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Järnåldersboplats från ca 200 f.Kr - 550 e.Kr.
Husgrund.

Vallhagar ligger i Puser i Fröjels sockenGotland. Det är ett stort, naturskönt fornlämningsområde. Redan år 1912 förvärvade Föreningen Gotlands fornvänner det cirka 500 meter långa och 150-250 meter breda området för att skydda det för framtiden. Här har sedan dess ett flertal stora huskomplex undersökts arkeologiskt. Åren 1946-1950 skedde utgrävningarna under Mårten Stenbergers ledning. Den forntida bebyggelsen omfattade 5-6 gårdar med totalt 24 husgrunder. Fem hus av dessa har bedömts ha bostadsfunktion. Samtliga gårdar har varit brukade samtidigt, från äldre romersk järnålder[1], men bebyggelsen verkar hastigt ha upphört någon gång på 500-talet, ett fenomen som iakttagits också på andra forntida bebyggelseplatser på Gotland. Stenberger var en anhängare av en på den tiden populär kaosteori, som innebar att Öland och Gotland blivit invaderat av en främmande styrka. Denna teori saknar dock anhängare idag.

Vid Vallhagar finns tre gravfält. Två ligger söder om Vallhagar, det så kallade Mellersta gravfältet och Sällegravfältet. Dessa är daterade till 300 f.Kr. till 200 e.Kr. Norr om Vallhagar finns ett yngre gravfält, använt fram till 600 e.Kr.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Mårten Stenberger: Det forntida Sverige. Uppsala 1964.
  • Anne Carlie: Forntida byggnadskult. Stockholm 2004.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anne Carlie (2004) s. 243