Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1965

Från Wikipedia

Wienerfilharmonikernas nyårskonsert 1965 räknas som den 25:e nyårskonserten från Wien och ägde rum den 1 januari 1965 i Wiens Musikverein. Den dirigerades för elfte gången av Willi Boskovsky. Det var den sjunde nyårskonserten vars 2:a del sändes på TV, och senare som en Eurovision-sändning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Strikt räknat var det Wienerfilharmonikernas 20:e nyårskonsert, eftersom det inte var förrän 1946 som Josef Krips introducerade denna titel, som behölls 1947 och därefter. Dessutom var det den 26:e Årsskifteskonserten, för vid årsskiftet 1939/40 gavs det en Außerordentliches Konzert (extraordinär konsert) av Wienerfilharmonikerna, som dock ägde rum på nyårsafton 1939. Från 1941 dirigerades den av Clemens Krauss, med undantag för åren 1946 och 1947 då Krauss förbjöds att dirigera på grund av sin närhet till nazistregimen och ersattes av Josef Krips.

Efter Clemens Krauss död 1954 valdes Willi Boskovsky enhälligt av orkestermedlemmarna till positionen som permanent dirigent för nyårskonserten, som han dirigerade för första gången 1955 (och fram till 1979). Willi Boskovsky är ihågkommen för att han dirigerade om inte hela, så åtminstone stora delar av konserten (mestadels valserna), med violinstråken och fiolen vilande på höften och upprepade gånger med sitt fiolspel förmådde orkestern att anamma hans speciella spelstil förde den till hakan för att överföra sin egen violinrelaterade fart till orkestern.[1]

Balettinslag[redigera | redigera wikitext]

Enskilda musikstycken ackompanjerades av balettinspelningar. Medlemmar ur baletten i Volksoper Wien dansade, koreografin gjordes av Dia Luca.[2]

TV-sändning[redigera | redigera wikitext]

För sjätte året i rad sändes den andra delen av nyårskonserten på TV. Det var ett Eurovision-program gemensamt producerat av österrikiska ORF och schweizisk TV. Förutom i Österrike sändes programmet i Belgien, Västtyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Sverige, Schweiz, Finland, Norge, Spanien, Danmark, Luxemburg och Jugoslavien.[3]

Program[redigera | redigera wikitext]

1:a delen[redigera | redigera wikitext]

  1. Johann Strauss den yngre: Kaiser-Walzer, op. 437
  2. Eduard Strauss: Augensprache (Polka française), op. 119*
  3. Josef Strauss: Plappermäulchen (Polka schnell), op. 245
  4. Johann Strauss den yngre: Wo die Citronen blüh’n (Vals), op. 364
  5. Josef Strauss: Arm in Arm (Polka Mazur), op. 215
  6. Johann Strauss den yngre: Perpetuum mobile (Musikalischer Scherz), op. 257

2:a delen[redigera | redigera wikitext]

  1. Johann Strauss den yngre: Ouvertyr till operetten Waldmeister
  2. Josef Strauss: Delirien (Vals), op. 212
  3. Johann Strauss den yngre och Josef Strauss: Pizzicato-Polka
  4. Johann Strauss den äldre: Loreley-Rheinklänge, op. 154*
  5. Eduard Strauss: Mit Dampf (Polka schnell), op.70*
  6. Johann Strauss den yngre: Fledermaus-Quadrille, op. 363*
  7. Johann Strauss den yngre: Etwas Kleines (Polka française), op. 190
  8. Josef Strauss: Jokey-Polka (schnell), op. 278

Extranummer[redigera | redigera wikitext]

  1. Josef Strauss: Eingesendet (Polka (schnell)), op. 240
  2. Johann Strauss den yngre: An der schönen blauen Donau (Vals), op. 314
  3. Johann Strauss den äldre: Radetzkymarsch, op. 228

Verkförteckningen och verkens ordning finns på Wienerfilharmonikernas webbplats.[4]
De verk markerade med * stod för första gången på programmet till en nyårskonsert.[5]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983.
  • Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 87–88.
  2. ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, s. 174.
  3. ^ Kurt Dieman: Seid umschlungen, Millionen: Das Neujahrskonzert der Wiener Philharmoniker. Österreichischer Bundesverlag, Wien 1983, S. 197, 203.
  4. ^ Wiener Philharmoniker: Neujahrskonzert 1965
  5. ^ Kurt Dieman-Dichtl: Wiens goldener Klang. Geschichten um die Wiener Philharmoniker und ihr Neujahrskonzert. Amalthea, Wien 1996. ISBN 3-85002-391-5, s. 145–149.