Voyager 1

Från Wikipedia
Version från den 19 november 2017 kl. 12.51 av Voyager85 (Diskussion | Bidrag) (program)
Voyager 1
Voyager 1
Voyager 1
Statusaktiv
Typförbiflygare
ProgramVoyagerprogrammet
OrganisationNasa
NSSDC-ID1977-084A[1]
Webbplatshttp://voyager.jpl.nasa.gov/
Uppskjutning
Uppskjutning5 september 1977,
12:56:00 UTC
(för 46 år och 248 dagar sedan)
Förbiflygning av Jupiter
Datum5 mars 1979
Minsta avstånd349 000 km
Förbiflygning av Saturnus
Datum12 november 1980
Minsta avstånd124 000 km
Förbiflygning av Titan
Datum12 november 1980
Minsta avstånd6 490 km
Egenskaper
Massa721,86 kg
Effekt420 W

Voyager 1 är en obemannad rymdsond inom Voyagerprogrammet som skickades upp i rymden av Nasa den 5 september 1977, med en Titan 3E Centaur-raket. Farkosten är det av människan tillverkade föremål som befinner sig längst bort från jorden. Den är identisk med systersonden Voyager 2. Båda farkosterna sändes ut för att undersöka planeter i solsystemet och sände tillbaka bilder och mätdata som helt har förändrat synen på våra grannplaneter. Bland annat har den av Voyager 1 tagna bilden Pale Blue Dot fått stor uppmärksamhet.

Bland Voyager 1:s främsta upptäckter räknas Jupitermånen Ios aktiva vulkaner. Upptäckten var oväntad eftersom inga spår av vulkanismen hade märkts från jordbaserade observationer eller de tidigare förbipasserande sonderna Pioneer 10 och Pioneer 11. Voyager 1 tog de första närbilderna av Jupiters och Saturnus månar, och upptäckte nya ringar kring båda jätteplaneterna. Sonden avslöjade även att Stora Röda FläckenJupiter var ett enormt stormsystem.

När Voyager 1 närmade sig Saturnus största måne Titan ändrades dess kurs för att göra en nära passage. Voyager 1 saknade tillräckliga instrument för att genomtränga Titans oväntat täta atmosfär. Kursändringen medförde även att sonden inte kunde styras förbi någon av de yttre himlakropparna Uranus och Neptunus. En förbiflygning av dessa gjordes dock av Voyager 2.

Last

Förutom vetenskapliga instrument har Voyagersonderna utrustats med varsin grammofonskiva: Voyager Golden Record. De innehåller bland annat ljud och bilder som skildrar livet och olika kulturer på Jorden. Att skicka med skivan är mer en symbolisk handling än avsedd att bli hittad av något intelligent utomjordiskt liv, då farkosterna rör sig i ett, med galaktiska mått, mycket begränsat område.

Avståndet Voyager 1 befinner sig på

En bild som beskriver var Voyagersonderna befann sig år 2005.
Solvinden uppmätt av sonden under 2012
Voyager 1:s och andra avlägsna sonders positioner.

I november 2015 befann sig Voyager 1 på ett avstånd av 133 astronomiska enheter från solen, vilket motsvarar strax under 20 miljarder kilometer.[2] Detta avstånd innebär att det tar drygt 18,5 timmar att sända en signal till Voyager 1, trots att signalen färdas med ljusets hastighet. Som jämförelse tar det bara 8 minuter för solens ljus, eller en radiosignal, att nå jorden. Voyager 1 färdas med en hastighet av drygt 17 km/sek, vilket får till följd att fördröjningen för en signal att nå fram ökar med cirka 30 minuter för varje år som går.

I mitten av december 2010 meddelade Nasa att Voyager 1 befann sig på ett avstånd av 17,4 miljarder kilometer från solen och lämnat den zon där solvinden driver utåt från solen. Vetenskapsmän antar att solvinden har tvingats åt sidan av trycket från den interstellära vinden i området mellan stjärnorna. Detta är en milstolpe i Voyager 1:s färd, eftersom den har lämnat heliosfären.

I början av september 2013 bekräftade amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa, att rymdsonden i augusti 2012 lämnat vårt solsystem och är på väg ut i Vintergatan. Det är första gången ett människoskapat föremål tar sig utanför den så kallade heliosfären, som sträcker sig minst 13 miljarder kilometer bortom planeterna i vårt solsystem.[3][4]

Källor

Fotnoter