Virunga nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Virunga nationalpark
Nationalpark
Vaktpostering i Virunga nationalpark, med vulkanen Mikeno i bakgrunden.
Vaktpostering i Virunga nationalpark, med vulkanen Mikeno i bakgrunden.
Land Demokratiska republiken Kongo DR Kongo
Koordinater 0°38′50″S 29°26′20″E / 0.64735°S 29.43891°Ö / -0.64735; 29.43891
Area 7800 km²
Inrättad 1925
GeoNames 6942127
Democratic Republic of the Congo location map.svg
Red pog.svg
Webbplats: https://virunga.org/

Virunga nationalpark (franska: Parc national des Virunga) är en 7 900[1] kvadratkilometer stor nationalpark i östligaste delen av Kongo-Kinshasa. Den sträcker sig från Virungabergen i söder till Ruwenzoribergen i norr. Den gränsar till Parc national des volcans i Rwanda samt till Ruwenzoribergens nationalpark och Queen Elizabeth nationalpark i Uganda. Nationalparken grundades 1925 som ett djurreservat (Albertparken[1]) och var då Afrikas första. Dess nuvarande namn har parken sedan 1969.[1] 1979 utsåg Unesco nationalparken till ett världsarv.[2] På senare år har parken bland annat blivit känd för sina bergsgorillor.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Nationalparken täcker västra stranden av Edwardsjön och går i en båge söder och öster om sjön fram till gränsen mot Rwanda och Uganda. Ruwenzoribergen i norr ligger på gränsen till Uganda och har högt liggande ängsmarker samt en glaciär, medan Nyiragongo och Nyamuragira är två mycket aktiva vulkaner med vida lavaslätter. Österut, på gränsen till Rwanda och (återigen) Uganda, finns de centrala och östra delarna av Virungabergen, som domineras av vilande eller utslockna vulkaner. Övriga delen av parken domineras av sumpmark, en gräslandsplatå och slättland.

Virunga nationalpark har ett mycket varierande ekosystem och en stor biologisk mångfald. Den är kanske mest känd för sina bergsgorillor, i Virungabergen i söder. Nationalparkens savanner har blivit berömda för sina många elefanter, bufflar och antiloper, och i vattendragen finns stora mängder flodhästar.[1] Man tror även att skogselefanter och schimpanser fortfarande kan hittas i Virunga.

Nationalparken sköts av Kongos nationalparksmyndighet, l'Institut Congolais pour la Conservation de la Nature (ICCN) och dess brittiska samarbetspartner the Africa Conservation Fund. Det angränsande berget Hoyos område har skötts tillsammans med parken, och där finns ett antal grottor samt vattenfall. På senare år har tjuvskytte och inbördeskriget hårt drabbat parkens viltbestånd. Nationalparken har sedan 1994 varit inskriven på listan med världsarv i fara.[2]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Savannklimat råder i trakten.[3] Årsmedeltemperaturen i trakten är 21 °C. Den varmaste månaden är september, då medeltemperaturen är 24 °C, och den kallaste är juni, med 18 °C.[4] Genomsnittlig årsnederbörd är 1 133 millimeter. Den regnigaste månaden är oktober, med i genomsnitt 173 mm nederbörd, och den torraste är januari, med 37 mm nederbörd.[5]

Virunga nationalpark
Klimatöversikt (förklaring)
J F M A M J J A S O N D
 
 
37
 
28
18
 
 
48
 
23
20
 
 
138
 
29
16
 
 
91
 
24
17
 
 
83
 
24
14
 
 
48
 
22
15
 
 
43
 
28
17
 
 
87
 
27
16
 
 
147
 
28
19
 
 
173
 
28
17
 
 
148
 
24
15
 
 
91
 
25
12
Genomsnittliga max och min. temperaturer i °C
Nederbördsmängd i mm. Årsnederbörd: 1 134 mm.
Källa: [4]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] "Virunga nationalpark". NE.se. Läst 18 augusti 2013.
  2. ^ [a b] "Virunga National Park". Unesco.org. Läst 18 augusti 2013. (engelska)
  3. ^ Peel, M C; Finlayson, B L; McMahon, T A (2007). ”Updated world map of the Köppen-Geiger climate classification”. Hydrology and Earth System Sciences 11: sid. 1633-1644. doi:10.5194/hess-11-1633-2007. http://www.hydrol-earth-syst-sci.net/11/1633/2007/hess-11-1633-2007.html. Läst 30 januari 2016. 
  4. ^ [a b] ”NASA Earth Observations Data Set Index”. NASA. http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/dataset_index.php. Läst 30 januari 2016. 
  5. ^ ”NASA Earth Observations: Rainfall (1 month - TRMM)”. NASA/Tropical Rainfall Monitoring Mission. http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/view.php?datasetId=TRMM_3B43M&year=2014. Läst 30 januari 2016.