Weddellsäl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Weddellsäl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Leptonychotes weddellii NOAA.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
(orankad) Sälar
Familj Öronlösa sälar
Phocidae
Släkte Leptonychotes
Art L. weddellii
Vetenskapligt namn
§ Leptonychotes weddellii
Auktor Lesson, 1826
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Weddellsäl vid hålet.
Weddellsäl vid hålet.
Hitta fler artiklar om djur med

Weddellsälen (Leptonychotes weddellii) är en sälart som förekommer vid Antarktis. Den är uppkallad efter weddellhavet som är sydligaste delen av Atlanten.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Weddellsälens skalle.

Denna säl har en stålgrå färg med vita eller gula fläckar på huden. Varje sommar bleknar färgarna. Unga djur är ofläckade. Hannar av weddellsälar är i genomsnitt 250 cm långa (maximal 297 cm) och honor är med en längd omkring 260 cm (maximal 330 cm) något större. Vikten för båda kön varierar under våren mellan 400 och 450 kg.[2] I motsats till andra sälarter i Antarktis är huvudet ganska litet. De övre hörntänderna och de övre yttre framtänderna är nästan horisontala vad som skiljer arten från alla andra öronlösa sälar.[3]

Tandformeln är I 2/2 C 1/1 P 3/3 M 2/2, alltså 32 tänder.[3]

Förekommande[redigera | redigera wikitext]

Weddellsälen lever inom packisbältet runt Antarktis. På vintern flyttar de vanligen inte längre norrut än Sydgeorgien. Därför öppnar de med tänderna ett hål i isen för att kunna andas. Isflak som redan är tjockare än 10 cm är för svåra för sälen men ett påbörjat hål hölls kontinuerlig öppen tills packisen är en eller två meter tjock.[2] Arten förekommer sparsamt i Australien, Nya Zeeland och vid Falklandsöarna och under vandringar kan vissa individer nå Uruguays kustlinje.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

På isen har weddellsälar inga fiender och är tung och långsam. Men i vattnet blir den ibland angripen av späckhuggaren. Under flykten simmar sälarna direkt under isytan så att de blir lite mer skyddade.

De uppvisar inget tydligt socialt beteende men ibland syns flera individer i närheten av hål eller rännor i isen. Födan består huvudsakligen av fisk som Dissostichus mawsoni och ibland äter de bläckfiskar eller andra blötdjur. När weddellsälar dyker efter födan når de ibland 600 meters djup och förblir omkring en timme i vattnet (82 minuter).[1] Oftast når de mellan 200 och 400 meters djup. De fiskar vanligen i en serie av 8 till 15 minuter långa dykningar med 2 till 4 minuter långa pauser vid hålet. När de simmar vågrätt når de en hastighet mellan 8 och 12 km/h. Under fisketuren når sälarna ibland 12 km avstånd till lufthålet.[2]

Utanför parningstiden är könsmogna individer ofta aggressiva mot varandra. Yngre individer håller därför vanligen till i havsområden som inte helt är täckt av is. Hannar försvarar revir kring hålet som är 750 till 20 000 m² stora.[2]

Vanligen parar sig en hanne med flera honor. Parningen äger rum mellan september och december men sedan vilar ägget vanligen till januari innan den egentliga dräktigheten börjar.[2] Själva dräktigheten varar i 9 till 10 månader och ungarna (mest en per hona) föds i september/oktober (vid Sydgeorgien en eller två månader tidigare).[2] Då födelsen vanligen sker på packisen kring Antarktis måste ungdjuret uthärda en temperaturskillnad på upp till 55 °C. Vid födelsen har ungen en vikt omkring 30 kg, en längd av cirka 150 cm och enfärgad grå päls.[2] Redan efter ungefär 9 dagar tar honan ungdjuret med till lufthålet för första simförsök. Efter cirka fyra veckor liknar ungen de vuxna individerna. Honan ger di i ungefär 6 till 7 veckor och parar sig sedan igen.[2] Efter cirka 3 år är ungdjuret könsmoget. Hannar måste strida om rätten att para sig och därför får de sina första avkomna vanligen efter 6 till 8 år. Livslängden går vanligen upp till 10 år och den äldsta kända individen blev omkring 20 år gammal.[3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Bredvid späckhuggaren och leopardsälen som ibland dödar ungdjur har arten inga naturliga fiender. Under de tidiga Antarktisexpeditionerna jagades weddellsälen som mat för besättningen och för slädhundarna.[2] Denna jakt slutade under 1980-talet och sedan återhämtade sig populationen snabb. En noggrann undersökning av populationen saknas men uppskattningar ligger mellan 500 000 och en miljon individer. Därför och på grund av det stora utbredningsområde listas arten av IUCN som livskraftig (Least Concern).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Gelatt, T. & Southwell, C. 2008 Leptonychotes weddellii. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
  2. ^ [a b c d e f g h i] Nowak, R. M. (1999) s. 874-875 online
  3. ^ [a b c d] I. Stirling: Leptonychotes weddellii. Mammalian Species, 6: pp. 1-5. American Society of Mammalogists, 1972. (PDF, online)

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak, red (1999). ”True Seals” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]