Varfågel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Varfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Varfågel med spetsad sork
Varfågel med spetsad sork
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Törnskator
Laniidae
Släkte Törnskatsläktet
Lanius
Art Varfågel
L. excubitor
Vetenskapligt namn
§ Lanius excubitor
Auktor Linné, 1758
Utbredning
UtbredningsområdeGult: häckningsområde, endast sommartidGrönt: året runtBlått: vinterkvarter
Utbredningsområde
Gult: häckningsområde, endast sommartid
Grönt: året runt
Blått: vinterkvarter
Synonymer
Lanius borealis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Varfågel (Lanius excubitor) är en fågel i familjen törnskator.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Varfågeln beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné i tionden upplagan av hans Systema Naturae, under artens nuvarande vetenskapliga namn Lanius excubitor. På latin betyder lanius "slaktare" och excubitor "vakt", vilket refererar till två av artens mest typiska beteenden, att lagra byten genom att spetsa dem på taggar, och att sittande spana från en väl exponerad gren eller stolpe för att upptäcka eventuella byten.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Varfågeln har en cirkumpolär utbredning på norra halvklotet. De norra bestånden är kortflyttande flyttfåglar och i stora områden mellan vinterkvarteren och häckningsområdena förekommer arten året om. I Nordamerika häckar den i Alaska och Kanada och övervintrar i södra Kanada och i norra och centrala USA.

Sydlig varfågel (Lanius meridionalis), som förekommer från södra Europa (Iberiska halvön och Frankrike och söderut och i Centralasien, behandlades tidigare som en underart till varfågeln. Arterna hybridiserar inte där deras häckningsområden överlappar.[2]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

L. e. borealis - den amerikanska underarten.

Varfågeln delas ofta upp i sju till nio underarter som i sin tur kan delas upp i tre grupper, med en grupp i västra palearktis, en i östra palearktis och en i nearktis:[3]

Västra palearktis
  • Lanius excubitor excubitor inkl. melanopterus – nominatformen häckar i centrala och norra Europa österut till floden Ob i västra Sibirien.
  • Lanius excubitor homeyeri inkl. leucopterus & przewalskii – häckar från Svarta havet österut till södra Uralbergen, Altaj, norrut till 58O°N, och återfinns på stäpperna i västra Sibirien och i norra Kazakstan.
Östra palearktis
  • Lanius excubitor sibiricus – häckar i östra Sibirien.
  • Lanius excubitor bianchii – häckar i Sachalin och på södra Kurilerna.
  • Lanius excubitor mollis inkl. funereus – häckar i Altaibergen, Sajanbergen, i nordvästra Mongoliet, östra Kazakstan, Kirgizistan och nordvästra Xinjiang.
Nearktis
  • Lanius excubitor borealis – häckar öster om Hudson Bay i centrala och norra Québec och i norra Ontario.
  • Lanius excubitor invictus – häckar från norra Alaska österut till norra British Columbia & Alberta vid västra stranden av Hudson Bay.

Vissa auktoriteter delar även upp populationen som häckar i västra Sibirien till floden Jenisej i underarten L. e. leucopterus och populationen i Tien Shanbergen i underarten L. e. funereus.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Varfågeln påträffas på sommaren i skogstrakter i norra Sverige. I de sydligare landskapen häckar endast ett eller annat par. När vintern närmar sig drar större delen av populationen söderut i landet. Många övervintrar i södra Sverige, medan några flyttar ned på kontinenten.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Varfågeln mäter 22–26 centimeter. Ovansidan av dess fjäderdräkt är ljust askgrå, med en svart ögonmask som går från näbben till örontäckarna. Ovanför och under denna mask är den vitaktig. Skulderfjädrarna är vita, och vingarna är svartvita med en eller två vita handbasfläckar. Den långa stjärten är svartvit. Undersidan är mestadels vit men skiftar svagt i grått. Näbben är i det närmaste svart men undre näbbasen är ljusare. Benen är svartgrå. Honans underdelar är gråare och svagt vattrade i gråbrunt. Juveniler är gråbruna med otydlig vattring på ovansidan och tydlig vattring på undersidan.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av varfågel.

Varfågeln är känd för sin uppmärksamhet för annalkande faror. När den varseblir någon rovfågel varnar den med ett skarpt skrik. Den kan också jaga bort och förfölja rovfåglar, korpar och kråkor. Honan lägger 5–7 ägg som är vitaktiga med brunaktiga fläckar. Den lever mest av insekter och smågnagare och lägger ofta upp förråd genom att spetsa sina byten på törnetaggar eller kvistar. Under jakt ryttlar den ofta.

Varfågel och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Varfågeln har ett mycket stort globalt utbredningsområde och den globala populationen är mycket stor. Tidigare har den uppskattats till 1 000 000 individer men studier indikerar att denna siffra är för liten.[1] Bara i Europa häckar uppskattningsvis 250 000–400 000 par, vilket innebär 750 000–1 200 000 individer.[1] Den europeiska populationen utgör 5–24% av den globala populationen så en grov uppskattning utifrån dessa siffror skulle ge en global population på 3 130 000–24 000 000 individer, men mer studier behövs för att bekräfta detta.[1] Utvecklingstrenden för den globala populationen bedöms som stabil. Exempelvis finns det studier från Nordamerika som visar att den populationen varit stabil under de senaste 40 åren.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Förr ansågs det i Sverige vara otursbringande att se en varfågel. På grund av sin vaksamhet mot rovfåglar användes den förr av falkenerare.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] BirdLife International 2012 Lanius excubitor Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sangster et al., 2002
  3. ^ Tenuvuo & Varrela (1998), Harris & Franklin (2000): pp.60-61,151

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]